Julkalender 2016 - Lucka 23
Del 23
Krampus och följet går ut i snön som vräker ner. Clary försöker slita sig loss, men Krampus hand sitter fast runt hennes handled. Hon försöker sträcka sig efter serafklingorna som Izzy hängt vid hennes ben, men de är för högt upp. Krampus ger pergamentrullen till Jace vars armar tar rullen och hans mun läser högt det första namnet på listan. Med runan för snabbhet som både Krampus och Jace och Alec har på sig tar de sig till det första huset. Alec som är i någon slags koma tänker Clary, ser ut som en trasdocka där han hänger med huvud och armar. Jace följer efter motvilligt, men ingen av hans armar eller ben lyder honom, vilket gör att det hela ser onaturligt ut när han rör sig. Inget av Jace vanliga smidighet finns kvar, utan han rör sig med stora steg och armrörelser som en robot som styrs av någon annan. Clary försöker ta sig loss för att gå till Jace, men Krampus håller ett hårdare tag om hennes arm.
”Vad är det här?” utbrister plötsligt Krampus som tittar in genom fönstret i huset de står vid, helt klart osynliga för de förbipasserande som nog borde ha vänt på sina huvuden om Krampus stod på trottoaren framför dem. ”NEJ! Det är inte sant. Varför är han här?”
Clary tittar in genom fönstret och ser att barnet innanför håller på att öppna en julklapp. Krampus sliter till sig pergamentrullen från Jace och Clary kan se att namnet på det första barnet försvinner från listan. Krampus spärrar upp ögonen när ännu flera namn längre ner på listan försvinner. ”NEJ! Vad är det som händer?”
”Det som händer är att barnen som inte varit snälla i år har fått ett besök av en snäll man med röd dräkt som tyckte de skulle få en julklapp lite tidigare i år.” Krampus vänder sig om när Magnus börjar prata bakom dem. Magnus kommer sakta gående emot dem och ställer sig bredvid Alec.
”Hur kunde han veta? Hur kan han hinna till alla barnen innan mig? Jag som har skuggjägare blod i mina ådror. Jag hade beräknat att jag skulle hinna kidnappa alla barnen innan julafton.”
”Tja, när jultomten får lite magisk hjälp, så hinner han det mesta.” Säger Magnus och flinar.
”Han kommer inte att hinna till alla barnen.”
”Inte? Titta på listan.”
Krampus tittar på listan över alla barn som inte varit snälla, som för varje sekund krymper. Tillslut står bara ett namn kvar som även det försvinner. ”Nej! Hur kunde du? Den här gången var det min tur. Min tur att ta över världen. Jag skulle ha hunnit om det inte hade varit för dig, trollkarl. Ni skall alltid förstöra allt… Jag hade världens bästa plan den här gången… Inget skulle få stoppa mig.”
”Det du inte visste var att vi hade fler vänner än bara skuggjägare.” Krampus vänder sig till Jace som kommer emot honom. ”Vänner som faktiskt bryr sig om oss. Jag sa ju att våra vänner skulle komma och rädda oss. Men du hade inte räknat med att en av dem skulle vara en trollkarl, eller hur?”
”Du? Hur kan du gå emot mig? Jag styr dig. Ditt blod är mitt blod.” Krampus backar undan från Jace.
”Jag antar att du inte behöver oss nu. Det finns ju ändå inga barn att kidnappa så den förtrollning som du hade över mig och Alec verkar ha släppt.”
”Nej! Det kan inte vara sant… Inte igen.” Krampus släpper ner Izzy på marken och släpper ner Simon som han höll fast med svansen. Krampus vänder sig om och springer iväg när Magnus skjuter iväg en magisk kula som träffar Krampus i ryggen. Han faller ner på snön. När han försöker resa sig upp blir han nerknuffad.
”Vem är det som har övertaget nu?” Säger Jace och får hjälp av Simon, Clary och Magnus att vända Krampus på rygg. Jace ställer sig över Krampus med ett av serafklingorna i handen, som han tagit från Izzy. Jace skall precis till att sätta svärdet i hjärtat på Krampus när han skriker rakt ut och ett rött sken kommer från honom. Jace hoppar undan och landar i snön, han vänder sig snabbt om och ser att det röda skenet blir starkare och starkare.
