Dags för er att få den sista artikeln om Cassandra Clares medverkan på BookCon i New York den 2 juni.

Först blev hon intervjuad av sin vän och författarkollega Kelly Link i en The Dark Artifices - panel (del 1 och del 2). Därefter diskuterade hon olika magisystem med fyra andra författare i Magic & Power-panelen.

Lite senare samma dag direktsände Epic Reads en intervju med Cassie. Läs om höjdpunkterna här nedan, eller klicka på videon för att titta på hela intervjun här:

 

 

Intervjuaren Michael frågade Cassie om The Dark Artifices-serien. Cassie sammanfattade handlingen i stort, samt berättade att hon själv växte upp i Los Angeles, att det var roligt för henne att tänka tillbaka på hur det var för henne, vad hon gjorde på den tiden, och att låta rollfigurerna besöka samma platser.

 

Cassie hade en väldigt tydlig bild av hela Skuggjägarvärlden redan när hon började skriva. Hon ville bygga upp en enormt stor värld även fast hon valde att fokusera de första böckerna på New York. Buffy och vampyrerna var en av hennes favoritserier på tv, men i den serien fick man ju inte veta vad som hände i andra delar av världen (”Hur hanterar de detta i Moskva?”). Hon insåg så småningom att hon bara använt ca 5% av vad hon visste om Skuggjägarvärlden när hon skrev The Mortal Instruments, så när hon fick möjlighet att skriva en till serie tog hon chansen att fokusera på London i en helt annan era istället.

 

Vet hon allt som kommer att hända i alla berättelser? Jo, hon vet precis vad som kommer att hända och hur det kommer att sluta.

 

Om hon var tvungen att gömma sin själ, var skulle hon gömma horrokruxerna? Som en liten sten på en strand bland massor av liknande små stenar, om hon verkligen inte vill att någon någonsin ska hitta den. Men om hon bara vill göra det jättesvårt att hitta den (och för att hon själv ska kunna hitta den) skulle hon istället släppa ner dem vid Marianergraven, havets djupaste del.

 

Om hon kunde spendera en dag tillsammans med en av sina rollfigurer i verkliga livet, vem skulle hon välja och vad skulle de göra? Definitivt Magnus. Hon skulle låta Magnus ta med henne till alla coola ställen han känner till i New York, och hon skulle ta med honom till några av sina favoritställen. De skulle prata om hans förgångna, utbyta berättelser.

Ett ship från film eller tv som hon aldrig släpper? Elizabeth Bennet och Darcy från Stolthet och fördom.

 

Vad skulle många bli förvånade över att du tänker mycket på? Militär historia. Hon läste mycket sånt när hon var yngre, och det har influerat Skuggjägarvärlden på flera sätt.

 

Vilket råd skulle du ge dig själv om du kunde gå tillbaka i tiden till när du skrev den allra första The Mortal Instruments-boken? Att arbeta igenom magisystemet mer noggrant. Det har hon gjort med sina senare serier, Sword Catcher och Magisterium, eftersom hon vet vad som händer om man inte gör det…

 

Hur är det att gå från att skriva om yngre rollfigurer till lite äldre? Hon har börjat skriva på Sword Catcher nu, och tycker det är intressant att tänka sig in i de som är tio år äldre eftersom de reagerar annorlunda, bryr sig om andra saker.

 

Vad skulle du vara om du inte var författare? Travelgrammer. Resa runt och ta bilder av vackra ställen för Instagram (men hon undrar hur de kan tjäna pengar på det?). Hon älskar att resa.

 

Vad är det första citatet, ryckt ut sitt sammanhang, som du kan ge oss från Queen of Air and Darkness (QoAaD)? Jättesvår fråga. ”In the land of faerie, because there can be no sorrow there can be no joy.”

Beskriv QoAaD med fem adjektiv? Twisty, mörk, överraskande, romantisk, cliffhanger.

 

Kommer du skriva någon bok som inte utspelar sig i Skuggjägarvärlden? Skriver just nu på en serie för vuxna, Sword Catcher. Utspelar sig i en high-fantasy värld, och beräknas komma ut i början av 2020-2021.

 

Den femte och sista Magisteriumboken, The Golden Tower, kommer ut senare i år.

 

När kommer vi få träffa Jace och Clary igen? I QoAaD, de är rätt involverade i huvudpersonernas äventyr.

Var i världen skriver du helst? I sin skrivarlada. Hon och hennes man byggde om en gammal lada som höll på att falla sönder, och den är full med fantasygrejer som t ex kartor över Tolkiens Midgård, en brittisk telefonkiosk med en tidsmaskin inuti, en drygt 2,6 meter hög urverksängel, korsade svärd med Skuggjägarmottot etc. Ett magiskt ställe.

 

Hur kommer du på hur bokomslagen ska se ut? Hon var inte involverad i första omslaget, fick se det först efter att det var färdigdesignat. Hon har varit mer involverad i de senare, t.ex. var det hennes förslag att Emma skulle flyta under vattnet (det är ett av hennes favoritomslag). Hon har arbetat med samma konstnär i över tio år nu, så de är rätt synkade: hon berättar för honom om sin vision, och han ser till att skapa det.

Hur hanterar du skrivkramp? Det är jobbigt. Bäst att tänka på det som ett symptom, inte en sjukdom. Du är inte drabbad av skrivkramp, det är ett symptom på att någonting annat gått snett. Backa tillbaka i boken och hitta stället där saker och ting började spåra ur, rätta till det beslut du gjorde där som orsakar dina nuvarande problem, och då löser du samtidigt skrivkrampen.

 

Vilket är ditt favoritsnacks när du skriver? Spenat- och kronärtskocksdipp. Hatar kaffe, älskar te.

 

Vad är ditt favoritminne från alla BookCons? Första gången hon kom till BA som författare, för City of Bones, trodde hon inte att någon skulle dyka upp. 50 personer kom, och hon var jätteupprymd.

_______________

 

Jag vill ge ett STORT tack till min underbara läsare Magdalena som har skrivit ihop denna artikelserie i fyra delar. Jag tycker hon har gjort ett strålande jobb och gett er mer info än vad jag troligen skulle ha orkat att skriva ihop själv.

Jag hoppas att även ni andra läsare har uppskattat denna artikelserie som i huvudsak har fokuserat på Cassie och hennes böcker.

 

Via twitter direktsände TMI Source båda Cassies paneldiskussioner från BookCon i New York 2 juni, och det var både jätteintressant och underhållande :)

 

Här nedan kan du läsa om många av höjdpunkterna, bla. berättar Cassie om hennes kommande high-fantasy serie som kallas Sword Catcher, men panelen är helt klart värd att lyssna på i sin helhet :)

 

Vill ni se på hela Magic & Power - panelen hittar ni den på twitter:
TMI Source: Magic & Power Panel (video, 50 minuter)

 

Denna artikelserie är skriven av min underbara läsare Magdalena. (Jag har tyvärr haft lite problem med min dator som varit inne på service, plus en del andra saker, som gjort att jag inte har haft tid att lägga ut denna förens idag.)

_______________

När Cassie presenterade sig själv beskrev hon Skuggjägarböckerna som en utspridd serie böcker som utspelar sig från nutida New York till viktorianska England, och handlar om ett gäng demonjägare som slåss mot demoner och även mot sina inre demoner. Hon skrattade sen och berättade att hon hade en kompis i high school som brukade säga att man kan få godkänt på vilket engelskaprov som helst genom att skriva ”den huvudsakliga konflikten utspelade sig i sinnet på protagonisten”.

 

Sanderson pratade om hur viktigt det är att hjältarna inte över oövervinnerliga, och Cassie höll med. Om en rollfigur är fullkomlig finns det ingen konflikt, och konflikten är ju det som gör berättelsen intressant. Om en rollfigur kan göra vad som helst, vara var som helst, och åstadkomma vad som helst, kommer de ju aldrig att bli utmanade.

Cassie berättade att hon ända sedan hon var barn alltid varit fascinerad av änglarna i den judiska traditionen, och att magisystemet i Skuggjägarböckerna är centrerat kring änglamagi från olika traditioner med inspiration ur demonmytologi från olika traditioner. Det handlar om kampen mellan det yttersta goda och det yttersta onda, men det utspelar sig bland varelser med brister, som lever i vår värld.

 

Cassie skriver just nu på en high-fantasy serie för vuxna, Sword Catcher, där magisystemet är baserat på den judiska kabbala-magin. Hon tycker det är roligt att hämta inspiration från traditioner som hon är välbekant med tack vare sin familj, och för att judendomen har en så stark anknytning till det skrivna ordet, att man kan skapa magiska amuletter genom att på rätt sätt skriva ner korrekta kombinationer av bokstäver osv.

 

Fanns det en brytpunkt då du insåg att du hade inte bara en bra idé, utan potential till en riktigt bra berättelse? För många år sedan, när de hade läst ungefär halva Harry Potter-serien eller så, sa Holly Black en dag att 'Jag vet hur de här böckerna slutar! Harry dödar Voldemort.' och det startade en diskussion mellan dem som blev fröet till Magisteriumserien, om en pojke som får reda på att han är den utvalda, utvald att bli den onda härskaren. Vad innebär det när du får reda på att ditt öde är att bli världens ondaste person och kommer att döda alla du älskar – i synnerhet din bästa vän, som också är utvald men till att bli motsvarigheten till Harry Potter?

 

”Nobody is the villain in their own story.”

 

Cassie pratade lite om att skriva skurkar som Valentine, Mortmain, Sebastian och de från kommande böcker. Vad är deras perspektiv, vad är det som gör att de tror att deras idé kommer att skapa positiv förändring? Hon menar att man måste ge dem någon slags anledning till varför de gör som de gör. Samma när det gäller deras anhängare, vad är det som gör att de följer den här personen? I filmer och på tv får man inte så ofta den förklaringen, tycker hon. Vad får du ut av att förstöra världen, varför står du ut med att han hugger alla i ansiktet? Varför bor Valentine i ett kallt övergivet kärnkraftverk fullt av strålning -- räcker det att det ”verkar ondskefullt”? Låter det som ett val en person skulle göra i verkligheten? Även om de är väldigt osympatiska figurer så behöver de ändå göra de val som en riktig person skulle göra. Val som för dem verkar vara positiva, bra för dem själva och för de personer de bryr sig om. Det är svårt, men nödvändigt.

 

Cassie säger att de nog alla blir utmanade av personer som ifrågasätter fantasyförfattare, ifrågasätter hur fantasy skulle kunna förändra världen till det bättre (”Det är ju inte på riktigt!”). Men fantasy är viktigt för personer från underrepresenterade grupper, de kan se sig själva i de här berättelserna. Och fantasy är ju även allegori, vilket i sig är en av de allra kraftfullaste formerna av historieberättande. Allegorier förändrar världen. Det gör även fantasy, som ju låter oss se världen på ett sätt som vi annars inte skulle kunna se. Folk gör inte motstånd mot ett moralistiskt narrativ på samma sätt när man presenterar det som fantasy, så det tvingar dem att se på världen på ett annorlunda sätt. Cassie berättar att hon blev otroligt ledsen över valresultatet, och att det helt förändrade hennes sätt att skriva. Serien hon då skrev på hade en viss typ av skurk, men den enda typ av skurk som hon nu kunde tänka på – som betydde något för henne i en tid när hennes gudbarn släpas ut från skolan pga bombhot från nazister – var något helt annat. Hon kände att hon måste skriva om en extremistgrupp som tar kontrollen över en del av staten, en stat som annars är bra, men inte med dem vid styret. Vad gör du som tonåring när staten är din fiende, när du ser folk göra dåliga val baserade på hat? Så, serien kom att handla om det. Cassie anser att det är viktigt att vi pratar om de här frågorna i allegoriform, eftersom det ofta får folk att tänka på det på ett helt annat sätt jämfört med om de hade läst om det som en nutidsberättelse.

 

Cassie berättade att hon alltid älskat att läsa, och att hennes far hade en jättestor samling av science fiction och fantasyböcker som hon läste ur. Där fanns riktigt bra klassisk fantasy, riktigt bra science fiction, men hon la märke till att det mest var snubbar – så gott som alla berättelserna handlade om män. När hon var tio-elva år gammal fick hon av sin far en av John Normans böcker om planeten Gor: en ganska genomsnittlig science fiction-bok om en man som förflyttas från vår värld till en annan värld där han får vara en riktig badass, döda en massa människor osv. Nästa del handlade om en bibliotekarie som förflyttas från vår värld till en alternativ värld där hon blir en sexslav... Cassie blev arg, riktigt förbannad, och skrev ett långt feministiskt brev om hur arg hon var, och krävde att hennes far skulle posta brevet till författaren. [Publiken jublar.] Hennes far talade då om för henne att författaren var död. Hon var upprörd i flera år att hon inte fick möjlighet att skriva till honom. Hennes far var snäll och köpte The Song of the Lioness av Tamora Pierce till henne, en jättebra bok, som inom henne tände en väldigt stor uppskattning för berättelser om tuffa tjejer, som exempelvis Robin McKinleys The Blue Sword. P.S:et för denna story är att Cassie för ca 6 år sedan berättade detta för Kelly Link, som då svarade att John Norman ju inte alls är död, att hon hade träffat honom på en mässa för typ tre dagar sedan. Hennes far visste också mycket väl att Norman inte var död :)

 

Cassie berättade även om feedback hon fått om Sword Catcher och det faktum att hon skriver om både en kvinnlig och en manlig protagonist i samma berättelse. De föreslog att hon bara skulle skriva om kvinnan – underförstått att de inte trodde att hon skulle klara av att skriva om en man, eller att män inte skulle vilja läsa om en man skriven av en kvinnlig författare. Hon upplevde det både som frustrerande och en tankeställare, och noterade att det var en skillnad jämfört med young adult/ungdomslitteraturgenren.

 

De pratade även om hur bäst hantera situationen när ens manus blir avvisat. Cassie gillar att samla vänner/andra författare omkring sig, dels för att hon gillar att ha sällskap och dels för att skrivandet annars är en så ensam sysselsättning. Det har funnits en punkt i skrivandet av precis varenda en av hennes böcker, då hon känt sig övertygad om att boken är förfärlig, sämre än alla andra böcker hon nånsin skrivit, så usel att hon kommer att bli jagad ut ur landet när den publiceras, osv. Hon har redan kollat upp att det finns ett land som heter Andorra, från vilket man inte kan lämnas ut, och dit kommer hon att fly ;) Enligt Cassie är det superviktigt att ha en stödjande gemenskap omkring sig. Och man måste älska sin bok, älska rollfigurerna. Hon börjar alltid med rollfigurerna först när hon påbörjar en bok, tar reda på vad det är hon älskar med var och en av dem, varför hon absolut vill berätta deras story osv, och hon är övertygad om att den kärleken sedan kan bära dig igenom alla kommande svårigheter, och alla utmaningar.

 

Senare samma dag direktsände Epic Reads en intervju med Cassie på Facebook, där hon bland annat berättade vem av sina rollfigurer hon helst skulle vilja spendera en dag tillsammans med i verkliga livet, och vad de skulle göra. Nyfiken? Håll utkik efter vår nästa artikel :)

 

Denna artikelserie med en sammanfattning från Cassies medverkan på BookCon är skriven av min underbara läsare Magdalena.

_____________

 

Om personerna vid Los Angeleles-institutet magiskt skulle förvandlas till smoothies, vad för slags smoothies skulle de bli och varför? Julian skulle bli en med lönnsirap eftersom han gillar att göra pannkakor. Emma skulle bli en med ingefära eftersom hon både är söt och har hetta. Mark skulle bli en med jordnötssmör och kikärtor, eftersom han är lite förvirrad här i livet…!

 

Film eller tv-serie, vilken typ av adaptioner föredrar hon? Det beror på vilken bok det är, vissa böcker passar bättre för det enda än det andra. Nuförtiden är tv-serier bra, speciellt om man får vara med och påverka hur de utformas; hon gav The Handmaid’s Tale och Big Little Lies som exempel på riktigt bra adaptioner.

 

Hur väljer hon namn till rollfigurerna? Som hon nämnde tidigare, exempelvis låna från morföräldrarna. Kollar ofta igenom alla eftertexter till filmer för att hitta namn som låter bra, hotelliggare, kyrkogårdar etc.

 

Har hon nånsin tänkt skriva en Skuggjägarsagobok, som den hon nämnde i The Dark Artifices? Skulle gärna vilja om det fanns tid. Cassandra Jeans sagoillustrationer med Skuggjägarna kommer att bli en liten bok som en del av pr-kampanjen för Queen of Air and Darkness (QoAaD), som följer med till de som förbeställer.

 

Finns det nånting som du inte tog med i en bok, eftersom du visste att ingen kommer att uppskatta det? Cassie skrattar högt :) Hon brukar oftast ta med allt. Hennes redaktör Karen brukar säga ifrån ibland, ville till exempel absolut ta bort scenen där [SPOILERVARNING!!!] Jem och Tessa hånglade i Clockwork Prince. Karen menade att Jem ju är en så hygglig kille, men Cassie säger att han är absolut inte så himla hygglig, och hans skulle absolut göra det! :)

 

Vilken var den första rollfiguren hon kom att tänka på för Skuggjägarserien, och blev de som hon hade tänkt sig? Clary, och jo hon blev ungefär som hon hade tänkt sig. Den största utmaningen var att Clary var så visuellt orienterad, medan Cassie inte alls är det (om hon läser en serieroman så läser hon bara texten, bryr sig inte om bilderna).

 

Hur mycket av de känslomässigt traumatiska händelserna i böckerna hämtar du från ditt eget liv? Mycket. Hon jämför med ”method acting”; du kanske inte tar själva händelserna, men du använder känslorna. Om du exempelvis skriver om någon som dör i sin brors famn, så får du hämta från något lika traumatiskt i ditt eget liv, exempelvis då Cassies mormor (farmor?) dog i hennes famn. Hon vill att det ska kännas äkta. [SPOILERVARNING!!!] När hon skrev om hur Will dog tog hon inspiration från när en av hennes vänner gick bort.

 

En kille i publiken tackade väldigt entusiastiskt för att hon skapat Simon Lewis, hans favoritvampyr, och publiken applåderade rejält :) Cassie sa att hon såg framför sig en showdown mellan Simon och Edward Cullen ;)

 

Hur lyckas hon väva ihop rollfigurerna och alla deras berättelser? Cassie lyfter ut och skriver varje rollfigurs storyline separat, och ser till att alla funkar enskilt såväl som tillsammans.

 

Har du nånsin funderat på att skriva om Owen Herondale (James Herondales son) och hans generation? Måste vara försiktig med i vilken ordning man berättar; att berätta alltför mycket om dem skulle kunna avslöja alltför mycket om det som hände innan det. Hon skulle kunna tänka sig skriva om dem, men måste skriva The Last Hours först.

 

Vem av dina rollfigurer är mest lik dig? Simon (för att hon också skulle bli dödad på en gång) och Tessa (för att hon läser så mycket).

 

Hur mycket har Skuggjägarserien påverkat Magisterium-böckerna? Skuggjägarna lärde henne att skapa ett magisystem. I Lord of Shadows (LoS) finns en dikt som även finns med i Magisterium.

 

Vilken skulle vara din Skuggjägarsläkt? Antagligen Herondale. Är nog inte ärlig nog för att vara en Lightwood. Carstairs är rätt stabila, dem gillar hon. Hon skulle vara en Carstairs.

 

Vad tycker hon om tv-serien? Hon tittar inte på den, men hon har inget med den att göra och pratar inte med de som gör den, hon vet inte ens vad som händer i den. Berätta inte, hon vill inte veta. Den är så annorlunda jämfört med böckerna, skulle nog bara kännas förvirrande. Hon uppskattar att folk gillar den.

 

Vilken är den svåraste scenen du nånsin skrivit? Scener där folk dör är väldigt svåra att skriva, att återuppleva såna känslor. Slutet av LoS och slutet av Clockwork Princess.

 

Vilken kommer få oss att gråta mest, LoS eller QoAaD? Hon vet inte vad som berör mest, det är nog olika från person till person. LoS har antagligen den mest chockerande och sorgligaste scenen, medan QoAaD innehåller sånt som är smärtsamt, en riktigt smärtsam sak mot slutet, mindre chockerande men… säger hon och skrattar.

 

Vilken rollfigur var svårast att skriva? Zara för att hon är så osympatisk. Diana som är en transkvinna, eftersom hennes upplevelser är så annorlunda än Cassies egna (hon gjorde research bl a genom att prata med 16-17 olika transkvinnor). De som är allra svårast kan samtidigt vara de som ger allra mest att skriva om.

 

Om du lånar från folk i din bekantskapskrets, vilka karaktärsdrag är lättast att känna igen i dina rollfigurer? Hennes vänner känner aldrig igen sig själva. Vännen som hon baserade Magnus på läste första boken och konstaterade självsäkert att ”Jag är ju definitivt Jace!” :D Hennes väns mamma var övertygad om att hon baserat Valentine på hennes ex-man (inte sant).

 

Var fick du idén om runorna ifrån? Hon baserade Clary på en av sina vänner som är konstnär, och när Cassie först började skriva böckerna gav hon henne 10 dollar och bad henne skapa runorna (hon gav henne en rejäl slant extra senare!). Alla runorna är vännens konstverk, från hennes fantasi. Hon har nyss skapat 30 nya runor.

 

Vem är din favorit bland alla i Skuggjägaruniversumet? Magnus är den roligaste att skriva om. (Stor varm applåd från publiken!)

 

Finns det någon rollfigur som du inte kommer att döda? Church! Honom kommer hon aldrig att ha ihjäl :)

___________________

Det andra panelsamtalet som Cassie deltog i under BookCon hade titeln "Magic & Power" och handlade om olika magisystem. Cassie berättade bland annat lite om hur magin i Swordcatcher-serien kommer att vara annorlunda jämfört med i Skuggjägarböckerna, så det vill du inte missa! Håll utkik efter vår nästa artikel :)

Kan ni fatta att 2017 om bara några timmar är över? Liksom va? Vart har det här året tagit vägen? Känns som om det var igår som jag skrev ett liknande inlägg om vad som hänt under 2016.

 

Så vad har vi fått under 2017?

Säsong 2 av Shadowhunters är väl det som kanske står högst upp för många liksom att Lord of Shadows, bok 2 i serien The Dark Artifices släpptes. Samt att vi fick reda på att den tredje och avslutande delen i samma serie, Queen of Air and Darkness kommer att släppas redan under nästa år.

 

Här får ni en kort, typ, sammanfattning av det viktigaste som vi fått reda på under året som gått.

2017 bestod till stora delar av Shadowhunters - bilder, videor och info om alla avsnitt upptog de flesta inlägg under Januari till Mars när 2A sändes.

 

Under början av året fick vi mest bilder och videor från Shadowhunters säsong 2 som ju drog igång den 3 januari.

 

I Januari fick vi reda på att Lisa Berry skulle spela Sister Cleophas i Shadowhunters och att Will Tudor kommer spela Sebastian/Jonathan.

• I september fick vi den första bilden från Cassandra Clare och Cassandra Jeans hemliga projekt där de parar ihop skuggjägare och sagor som var på Rödluvan och Vargen gestaltade av Jocelyn och Luke. Flera bilder har följt och ni hittar alla bilderna i kategorin Skugggjägare och Sagor.

 

• Lord of Shadows
• Säsong 2 av Shadowhunters
• Queen of Air and Darkness nya releasedatum är redan under 2018.

Cassandra Clare meddelade idag via tumblr att hon kommer att ge ut en helt ny fantasy-serie skriven för vuxna som inte har något med skuggjägare-världen att göra.

 

Den första boken i serien kommer att ha namnet Sword Catcher (är möjligt att det även är namnet på serien, men det är oklart just nu) och kommer att handla om en kille vid namn Kellian, som blir kidnappad från sin familj när han är runt fem år. Han förs till slottet i staden, där landets kung och drottning lever. De har en son och Kellian och han ser väldigt lika ut. Kellian blir därför en "Sword Catcher/Svärdfångare", som är en gammal tradition, vilket betyder att du är ställföreträdare för prinsen på olika evenemang, så om någon försöker döda honom, är prinsen säker och den som är "Sword Catcher/Svärdfångaren" dör istället.

 

Kellian kommer att utsättas för en rad olika prövningar och det hjälper inte att Kellian har växt upp tillsammans med kronprinsen när han märker att prinsen är en hemsk person. Kellian måste lära sig att leva med att vara i denna hemska position - där det är hans jobb att offra sig för en person som han inte tycker om eller respekterar. Detta är i stora drag början av historien.

 

Vi kommer även att få möta en ung kvinna som är ödesbestämd att ändra världen, och en rad andra karaktärer som kriminella, prinsar, magiker och krigare.

 

Till TMISource har Cassie sagt att en release av den första boken i serien, kommer att ske tidigast år 2021. Vilket hon hoppas inte kommer att påverka utgivningen av den kommande Magnus Bane trilogin eller de tre böckerna i serien The Last Hours.

 

Ser ni fram emot att få läsa något nytt av Cassie? Eller vill ni hellre se fler skuggjägare-böcker?