Julkalender 2016 - Lucka 12
Del 12
”Krampus?” Frågar Jace förbryllat. ”Vem är Krampus?” Han tittar på kvinnan som håller på att lägga en mängd olika saker i skålen. ”Jag tror inte jag känner någon Krampus! Alec, känner du någon Krampus?”
Alec skakar på huvudet och tittar på Jace. Jace ser att han ser likblek ut och han blir orolig för honom. ”Alec är du okej?”
Alec skakar på huvudet som sedan hänger slappt. ”Alec? Vad har ni gjort med Alec? Vad är det för fel på honom?”
”Det är inget fel på din parabatai, Jace. Han kommer att bli okej. Vissa klarar inte av blod bara.”
”Klarar inte av blod? Alec är ju en skuggjägare. Det är klart han klarar av blod. Ni måste ha gjort något annat med honom.”
Kvinnan tittar på Jace och sedan på Alec. Hon går fram till honom och känner på hans puls. ”Han är okej. Han är inte död än. Han har bara svimmat eller nått.” Hon går tillbaka till sitt skrivbord och läser i boken som hon har uppslagen. ”Låt honom vara bara. Ingen av er kommer att leva så mycket längre till ändå.”
”Vad pratar du om? Du har ju fått vårat blod. Varför kan du inte bara släppa oss?” Jace drar i repen som binder fast honom i stolen.
”Jace, jag har sagt till dig ett antal gånger, att det inte är någon idé att du försöker att slita dig loss, för det kommer inte att fungera.”
”Varför kan du inte bara säga varför du har oss kvar?”
”Jag behöver två personer till blodsoffring.” Kvinnan tar skålen från vilken det kommer en röd rök. Hon ställer skålen på golvet mellan Alec och Jace. Den röda röken sprider sig i rummet och Jace känner en doft av lik och död. Kvinnan hämtar boken från skrivbordet, ställer sig framför Jace och Alec och håller upp boken i luften. Den röda röken ser ut att försvinna in i boken, från vilken blod ser ut att droppa ner i skålen. En droppe hamnar på Jace hand, från vilken det börjar ryka och han känner att det bränner till.
Kvinnan börjar säga något på ett språk som inte Jace förstår. Den röda röken i rummet cirkulerar runt och Jace har svårt att se. Röken tränger ner i hans lungor och känner sig sömnig. Han försöker att hålla sig vaken, men röken sticker honom i ögonen. Alec har tur som svimmade, tänker han och ser i ögonvrån att något stor och rött börjar formas där skålen stod mellan honom och Alec. Han blinkar frenetiskt för att få bort röken från ögonen, men det verkar bara förvärras. Han känner en stor hand som sluts runt hans handled och sedan blir allt svart.
”Jace, är du okej?” Han hör Alecs röst, men den låter långt borta. Jace försöker lyfta upp huvudet, men det känns alldeles för tungt. ”Jace, hör du mig? Kom igen Jace vakna.”
Jace försöker lyfta huvudet igen, men det känns som att det är något som håller det nere. Och sedan hör han en röst som säger ”Din älskade Jace kan inte vakna ännu, Alexander Lightwood skuggjäggare! Du kanske inte förstår att jag styr Jace nu och han kommer inte att vakna fören jag vill att han ska vakna, Alexander.”
Jace försöker öppna ögonen för att se vem det är som pratar med Alec. Men hans ögon vill inte lyda honom.
”Varför kan du inte bara väcka honom? Han är ju nästan vaken redan!” Utbrister Alec och tittar på Jace.
”Alexander, Alexander, Alexander… Får jag kalla dig Alex?” Hör Jace rösten säga.
”Nej det är Alec!” Skriker han. Jace kan höra att Alec försöker ta sig loss från den stol som han sitter fast i.
”Okej Alec! Så här är det förstår du… Anledningen till att jag inte vill väcka Jace ännu är för att du då kommer att hamna i samma koma som Jace nu befinner sig i. Och det vill du väl ändå inte?”
