Julkalender 2016 - Lucka 6
Del 6
Jace öppnar ögonen och tittar sig omkring. Han har ont i huvudet och känner sig yr. Han försöker resa sig upp men upptäcker att han sitter fast med rep runt handlederna och benen på den stol som han sitter på. Han svänger runt huvudet för att se om han kan se något bakom sig. Det enda han ser är kala stenväggar utan fönster. En liten fackla sitter fast på den ena väggen och ger det enda ljus som finns i rummet.
”Jace?” Hör han en röst som säger bakom honom. Han försöker vända sig dit, men stolen verkar sitta fast i golvet. ”Vem är där?” Frågar Jace och väntar på ett svar.
”Jace, det är Alec.” Hör han rösten säga och Jace skrattar lättat till svar.
”Alec, tack gode gud att du är här. Är du okej?”
”Ja.” svarar Alec ”Lite ont i huvudet bara. Och jag sitter fastbunden i stolen.”
”Jag med.” Svarar Jace och försöker dra loss händerna. Men repen skär då bara in mer i handlederna. ”Har du någon aning om var vi är?”
”Nej. Jag har inte varit vaken så länge. Lite längre än dig bara tror jag. Jag ropade på dig tre gånger innan du svarade mig.”
”Okej. Jag kan inte förstå hur någon har kunnat kidnappa oss. Vi är ju skuggjägare för sjutton. Vi har slagits emot demoner och andra sjuka människor. Så hur kunde vi bli kidnappade?”
”Vem som än har gjort det, vill väl åt oss båda två. Antingen för att den vill ha mer än en skuggjägare, eller kanske för att vi är parabati.” Svarar Alec och försöker flytta sin stol närmare Jace, men även den verkar sitta fast i golvet.
”Det spelar väl ingen roll om vi är parabati? Vi är skuggjägare som någon har kidnappat. Jag kan inte förstå hur det gick till.” Säger Jace och försöker slita sig loss från repen om armarna.
”Eftersom vi är parabati så är vi ju i regel lite starkare än andra skuggjägare som inte är parabati. Tillsammans är vi ju som starkast. Jag skulle tro att det är därför som någon har kidnappat oss.” Säger Alec och tittar sig omkring i det mörklagda rummet. ”Åh, nej.” Utbrister han plötsligt.
”Vad, VAD är det Alec? Är du skadad?” Säger Jace hysteriskt och försöker titta sig omkring, men han kan inte se Alec.
”Magnus hade lagat middag till oss.” Säger Alec besviket och hänger ner huvudet.
”Vi är i en krissituation och sitter fastbundna vid stolar som sitter fast i golvet och du tänker på Magnus. Du tror inte att han redan vet om att du är kidnappad, om du inte kom till middagen liksom.” Suckar Jace och lutar huvudet mot stolsryggen.
”Vi vet ju inte hur länge vi har varit borta. Om det är minuter, timmar, eller dagar. Magnus är ganska smart, så han borde förstå att jag är kidnappad.”
”Ja det är ju till tröst för mig. Då vet vi att han kommer att rädda dig i alla fall. Men mig kommer han nog inte att bry sig om. Vem är jag för den storslagna Magnus Bane?” Skrattar Jace och hajar till när en dörr plötsligt öppnas framför honom. Han ser en stor skugga som kliver in i rummet. Ansiktet är dolt i mörker och Jace kisar för att försöka urskilja något.
Skuggan kommer närmare honom, säger ingenting utan för bara en mörk luva över Jace huvud. Plötsligt tar två starka händer tag om hans armar. Repen runt armarna och benen försvinner och Jace lyfts upp från stolen. Han hör Alec som skriker. Skriken blir svagare och svagare när Jace förs bort från rummet och Alec.
