Julkalender 2016 - Lucka 16
Del 16
”Vad tänker du göra med oss?” Skriker Alec och försöker slita sig loss.
”För sista gången, jag tänker inte göra något med er. Bara hålla er vid liv.” Svarar Krampus och studerar boken som ligger framför honom.
”Varför kan du inte väcka Jace? Jag kanske vill ha någon annan att prata med än bara med dig.” Alec tittar argt på Krampus som sakta höjer huvudet och tittar på Alec.
”Visst, jag kan väcka Jace. Men då kommer du att somna. Det är liksom erat straff, för att jag skall kunna hålla mig själv vid liv. Bara en av er kan vara vaken samtidigt, så länge som erat blod är sammankopplat med mitt. Men visst. Om du så gärna vill att Jace skall vakna.” Krampus reser sig upp och går fram till Alec. Han ställer sig mellan Alec och Jace, och lägger sina händer runt deras handleder. Alec känner Krampus klor som skär in i underarmen. Alec är på väg att skrika rakt ut men då blir hans huvud tungt och det faller framåt.
Jace reser upp huvudet och blinkar med ögonen. Han tittar sig omkring och ser att den röda varelsen står mellan honom och Alec. ”Välkommen Jonathan.” Krampus släpper Jace hand och går bort till bordet som kvinnan suttit vid. Jace ser att Alec sitter i stolen bredvid honom med hängande huvud. ”Din vän Alexander ville att jag skulle väcka dig. Jag antar att du vet vem jag är.”
”Ja, jag har hört allt som ni har sagt. Du är Krampus och du tänker kidnappa barn.”
”Ah, intressant. Så du var alltså vid medvetande men inte vaken. Då är nog Alexander i samma tillstånd nu.”
”Alltså… Du kan inte bara hålla oss inlåsta här för resten av våra liv.”
”Varför inte?”
”Du bara kan inte det… Fattar du inte det. Våra liv är därute. Jag dör hellre än att vara inlåst i det här rummet med dig.” Jace försöker ta sig loss, men repen runt hans ben och händer rör sig inte en millimeter. ”Våra vänner kommer snart att hitta oss och då är det ute med dig. Fattar du, då kommer du att dö.”
”Haha, ni människor är så dumma. Alla har sagt att skuggjägare skall vara så mycket smartare än andra människor, men ni är precis lika dumma som dem.”
”Dumma?!” Fnyser Jace och tittar på Krampus som reser sig upp. Han går förbi Jace och Jace hör honom öppna dörren. Krampus mumlar något till någon utanför dörren. Dörren stängs och Krampus kommer tillbaka och sätter sig på stolen bakom skrivbordet. ”Menar du att vi är dumma som inte förstår din plan?” Frågar Jace.
”På sätt och vis. Det har blivit dags för mig att inleda min plan.” Mer hinner Krampus inte säga fören dörren öppnas och kvinnan som Jace pratade med tidigare kommer in med en rulle som hon ger till Krampus. Krampus tackar kvinna som går ut. ”Det här Jonathan är början på min plan.” Krampus tar med sig rullen och ställer sig bredvid bordet. Han slänger iväg rullen och ett långt pergamentpapper rullas ut. Det måste vara flera meter långt tänker Jace.
”Vad är det för något?” Frågar Jace oroat.
Krampus ler när han ser på Jace. ”Det här är namnen på alla barn som har varit dumma och syndat under året. Det är de barn som vi skall straffa innan Jultomten hinner ge julklappar till dem.”
”Och hur skall du lyckas med det? Det måste vara några tusen namn där.”
”Det är därför jag har dig och Alexander. Med erat skuggjägare blod i mina ådror kan jag få runor som gör mig starkare och snabbare än vad jag var förra gången. Och med eran hjälp kan vi hinna till alla barn.”
”Förra gången?”
”Ja, förra gången för 200 år sedan. De skuggjägarna var ett skämt för sitt släkte. Men jag har hört att ni två är de bästa skuggjägarna som finns. Erat blod måste alltså vara hur bra som helst, vilket nu finns i mina ådror. Dags att sätta igång antar jag.” Krampus rullar ihop pappret och lägger det bordet. Jace spärrar upp ögonen när han ser att Krampus sträcker sig efter något på bordet och plockar upp Jace stele.
