Julkalender 2013 - Lucka 22
Clary vaknar med ett ryck och tittar på klockan som står på bordet bredvid sängen. Siffrorna visar 22.41. Hon har sovit i två timmar.
Jace sitter bredvid henne i sängen och blundar. Han öppnar ögonen när hon börjar röra på sig.
”Hej, du är vaken? Hur känner du dig?”
”Mycket bättre än förut.”
Hon sätter sig upp bredvid Jace och lägger huvudet mot hans axel.
”Clary vad är det?” Jace stryker henne lätt över huvudet.
”Jag är glad att du är tillbaka. Jag trodde att jag hade förlorat dig och sedan var jag inne i ditt huvud. Det var väldigt obehagligt. Just nu vill jag bara vara när dig och känna att du still är här hos mig.”
”Jag kommer alltid att vara här hos dig Clary. Vad som än händer.” Han böjer sig ner och kysser henne lätt på pannan. ”Tror du att du klarar av att gå ut till festen? Simon har nämligen varit här inne ett antal gånger och frågat hur det är med dig.”
”Ah, Simon. Han är alltid så orolig för mig.”
”Ja, han är väl det. Eller svartsjuk. I vilket fall så lovade jag att vi skulle komma ut till festen så fort du har vaknat.”
”Jag vill hellre stanna här hos dig.” Säger Clary och lägger armarna om hans midja.
Dörren in till sovrummet öppnas och Simon sticker in huvudet.
”Clary, du är vaken.” Dörren öppnas mer och Simon går in och stänger försiktigt dörren bakom sig. ”Hur känner du dig? Bättre?”
Clary nickar till svar och Simon sätter sig i fotändan.
”Tack Simon.”
”För vadå?” Han ser undrande på henne och makar sig närmare.
”För att du stannade vid min kropp när Magnus stack iväg. Jag tror inte att någon annan skulle ha stannat. Förutom du.”
”Visst, Clary. Du vet att jag gör allt för dig. Plus, jag ville inte lämna dig kvar helt ensam. Det skulle inte ha känts rätt liksom.” Simon tittar ner i täcket och börjar pilla på den lösa tråden på sin t-shirt igen.
”Så skall vi gå och se vad som händer på festen?” Jace ställer sig upp och går mot dörren.
Clary tvekar en stund, tittar på Simon och säger ”gå för du, Jace. Vi kommer strax.”
Jace öppnar dörren, tittar på Clary, går ut och stänger dörren efter sig.
Simon fortsätter att pilla på den lösa tråden när Clary tar hans händer i sina. Simon tittar upp och ser att Clary sitter mycket närmare honom än hon gjorde förut.
”Simon. Du är och kommer alltid att vara min bästa vän. Vad som än finns mellan Jace och mig, så är du fortfarande lika viktig för mig som du varit innan. Det finns bara en Simon för mig. Du. Glöm inte bort det. Det finns ingen som jag hellre vill skall vakta min kropp i tusen år om det skulle behövas, än du. Så tack igen för allt.”
Simon vet inte vad han ska säga, så han ger Clary en lång kram.
