Clary tittar på Simon som är på andra sidan isen. Hon hade inte kunnat föreställa sig att han skulle vara en sådan hejare på att åka skridskor. Själv tar hon sig utan svårigheter fram över isen, men skulle aldrig ens drömma om att göra piruetter och annat som några av de mer is-vana åkarna har för sig.
      Simon kommer åkandes upp till Clary ”Vad står du och drömmer om? Mig?” Han flinar så stort så Clary kan inte göra annat än att slå till honom på armen.
   ”Klart jag drömmer om dig, vem annars?” Simon tar hennes hand och tillsammans åker de ett varv runt banan.
   ”Det känns skönt, eller hur?” säger Simon plötsligt och Clary förstår vad han menar det var länge sedan hon kände sig så normal som hon gör nu. Med allt som hänt den sista tiden så känns det skönt att julen är på ingång och att de alla kan få glömma sina bekymmer för en stund och hoppas på att det blir en demonfri jul.
  Plötslig lyser himlen upp och Clary blir bländad av ett starkt blått ljus. Alla på isen får panik och börjar skrika. Flera personer åker in i Clary som faller med en duns ner på isen.

”Clary är du ok?” Simon står böjd över henne med ett bekymrat uttryck i ansiktet. Clarys huvud känns tungt och allt snurrar. ”Jag tror det.” säger Clary och försöker att sätta sig upp. Yrseln fortsätter och hon har svårt att se. ”Vart är vi? Vad hände?” hon försöker sätta sig upp men faller tillbaka ner igen.
   ”Kommer du inte ihåg någonting? Det var ett blått ljus, alla fick panik och sedan föll du bara omkull. Ljuset slocknade efter några sekunder men du vaknade inte. Så jag tänkte hämta hjälp, men jag kunde inte hitta Isabelle, Jace eller Alec någonstans, så jag ringde den enda som jag antog kunde hjälpa oss. Magnus.”
   I det ögonblicket får Clary syn på Magnus som står vid hennes ben. ”Hej, Clary. Känner du dig bättre?” Hon nickar och får ett glas vatten av Magnus. När hon druckit upp vattnet frågar hon ”Jace är han här? Vart är Jace, och Isabelle? Vi var med dem nere vid isplanen. Och Alec, han var också där. Vart är dom?”
   Simon och Magnus ger varandra menande blickar och sedan fortsätter Magnus ”Jace, Isabelle och Alexander är försvunna.”