Snön börjar falla och Alec skyndar vidare bland New Yorks gator. Han hade hoppats att Magnus inte skulle vara hemma, att han skulle vara ute på något uppdrag som han vanligtvis brukar vara vid den här tiden på dygnet. Hade han inte varit hemma hade Alec haft möjlighet att komma på något bra att säga till Magnus innan han kom hem, men istället hade han stått öga mot öga med honom och endast kunnat se de underbara ögon som alltid tittar på honom med sådan vänlighet och värme. Vilket inte var vad Alec hade velat ha just i kväll. Det hade varit bättre om Magnus hade sett på honom med lite förakt i blicken.
   Mobilen börjar vibrera i byxfickan och Alec överväger om han vill svara eller inte. Han bestämmer sig för att i alla fall se efter vem som ringer.
   Izzy står det med stora bokstäver framför en bild på henne och Alec tagen i somras, när de var i parken tillsammans med Jace, Clary och Magnus. Alec trycker på svara och för telefonen till örat.
   ”Alec, vart är du? Vi tänkte dricka glögg och umgås lite innan vi drar iväg till Magnus fest.”
   Som om Alec hade lust att följa med dit. ”Jag är nere vid isrinken. Behövde få lite luft bara. Jag kan vara hemma snart. ”
   Alec hör Isabelle prata med någon i bakgrunden innan hon återvänder till telefonen. ”Du behöver inte komma hem, vi kommer till dig istället. Vi är nog där om 10 minuter. Om vi kan få Simon att slita sig från att spela luftgitarr till varenda jullåt. ”
   

Alec ser dem komma gående utmed rinken. Isabelle går först tätt följd av Simon som diskuterar nått med Clary och pekar mot mitten av isplanen. Alec tittar dit men kan inte se vad hon pekar på. Sist går Jace som hela tiden tittar sig runt som för att se så att inga demoner är på väg att hoppa på dem.
   ”Hej, Alec. Hur är det?” frågar Isabelle samtidigt som hon sätter sig bredvid honom på bänkarna som finns runt rinken. ”Patetiskt att så många människor kan tycka det är kul att bara åka runt och runt på en is. Har de inget bättre för sig?”
   ”Vissa tycker faktiskt det är ganska kul. Kom så ska jag visa dig.” Simon sträcker fram sin hand till Isabelle för att få henne att följa med honom. Hon ignorerar den och vänder sig till Alec igen.
   ”Du kunde ha sagt vart du gick. Jag blev orolig för dig. Jag trodde seriöst att nått hade hänt dig.”
   Alec svarar henne inte, utan fortsätter bara att se på människorna på skridskor som skrattar och åker om varandra.
   Clary som stått bredvid Simon säger helt plötsligt ”Jag åker med dig Simon.”
   Alec ser på Clary och Simon som ger sig av mot skridskouthyrningen. Om han och Magnus hade varit sams kunde det ha varit de som skrattande just nu snörade på sig skridskorna utan några bekymmer i världen.