Julkalender 2017 - Lucka 23
”Jace!” skriker Clary när Jace omringas av ett svart rökmoln. Molnet växer och varje vrå av rummet blir fullt av rök. Clary kryper ihop hos Simon, stänger ögonen och väntar på att rökmolnet skall skingras.
”Clary.” Hostar Isabelle och Clary känner att Izzy lägger en hand på hennes rygg. Clary lyfter upp huvudet och blinkar några gånger innan hon tydligt kan se Izzy som sitter hukad bredvid henne själv och Simon. ”Hur är det med honom?” Frågar Izzy och det tar Clary några sekunder att inse att Izzy menar Simon och inte Jace.
Clary tittar ner på Simon som inte rört sig någonting sedan han blev slängd mot väggen av demonen. Clary rycker på axlarna. ”Jag vet inte. Det är svårt att veta om vampyrer lever eller inte. De andas ju inte.”
”Just det.” Viskar Izzy och tar Clarys hand. Hon kramar den lätt när Clary plötsligt vänder sig om. ”Jace?! Hur är det med Jace? Lever han?”
”Jag tror det.” Säger Izzy när Clary reser sig upp och försöker ta sig fram till Jace. Rökmolnet börjar skingras och Clary kan se Jace som ligger i mitten av rummet. Hon skyndar fram och sätter sig på knä bredvid honom.
”Jace.” Viskar hon och känner på hans bröst att han andas. ”Jace, vakna snälla.” Hon kan känna några tårar som börjar rinna ner för hennes kinder när Jace rör på en arm. ”Åh, Jace.” Hon böjer sig ner och kysser honom på munnen.
”Att man skall behöva att nästan dö för att en kvinna skall kyssa en.” Kraxar Jace fram och Clary slår honom lätt på ena armen.
”Hur kan skämta om något sådant. Du kunde faktiskt ha dött. Vem vet vad demonen kunde ha gjort med dig. Du visste säkert inte ens om demonen skulle dö!”
”Sant.” Jace reser sig upp och sätter sig bredvid Clary. ”Men som de flesta andra demoner klarade han inte av att få en serafklinga i hjärtat.”
”Men det kunde du inte ha vetat.” Säger Clary och kramar om honom.
”Nej. Hur är det med Magnus?” Frågar Jace och nickar med huvudet mot Alec och Magnus som befinner sig en bit bort. ”Jag vet att Alec hellre hade sett att demonen var vid liv. Men jag ville inte riskera att han skulle döda dig, eller någon annan.” Jace tittar bort mot Isabelle och Simon, som sätter sig upp.
”Simon!” Utbrister Clary och springer bort till honom. Hon ger honom en snabb kram och håller honom sedan på ett armlängdsavstånd och tittar på honom. ”Är du okej?”
Han nickar till svar.
”Tack Ängeln, jag trodde nästan att demonens blod hade dödat dig.”
”Så lätt är det inte att döda en vampyr vet du.” Säger Simon och småskrattar.
”Nej, jag vet. Men ändå… Jag är så glad att du lever.”
”Det är väl att ta i.” Säger Jace och Clary rullar med ögonen åt honom. ”Däremot ser det allvarligare ut för Magnus. Han verkar inte ha vaknat ännu.” Säger Jace och pekar mot Alec och Magnus.
Clary, Izzy och Simon vänder sina blickar mot de två männen i andra änden av rummet. Alec sitter och gungar Magnus som hänger slapp i hans famn.
