Julkalender 2017 - Lucka 13
”Så du är Magnus bror?” Säger Jace och har väldigt svårt att tro på demonens historia. ”Och varför har du kidnappat oss?”
”Magnus vill ju inte självmant komma till mig, så då tänkte jag ut min plan att göra någon form av byteshandel.” Demonen sitter mitt emot Jace vid det lilla bordet i matsalen. Om det ens kan kallas för en matsal. Ett trångt rum med en liten kokvrå och diskbänk, det är snarare bara ett kök. Bordet som de sitter vid är intryckt mot ena väggen och Jace och Izzy har trängt in sig i ett hörn mitt emot demonen som sitter med ryggen mot spisen och även dörren in till köket.
”Byteshandel?” Frågar Izzy och petar i maten som inte består av annat än köttbullar, makaroner och några få grönsaker. ”Så det är därför du har kidnappat oss? För att du vill ha Magnus?”
Demonen ler mot Izzy ”Jag vill inte ha Magnus, jag vill ha hans krafter. Det är orättvist, tycker ni inte, att även om Magnus och jag har samma pappa så är det bara han som har fått magiska krafter?! Och vad använder han dem till?” När varken Jace eller Izzy svarar fortsätter demonen ”Att hjälpa stackars skuggjägare som jagar sådana som mig?!”
”Men du är en demon! Varför vill du ha magiska krafter?” säger Jace och slänger iväg sin gaffel så att den studsar mot väggen.
”Vilken oerhört dum fråga.” fnyser demonen. ”Vem vill inte ha magiska krafter? Tänk så mycket man kan göra med dem. Jag skulle aldrig…” Demonen vänder sig snabbt om när ett ljud hörs utanför köket. Han är snabbt på benen och framme vid dörren. ”Ni två väntar här.” Säger demonen och går ut i korridoren.
Jace och Izzy tittar förvånat på varandra och Izzy skakar på huvudet när Jace verkar fråga henne om hon hört något. ”Skall vi gå?” Frågar Izzy och sneglar mot dörren.
”Du hörde väl vad han sa? Att vi skulle vänta här.” Svarar Jace och tar upp gaffeln som åkt ner på golvet.
”Sen när börjar du följa regler?” Säger Izzy och reser sig upp ”Inte blev man mätt på maten heller.”
”Nu vet du hur vi andra känner oss efter din matlagning.” Säger Jace och småler.
”Haha. Jättekul Jace.” Izzy slänger håret över axeln i samma ögonblick som Alec sticker in huvudet genom dörröppningen. ”Alec!” Utbrister Izzy och springer in i sin brors öppna famn. ”Vad gör du här? Hur hittade du oss?” Frågar hon Alec.
”Genom vårat Parabatai-band såklart.” Säger Jace självsäkert och ger Alec en klapp på axeln. Män, tänker Izzy, de har alltid så svårt för att visa känslor.
”Faktiskt inte.” Säger Alec långsamt och Jace studerar Alecs ansiktsuttryck. ”Det var med hjälp av en av Izzys hårsnoddar.” Alec håller upp snodden som han fick från Simon. ”Och en spårningsruna.” Alec visar dem sin handflata där runan sakta sjunker in i hans hud.
”Så? Inte genom vårt band?” Säger Jace och låter en aning förolämpad.
Alec skakar i huvudet när en röst låter i korridoren utanför ”Alec? Vart är du?”
Jace spärrar upp ögonen och skyndar förbi Alec och ut ur rummet. ”Clary!” Utbrister Jace och Clary stannar till ett kort ögonblick innan hon skyndar fram till honom och lägger armarna om hans hals.
”Jace. Du anar inte vad glad jag är att se dig.” Säger Clary innan deras läppar möts i en lång kyss.
