Julkalender 2017 - Lucka 2
”Magnus!” Utbrister Clary och hjälper trollkarlen som trillat ner från soffan. Hon skyndar sig fram till honom och även om han viftar undan hennes armar så stretar han inte emot när hon hjälper honom att sätta sig i soffan igen. ”Magnus du måste låta mig hjälpa dig.”
”Nej, jag vill inte ha någon hjälp säger jag.”
”Magnus.” Clary hjälper honom att sätta sig upp i soffan när Chairman Meow hoppar upp och lägger sig som en boll bredvid Magnus.
”Varför är du här, Clary?” Säger Magnus surt och sätter sig tillrätta med en ond grimas.
”För att Jace inte tyckte att du skulle vara själv.”
”Jasså, Jace tyckte inte att jag skulle vara själv. Det var värst vad omtänksam han blivit på gamla dagar.” Magnus sträcker sig efter sin mugg med te, men Clary hinner före och ger honom den.
”Han gör det för Alecs skull.”
”Åh.” Magnus ser lite gladare ut när Clary nämner Alec. ”Men det är ändå inget fel på mig. Jag klarar mig. Spring iväg och lek skuggjägare istället.”
”Nej.” Säger Clary bestämt och sätter sig mitt emot Magnus. Han tittar på henne över kanten av tekoppen.
”Varför tittar du på mig sådär? Det är inte fel på mig.” Säger Magnus och ställer ner koppen på låret.
Clary lyfter på sitt ena ögonbryn och granskar Magnus. Hon hoppar till när något börjar vibrera i hennes byxor. Hon sticker snabbt ner handen och tar upp sin mobil. Hon ser på displayen att det är Isabelle. ”Ja.” Svara hon och ser att Magnus iakttar henne.
”Okej… Ja… okej… Visst, det blir bra… Hälsa till Jace… ses sen.”
”Måste ni alltid hälsa till varandra?” Säger Magnus och tar en klunk till av sitt te.
”Nej. Men vi gör det.” Hon lägger tillbaka mobilen i fickan när Magnus säger:
”Vad ville Isabelle?”
Clary tittar förvånat på Magnus ”Hur visste du att det var hon?”
”Jag är synsk.” Clary spärrar upp ögonen i en sekund innan hon inser att Magnus skämtar med henne. ”Det var uteslutningsförmågan. Det var helt klart inte Jace, eftersom du ville att personen skulle hälsa till honom och jag tvivlar på att Alec skulle ringa till dig.”
”Det har han faktiskt gjort.”
”Bara i nödsituationer om jag inte minns helt fel.”
Clary vägrar att svara Magnus och går fram till ett av hans stora fönster istället och tittar ner på den alltid lika stressade New York trafiken. Hon känner mobilen vibrera igen och tar upp den. Hon läser på displayen fem gånger, Alec, Alec, Alec, Alec, Alec, innan hon trycker på svaraknappen.
”Ja, Alec.” Samtidigt hör Clary Magnus som snabbt ställer sig upp och en tekopp som åker i golvet med ett kras.
