”Alec.” Skriker Izzy och försöker hålla sin bror nere i sängen.

”Alec, lyssna på mig. Det är ingen fara.”

Helt plötsligt faller han ihop i sängen och blir livlös.

”Alec.” Skriker Izzy och skakar sin bror. ”Alec, vakna.”

Alec slår upp ögonen och tittar på sin syster. ”Magnus. Magnus.” Säger Alec och försöker sätta sig upp.

Jace och Izzy håller honom nere i sängen.

”Jag måste gå. Släpp mig, jag måste gå.” Alec försöker slingra sig loss deras grepp.

”Alec, du svimmade, du går ingenstans.” Säger Izzy.

”Magnus kontaktade mig precis. Han vet vilken demon det är och hur vi skall kunna döda den. Släpp mig, jag måste gå till Magnus.”

”Magnus kontaktade dig?” Frågar Izzy tvekande. Hon tittar på Jace som rycker på axlarna och hjälper sedan Alec att sätta sig upp.

Alec andas häftigt och försöker att få fram orden ”Magnus, kontaktade mig. Han sa att demonen var en demon som får mondäners drömmar att slå in. På något sätt kan demonen se till att mondänerna får det som dem drömmer om.”

”Hur hjälper det oss?” Frågar Simon som sätter sig bredvid Clary. Han tittar från Jace, till Alec och Isabelle.

Alec är den som svarar, ”Enligt Magnus så kan det tydligen hjälpa oss. Han tror att om vi på något sätt krossar demonens dröm så kommer demonen själv att krossas eller nått.”

”Du hann att få all den informationen från Magnus?” Frågar Clary.

Alec nickar till svar men säger inget mer. Clary misstänker att det är något som Alec inte berättar för dem.

Alec försöker att ställa sig upp, men sätter sig igen när han nästan svimmar.

”Jag måste ut härifrån. Jag måste gå till Magnus.” Säger Alec och tittar på sin syster.

”Du kan inte gå någonstans. Du kan ju knappt stå upp.” Svara Izzy och försöker få Alec att lägga sig ned i sängen igen.

Alec protesterar och säger till Jace, ”Du vet att jag måste gå. Om Magnus har kontaktat mig och vill ha min hjälp, då borde jag gå till honom. Eller hur Jace?”

Jace funderar en stund innan han tittar på Alec och svarar, ”Jag tror inte att det är någon bra idé att du går nu. Som Izzy sa, så kan du ju knappt stå upp. Hur har du tänkt dig att du skall ta dig hela vägen till Magnus?”

”Magnus sa att han är på väg hit.”

Alla de övriga tittar på Alec och funderar över varför han inte nämnde tidigare att Magnus var på väg.

”Varför tittar ni på mig hela tiden? Jag är okej.” Säger Alec och tar ett djupt andetag innan han ställer sig upp och går med staplande steg fram till ett av de stora fönstren. Isabelle kommer fram och ställer sig bredvid honom.

”Alec, hur kunde Magnus säga allt det till dig. Du var inte borta så länge.” Hon tittar oroande på honom och väntar på att han skall svara.

Alec verkar att fundera över hur eller vad han skall svara.

”Izzy. Jag vet inte vad jag skall kunna säga till dig som du kommer att tro på. Kan du inte bara lite på mig och min instinkt och på Magnus?” Han vänder sig till Izzy som ger honom en lång kram innan hon går tillbaka till dem andra.

”Jag tror att vi måste låta Alec få ge sig av till Magnus. Om han nu är på väg hit, så borde inte Alec behöva gå så långt. På något sätt måste vi få ut min bror från institutet. Helst utan att demonerna där nere får reda på nått.” Hon tittar på Jace som inte kan göra något annat än att hålla med henne.

De beslutar att Clary och Simon skall försöka uppehålla demonerna medan Izzy och Jace hjälper Alec att komma ut.

”Tycker ni inte att det finns något som vi har glömt?” Undrar Simon och pekar ut genom fönstret. ”Något som finns runt institutet.”

”Magimuren.” Utbrister Clary och Jace i kör.

”Den har vi ju helt glömt bort. Hur skall Alec kunna komma igenom den?” Frågar Clary och ser på Jace.

”Varför ser ni på mig?” Undrar han och sätter upp händerna framför kroppen för att försvara sig. ”Menar ni att det är mitt jobb att se till att Alec kommer ut? Jag vet inte hur vi skall lösa det. Borde inte Clary vara ett mer logiskt svar.”

Alla de andra vänder sina huvuden mot Clary som suckar och sedan börjar rita en ny runa som kan ta Alec igenom magimuren.