Magnus bläddrar sakta igenom en av böckerna som Charles har lämnat uppe på bordet. Han kan höra att Charles är i köket igen och letar igenom Magnus kylskåp. Hur han kan äta precis hela tiden, har alltid förbluffat Magnus som inte ens visste att han hade så mycket mat i sitt kylskåp eller skafferi.

Han ser Charles komma tillbaka med famnen full av frukt som han dumpar på bordet med alla böckerna. Magnus plockar bort ett antal päron från boken han håller på att läsa i.

”Hittar du något Mange?” Undrar Charles som tar en stor tugga av en banan.

”Kalla mig INTE mange, och nej jag har inte hitta något än som kan hjälpa oss. Om jag bara visste vilken demon det är som vi pratar om så borde det bli lättare att hitta någon information om hur vi skall kunna antingen döda honom eller bara förvisa honom från institutet.”

”Demon och demon. Jag trodde att vi letade efter ett sätt att ta bort all magi. Varför letar du efter en demon? Jag vet ju vilken demon det är! Du är inte alltid så smart som du tror, Magnus.”  

Magnus tittar upp från boken han håller på att läsa i och stirrar på Charles.

”Säger du att du vet vilken demon det är som håller mina vänner fångade i institutet och som har bett dig att kasta en trollformel över alla mondäner?” Magnus reser sig upp och går fram till Charles som lägger ifrån sig bananskalet. Han sväljer en gång och tittar sedan upp på Magnus som tornat upp sig framför honom.

”Det som jag vet är att det är en demon som varit fånge hos en mondän i flera månader.”

”Hos en mondän?” Frågar Magnus. ”Varför skulle en mondän hålla en demon fånge? De vet inte hur man gör det.”

”Tydligen så visste den mondänen det. Demonen har förmågan att få alla drömmar att gå i uppfyllelse, mot att mondänen ger sin själ till demonen. Jag antar att demonen var trött på att göra så att alla andra fick sina drömmar uppfyllda utan att den fått sina egna drömmar uppfyllda. Jag antar att den nu ville få sin dröm att slå in att den beslutade sig för att göra så att inga mondäner skall få fira jul, vilket är en dröm för många av dem.”

”Demonen förstör för många, bara för att den aldrig har fått sin dröm att slå in. Det här är ju inte klokt.”

Magnus sätter sig på stolen och lägger sitt huvud i sina händer. Han drar ett långt andetag innan han rätar på sig och vänder sig till Charles.

”Nu när vi vet vilken demon det är, borde det vara lättare att hitta något om den i en av mina böcker. Och då även hitta ett sätt att få den att dö eller nått.”

”Vi skall döda demonen?” Frågar Charles med stora ögon vända mot Magnus. ”Vi kan inte döda den. Den har ju inte gjort något mot oss.”

”Inget annat än att låta alla mondäner tappa minnet, menar du?” Säger Magnus och suckar. Han tar upp en av böckerna som har ramlat ner på golvet och slår upp en sida.

”Det var nödvändigt enligt demonen. Den vill att inga mondäner alls skall få fira jul om inte demonerna också får det. Jag kastade bara trollformeln inget annat.”

Magnus tittar upp från boken och se på Charles. ”Om du kastade trollformeln så måste du veta hur vi skall kunna ta bort den.”

”Nej, det är ju det som jag INTE vet. Jag är inte bra på det, det borde du veta Magnus. Du var alltid den som gjorde allt bra om jag hade ställt till det.”

”Det var när jag visste hur du hade kastat trollformeln och hur den var och vad du använde till den. Nu vet jag i regel ingenting.”

”Jo, något vet du.”

”Och vad är det?” Suckar Magnus till svar.

Charles ställer sig upp och går fram till Magnus. Han ger honom en liten glasskärva.

Magnus tittar på den och sedan upp på Charles.

”Vad är det här?”

”Det är en del av trollformeln. Jag använde ett gäng med krossade glaskulor som jag skickade upp i luften och som sedan hamnade på mondänerna. De mondäner som fick en glasbit på sig, var som helst på kroppen är dem som har tappat minnet.”

”Så du säger att trollformeln finns i den här glasbiten?” Frågar Magnus och tittar närmare på den.

”Det skulle man kunna säga.” Svarar Charles och nickar.

Magnus för en av sina händer över glasbiten och blåa flammor omslingrar den. Efter en stund förvinner flammorna och Magnus säger, ”Jag vet vad vi måste göra.”