Simon och Clary hjälps åt att hänga upp en ljusslinga i ett av de stora fönstren. Clary tittar ut och upptäcker att hon kan se ner på en av New Yorks gator.

Simon ser att Clary tittar ut och går fram och ställer sig bredvid henne. ”Vad tittar du på?” Undrar han.

Clary säger inget, utan fortsätter att titta ut på alla små människor på gatan nedanför institutet. Hon är tyst en lång stund innan hon säger: ”Alla människorna där nere ser bara ut att gå utan att veta vart de ska. Ingen av dem har en tanke på att det snart är jul.”

”Nej, det är sant och synd. De borde ju skynda sig lite mera med all julhandel som borde vara igång vid det här laget. Ingen snö är det heller. Allt är fel.” Suckar Simon och lägger en arm om Clarys axlar. ”Jag hoppas att Magnus kan fixa allt det här. Nu när han lyckades ganska enkelt kan man ju säga, att komma ut från institutet.” Viskar Simon till Clary.

Hon kryper närmare honom och lägger sitt huvud mot hans axel. ”Ja, vi får hoppas att Magnus har någon idé om hur vi skall lösa allt. Mest av allt vill jag ha snön tillbaka och att alla människor skall bli som vanligt igen. Det är trist att bara se dem gå omkring där nere.”

Simon och Clary vänder sig om när de hör att en dörr öppnas och de får se att Jace kommer in i rummet med ytterligare en stor låda.

”Här kommer resten.” Säger han och slänger ner lådan på golvet. Han torkar sig om pannan och slänger sig ner i soffan, som står i andra änden av rummet.

”Resten?” Frågar Simon och ser på Jace, ”hur mycket vill demonen att vi ska pynta egentligen?” Han tar bort armen från Clarys axlar och går fram till lådan. Han öppnar locket och får se att det ligger ett gäng med tomtar och snögubbar i lådan.

”Var har han tänkt att vi skall göra av dem här? Det är ju inte så att vi får plats med hur många tomtar som helst här inne.”

I samma ögonblick öppnas dörren igen och demonen kliver in i rummet. ”Hallå, varför gör ni ingenting? Har jag sagt åt er att ni bara får slappa? Sätt igång och få upp resten av tomtarna? Jag vill ha tomtens verkstad här inne har jag ju sagt. Hur många gånger måste man upprepa sig för att ni skall förstå?”

Demonen skakar på huvudet och föser Jace från soffan mot lådan.

”Får jag fråga en sak.” Säger Clary, ”varför har du magi runt institutet? Det är väl ändå inga mondäner som kan se institutet, så egentligen borde det väl inte vara nödvändigt, eller?”

Demonen tittar på Clary och går fram till henne och ställer sig framför henne och fönstret. Demonen tittar ut innan den svarar, ”Magin runt institutet har med mondänerna där nere att göra. Alla som är utanför magin påverkas av den, alla som är innanför påverkas alltså inte. Vi har alltså våra minnen om julen kvar.”

”Men vi, skuggjägare och Simon har ju våra minnen kvar och vi var där ute på andra sidan.”

”Ni är ju inga mondäner precis.” Skrattar demonen. ”Det är bara mondänerna som berörs av magin.”

”Och snön?” Frågar Clary.

”Snön ja.. Enligt trollkarlen så var snön tvungen att försvinna för att trollformeln skulle kunna träda i kraft. Varför vet jag inte. Om du har frågat mig så hade jag velat ha snön kvar. Det är ju så juligt med en massa underbar snö och det blir så vackert.” Demonen tittar drömmande ut genom fönstret.

”Det kommer att bli ännu mera juligt och vackert om ni kan fortsätta att julpynta här inne.” Säger demonen utan att vända sig om. ”Dom stackars mondänerna där nere som inte har en aning om att det snart är jul. De tror bara att det är som vanligt.”

”Varför var du tvungen att sätta magi på mondänerna?” Undrar Jace och ställer upp en tomte.

Demonen svarar honom utan att vända sig om ”Varför skulle jag inte göra det? Om inte VI får ha jul så skall ingen få ha jul. Förresten så blir alla mondäner så galna runt jul och skall skynda sig hit och skynda sig dit. Nu blir det liksom lite lugnare för oss alla. Tycker ni inte det.”

Demonen vänder sig om och får se att alla tre, Simon, Clary och Jace inte längre är kvar i rummet.