Julkalender 2014 - Lucka 3
Clary vet inte vad hon skall säga. Innan hon hinner att tänka allt för mycket över meddelandet hör hon en telefon som börjar ringa.
Jace, Alec och Magnus letar febrilt i sina fickor efter sina telefoner, men alla tre skakar på huvudet. Clary känner inte igen signalen, som börjar bli starkare.
Helt plötsligt utbrister Alec ”Izzy.”
Han reser sig upp och springer fram till Jace jacka.
”Högra fickan.” Säger Jace till Alec som skyndar sig att hitta telefonen innan den slutar att ringa. När han väl hittar den rycker han den ur fickan och håller på att tappa den. Han hinner precis att fånga telefonen innan den hamnar på golvet. Alec trycket på svara-knappen och för telefonen till örat.
”Hallå?”
Sekunderna tickar väldigt sakta innan Alec plötsligt utbrister: ”Izzy. Vart är du? Vi är hos Clary. Vi var vid institutet, men det var något där, så vi... Ok, kom så fort du kan.”
Alec lägger på och ser tomt mot dem.
”Vad är det Alec?” Magnus ställer sig upp och tar några långa kliv fram till Alec.
”Det var Izzy. Hon hade fått låna en telefon av en mondän. Hon sa att hon skulle komma hit. Hon ville inte säga något mer över telefonen. Hon lät skärrad och rädd. Izzy är aldrig rädd.”
”Då vet vi att hon är ok i alla fall.” Säger Clary och häller upp lite mera kaffe.
Alec och Magnus sätter sig hos Clary och Jace igen. Alec håller hårt i Isabells telefon, som att det är hans länk till henne. En länk som bryts så fort han lägger ifrån sig telefonen.
Det ringer på dörren och Alec skyndar sig upp och öppnar den. Han ger ifrån sig ett läte som Clary inte trodde att Alec hade i sig. Han slänger igen dörren och går och sätter sig, samtidigt som han mumlar ”Det var inte Izzy.”
”Vem var det?” Frågar Clary.
”Det var inte Izzy så det var ingen viktig.”
Clary reser sig upp och går fram till dörren. Hon öppnar den och får se Simon Lewis, hennes bästa vän stå utanför med armarna i kors.
”Är det såhär man hälsar på sin bästa vän?”
”Förlåt Simon. Alec är lite upprörd. Han trodde det var Izzy. Hon ringde precis och sa att hon var på väg hit. Hon försvann från oss och sen hittade vi hennes mobil och ja, du kan ju tro att Alec varit orolig. Vi visste ju inte vad som hade hänt henne.”
”Som om inte Izzy kan ta hand om sig själv.” Säger Simon samtidigt som han ger Clary en kram och går in i lägenheten. Han hälsar på de andra i rummet, och sätter sig på en stol bredvid Jace.
”Simon vad gör du här?” Frågar Clary och går fram till honom. Hon sätter sig i soffan bredvid Jace.
”Vadå? Får man inte hälsa på sin bästa vän utan att det måste finnas en anledning.”
Clary suckar och tittar på Simon.
”Ok, det är något. Jag tror att något har hänt, utanför, med mondänerna, människorna eller vad ni kallar dem för.”
Magnus reser sig upp och går fram till fönstret.
”Jag ser inget annat än att det inte snöar längre.”
”Precis.” Säger Simon. ”Det snöar inte längre och det ligger ingen snö på marken eller någon annanstans heller.”
”Han har rätt.” Säger Magnus som tittar ut genom fönstret åt olika håll. ”Det finns ingen snö någonstans.”
Clary och Jace ställer sig upp och går fram till fönstret. Magnus har rätt, tänker Clary. Det finns verkligen ingen snö någonstans.
”Väldigt märkligt eller vad?” Utbrister Simon.
”Däremot är det lätt att se när man kommer att få besök.” Säger Magnus och pekar ut genom fönstret på en person som kommer gående på trottoaren.
”Izzy,” skriker Clary, ”Alec, det är Izzy. Hon är tillbaka.”
Alec rör sig inte från stolen han sitter i. Inte fören det ringer på dörren igen.
Alec öppnar dörren och Isabelle skyndar sig in.
”Izzy vart har du varit? Fattar du hur orolig jag har varit. Du kan inte bara bege dig iväg ensam. Vad har du gjort?”
Isabelle försöker hämta andan innan hon svarar. ”Jag såg en demon som jag jagade efter och dödade som tur var. Det var någon form av shapeshifter-demon. Jag råkade få syn på den när den bytte skepnad.”
”Varför väntade du inte på oss?” Frågar Jace.
”Det fanns ingen tid. Demonen höll på att döda några mondäner.”
Magnus håller upp ena handen samtidigt som han säger, ”vänta lite, det finns inga demoner som ger sig på mondänerna. Ingen demon som jag har stött på i alla fall. Och jag har träffat de allra flesta. Förresten så sa du att den bytte skepnad. Menar du nu att den bytte skepnad och dödade mondäner samtidigt?”
”Då finns det en kvar för dig att träffa i sådana fall. För den som jag sprang efter, var någon form av shapeshifter. Jag såg den när den bytte skepnad för att kunna smälta in i omgivningen för att kunna döda mondäner. Hur svårt skall det vara att fatta, Magnus?”
”Alla lugnar ner sig. Låt Izzy berätta färdigt.” Säger Alec samtidigt som han ställer sig mellan Isabelle och Magnus.
”Som jag sa. Så dödade jag demonen, men inte fören jag hörde att den sa något väldigt märkligt.”
Alla väntar på att Izzy skall fortsätta.
”Vad var det som demonen sa?” Undrar Simon.
”Den sa att demoner också har rätt att fira jul! Ingen jul om inte demoner får ha kul.”
