Cassandra Clare på BookCon: The Dark Artifices - del 1
I den första panelen, som gick under titeln "The Dark Artifices", blev Cassie intervjuad av sin vän och författarkollega Kelly Link. Här nedan kan du läsa om många av höjdpunkterna, men panelen är helt klart värd att lyssna på i sin helhet :)
Kelly började med att fråga Cassie om hennes mor- och farföräldrar. Cassie berättade att hennes mormor Isabelle var lärare, och att hennes morfar Max gjorde jättedåliga skräckfilmer. Och ja, Isabelle och Max i Skuggjägarberättelserna är uppkallade efter dem. Cassies farmor jobbade som sekreterare i Vita Huset på president Franklin Roosevelts tid.
Cassie får ofta frågan om hon rekommenderar skrivarkurser eller författarutbildningar på universitetsnivå. Själv valde hon inte författarutbildning på universitetet. Det berodde till viss del på hennes erfarenheter från college där de inte uppmuntrade genrer som fantasy, skräck eller science fiction, utan styrde mot realism istället. Vilket Cassie inte gillade. Hon försökte göra om sina fantasyorienterade berättelser till att bli mer ”realistiska”, vilket ofta resulterade i berättelser om seriemördare och mystiska farsoter. Vilket hennes lärare inte var speciellt förtjusta i. Men hon hoppas att folk nuförtiden är mer öppna för magisk realism, fantasy etc, eftersom det ju finns så många unga personer som vill skriva just såna berättelser.
Cassie läser många varierade böcker - bl.a. militärhistoria, ett intresse som hon fick tack vare att hennes pappa läste mycket och var intresserad av andra världskriget och antikens historia. Mycket av det Skuggjägarna gör är hämtat från romersk och grekisk stridsteknik och strategi.
Begreppet parabatai, till exempel, är hämtat från grekiskans benämning av en vagnskusk som strider sida vid sida med en annan kämpe; alltid tillsammans och utan att skiljas åt.
Inspirationen bakom Praetor Lupus var pretoriangardet (romerska kejsarnas livvaktsstyrka), och även benämningen centurion kommer från romersk militärhistoria. Cassie berättade att hon ofta hämtar inspiration från just verklighetens militärhistoria när hon skriver kamp-scener och slagsmål, för att göra dem mer realistiska.
När Kelly avslöjade att Cassie ofta tittar på sjukhusdramaserier på tv som avkoppling skrattade Cassie högt och tyckte det kändes skämmigt. Hon förklarade att hon gillar att de är så långt bort som man kan komma från det hon själv skriver om, och att narrativet och strukturen inte alls finns där på samma sätt. Omväxling, helt enkelt. Och hon gillar de garanterade lyckliga sluten i tv-serier som I Shouldn’t Be Alive.
De pratade lite om hur skrivandet inte nödvändigtvis måste ske i avskildhet, och att de – Cassie, Kelly och Holly Black – ofta samlas för att skriva ihop; både på hemmaplan från vecka till vecka, och även under längre retreats/workshops med lite större författargrupper runt om i världen. De lärde känna varandra och blev vänner tack vare att de gillar varandras böcker, och för att de uppskattar varandras sällskap och stöd medan de arbetar. Cassie berättade även några lustiga anekdoter från ett par olika retreats - bl.a. bortbrända ögonbryn, en adopterad katt och författare som springer nakna i korridoren för att fly undan fladdermöss... :)
På frågan om vad det mest överraskande Cassie nånsin upplevt på en turné har varit - berättade Cassie om hur hennes förlagsteam en gång hjälpte hennes dåvarande pojkvän, som numera är hennes man, att flyga henne till Kanada så att han kunde fria till henne där. Hon sa ’ja’ :)
De pratade lite om vad som förändrats i branschen sedan Cassie först började skriva, bl.a. att förlagen på den tiden inte vara villiga att acceptera att Alec är gay, och att en sån sak gjorde att böckerna inte skulle komma att säljas av de stora butikskedjorna, inte läsas i bokcirklar eller i skolor osv. Men som tur är råder det mycket mer transparens nuförtiden och det har skett stora positiva förändringar, exempelvis att förlagen nu är villiga att publicera en hel serie om Alec och Magnus.
Kelly kommenterade hur unik Skuggjägarserien är, med sin komplexa världsuppbyggnad, och det faktum att Cassie först skrev en serie nutida böcker, därefter en historisk serie i samma värld (en risk som verkligen lönade sig!), och dessutom flera sammanflätade novellsamlingar i samarbete med andra författare. Cassie berättade att hon alltid gillat stora komplexa världar och när det överlappar med verkligheten, och att Tolkien var hennes första favorit i fantasygenren. Hon beskriver det som att Skuggjägarvärlden är som en karta med mängder av häftstift, där varje häftstift är en egen unik berättelse. Hon menar att det finns så många fler berättelser än hon själv skulle kunna skriva ner på egen hand, så därför bjuder hon gärna in sina vänner i Skuggjägarvärlden. Hon nämnde bl a en ”jättefantastisk” berättelse som Kelly skrivit, som handlar om förlust, Jem och en mörk karneval..!
Publiken applåderade stort när Cassie berättade att hon skrivit klart Queen of Air and Darkness (QoAD). Hon beskrev den som väldigt lång (”en kvarts miljon ord”), att det händer väldigt mycket i den, att den var både rolig och svår att skriva, att mycket förändras i Skuggjägarvärlden (”vad som helst kan förändras och bli annorlunda”), och att hela mittdelen av boken utspelar sig på ett ställe i Skuggjägarvärlden som vi inte besökt tidigare. Och, hon tror att slutet kommer att väcka en hel del känslor… Publiken lät både förtjusta och rädda ;)
”You should not expect anything that you think is a permanent part of the world to stay the same...”
Cassie berättade att det första hon själv hoppas när någon säger att ”allt kommer att förändras”, är att det inte kommer att dyka upp utomjordingar och rymdfarkoster :)
Kelly frågade skämtsamt om Cassie tycker att folk ska känna sig nervösa över vad som händer i QoAD. Cassie skrattade och svarade att det beror på hur pass fästa vi är vid Skuggjägarvärlden ;) Ja, du kan alltid vara nervös! Förhoppningsvis är du investerad i berättelsen och bryr dig om vad som händer rollfigurerna osv. Strukturellt är QoAD annorlunda än hennes tidigare böcker, eftersom det händer något jättestort mitt i boken som förändrar allt. Men vi behöver inte vara rädda att det inte kommer hända något roligt alls eller att alla bara deppar ihop totalt och försöker lappa ihop livet efter det sorgliga som hände i slutet av Lord of Shadows (LoS); det kommer att hända roliga saker också, och det finns många spännande vändningar m.m..
”You can be nervous, you could be angry. Whatever you want!” ;)
Cassie pratade även lite om The Red Scrolls of Magic, den första boken i den vuxna serien The Eldest Curses, om Magnus och Alec. Hon tycker att vi kan vara lite mindre nervösa inför den ;) Hon lämnade medvetet plats i början av City of Fallen Angels för att kunna återvända dit. I slutet av City of Glass hade de nyss blivit ihop, och åker sedan på en resa tillsammans. När de kommer tillbaka är de helt sammansvetsade, så vad hände egentligen på den resan? Det är handlingen i The Red Scrolls of Magic. Det är en bok om att bli kär, ”ett rom-com äventyr genom Europa med gästroller av många av de rollfigurer vi tycker om”.
Cassie berättade även lite kort om de efterforskningar hon gjorde för The Last Hours när hon nyligen besökte London. Byggnader, platser (bl.a. en gammal grav från digerdödens tid), hur såg livet ut på den tiden?
Därefter var det dags för frågor från publiken, då Cassie bland annat avslöjade vilken rollfigur som är allra mest lik henne själv och vilken karaktär hon aldrig skulle döda :) Svaren på dessa frågor och många fler får ni i nästa artikel - The Dark Artifices-panelen, del 2.
