Shadowhunters avsnitt 2x03 - Parabatai Lost finns nu att se på Netflix.

 

Oj vilket avsnitt!

Har nog aldrig gråtit så mycket i ett avsnitt av Shadowhunters förut. Det var väldigt känslosamt där ett tag och man visste inte riktigt hur eller om Jace skulle ta sig till Alec. Men som alla sagor med lyckligt slut, så hann han ju fram i tid och kunde "rädda" Alec i sista stund, genom deras parabatai-band.

 

Den här säsongen har börjat så mycket bättre än säsong 1. Man kan riktigt känna att alla skådespelarna har kommit in i sina roller och har börjat utforska karaktärerna på djupet och tagit dem till en helt ny nivå.

 

Vi fick äntligen en bättre inblick i vad det betyder att vara Parabatai och visst var det väl kul att se några tillbaka blickar från Jace och Alecs ungdom, men de kändes lite korta och karaktärerna såg inte alls ut som deras "vuxna" jag, det kändes som att saknades något i tillbaka blickarna. Kanske är det kemin mellan Matt och Dominic som saknades.

Hade ju ändå önskat att man fick se lite mera från själva ceremonin, men vi skall väl vara glada för det lilla vi fick ;) Vi fick ju i alla fall höra Jace (Och gud vilken inlevelse Dominic hade i det ögonblicket) säga Parabatai-orden. Vad säger två personer som ingår ett sådant starkt band tillvarandra liksom?! Det var kul att avsnittet hade så stort fokus på just Parabatai och vad det innebär, att Jace och Alec var tvugna att hitta tillbaka tillvarandra för att båda på något sätt skulle bli räddade. Känslosamt eller vad?

 

Genom att Alec var på gränsen till döden fick vi se lite andra sidor hos de runt omkring honom som älskar honom och vad de är beredda att göra för att få honom tillbaka. Vi fick se lite andra sidor hos Isabelle som desperat går bakom ryggen på Aldertree för att rädda sin bror, och Magnus som inte tänker lämna Alecs sida för något.

 

Vad fick mera se? Jo, Maia för första gången. Är inte hon bad-ass eller vad? Jag gillar ju Maia stort i böckerna och så här långt gillar jag även Alisha som Maia i Shadowhunters. Ni som har läst böckerna vet att Maia är en ganska stor karaktär, som har ganska mycket i bagaget. Jag hoppas att de gör Maia rätta i serien och inte ger henne en massa onödiga sido-historier som inte betyder något. Jag hoppas att vi kommer att få se mycket mera av Maia i framtiden.

Även om jag gillade det mesta med Maia, så var det bara konstigt att hon helt plötsligt omvandlade sig till en varulv på sjukhuset... Alltså varför? Det var bara konstigt och helt utan förklaring.

 

Jag gillade även att se Luke som den ledare av varulvsklanen som han är. Även om de andra i klanen inte alltid håller med honom om de beslut som han tar så är han ju ändå ledaren och de andra måste göra som han säger. Tur då att han är på skuggjägarnas sida, annars så fanns väl risken att varulvarna hade rivit Jace till småbitar. Om inte Izzy hade kommit in och dragit bort varulven från Jace. Go bad-ass Izzy!

 

Aldertree börjar seriöst gå mig på nerverna. Alltså... varför tillät han inte Magnus o Izzy att ta Alec till "Idris"? Visst, han vill ha tag i Jace till vilket pris som helst. Men till priset av att Alec dör? Blev så lättad när jag förstod att Magnus och Izzy hade hittat en väg runt om Aldertree och smugglat ut Alec. Rätt åt honom.

Men han fick tag i Jace ändå tillslut. Trodde dock inte att Izzy skulle förråda Jace... eller hade Aldertee följt efter Izzy och väntat med att ta Jace tillsdess att Alec var räddad? Fattade inte riktigt det.

 

Och vad var det med Jocelyn? Ena stunden vill hon döda Jonathan och nästa räddar hon honom. Alltså... What? Vad är hennes agenda? Älskar hon sin son nu helt plötsligt? Eller gör hon allt för att Clary skall bli glad? Vill hon lära känna sin son? Så många obesvarade frågor när det kommer till Jocelyn.

 

Det var kul att vi fick se lite mera av Simon och hans mamma.I de första två avsnitten var det som att Simons mamma var bortglömd, men nu fick hon i alla fall vara med och få en "förklaring" till varför Simon inte varit hemma. För en kort stund trodde man nästan att Simon verkligen skulle "komma ut ur kistan", men så dyker Raphael upp... Som nu tydligen blivit inbjuden till Simons hus, antar att det kommer någon slags twist på det i kommande avsnitt. Att Raphael nu kan komma in i Simons hus... och kanske inte bara till middag.

 

Simon har i den här säsongen ett liv som inte har något med de andras liv att göra. Simon bryr sig inte om att rädda varesig Jace eller Alec, och varför skulle han det? Han är inte direkt vän med dem, den han är vän med är Clary. För en gångsskull var det Clary som kom till Simon när han behövde hjälp och inte tvärtom. Det verkar som att de börjar närma sig det förhållande som Simon och Clary har i "Stad av Aska". Skall bli intressant att se om de kommer att gå så långt. Som ett fan av böckerna hoppas jag ju självklart på det.

 

Det var en spännande twist i avsnittet att Jace var utan sin stele i den mondäna-världen och att han fick hitta andra vägar att ta sig runt i samhället utan att använda runor. Det kändes mer verkligt på något sätt och så stor skillnad mot första säsongen. Något har helt klart hänt med serien sedan de nya huvudproducenterna tagit över, och verkligen till det bättre måste jag säga. Det här avsnittet var så bra och spännande genom hela avsnittet så man ville ju inte att det skulle ta slut. Ser med glädje fram emot nästa avsnitt.

 

Dagens avsnitt var helt klart det bästa avsnittet denna säsong hittills med tårar och annat. Så det är helt klart värt 5 runor.

 

Lägg gärna eran röst på hur bra ni tyckte att avsnittet var: