• I April släpptes den officiella TMI-målarboken till försäljning, där vi fans fick möjligheten att själva färglägga några kända scener från serien illustrerade av Cassandra Jean.

• Cassandra Clare planerar att ge ut en ny bokserie som inte har något med skuggjägare att göra som kommer att ha namnet Sword Catcher. - Något releasedatum finns dock ännu inte inplanerat.

• I maj hade jag kontakt med Bonnier och gav er det något trista beskedet att det tyvärr inte blir någon svensk översättning av Cassandras övriga böcker om skuggjägarna. Det är som ni vet bara The Mortal Instruments serien som finns översatt till svenska. Vill ni läsa mer om vad jag skrev om det och anledningen till det kan ni göra det HÄR.

• I juni fick vi reda på vilka som kommer att ha huvudrollerna i den ännu väldigt hemliga skuggjägare serien The Wicked Powers. Serien som även kommer att vara den avslutande serien om skuggjägarna kommer att ha välkända huvudpersoner i alla fall för oss som läst Lady Midnight och Lord of Shadows - nämligen Dru, Ty och Kit.

• 7 November släpptes 10 års-utgåvan av City of Bones som innehåller nya illustrationer av karaktärerna, ett nytt omslag och över 30 svartvita illustrationer genom hela boken.

• 7 november släpptes även volym 1 av The Mortal Instruments: The Graphic Novel - en illustrerad utgåva av boken där Cassandra Jean har ritat alla illustrationer.

 

”Men varför har Simon vaknat, men inte Magnus?” Frågar Clary igen till Jace. Han håller om henne runt axlarna och hon biter på sin tumnagel. ”Ska det spela någon roll?”

”Demonens blod var kanske inte riktigt så farligt som han själv sa att det var. Medan han gav Magnus något för att göra honom svag som troligen var starkare.” Svarar Jace. ”Men jag trodde faktiskt att Magnus skulle bli bättre efter att jag dödade demonen. Förtrollningar och sådant brukar ju bli brutna då. När den som har gjort det dör.”

”Borde vi inte göra något då?” Säger Clary och tittar oroligt på Alec och Magnus.

”Vad finns det att göra?” Säger Jace och rycker på axlarna. ”Jag har inget botemedel. Har du?” Han tittar frågande på henne, och väntar på ett svar. Men innan hon hinner svara drar Jace sin serafklinga och håller upp den framför dem. Izzy kommer fram och ställer sig bredvid dem beredd med sin piska.

”Vad gör du?” Frågar Clary när Jace trycker henne närmare sig.

”Det är något som kommer.” Säger Jace och pekar mot ingången, där en grupp av de små demonerna som åt på Alec kommer in. Izzy slappnar av och Jace tittar bestört på henne. Fyra av demonerna bär på en burk ovanför sina små huvuden och stannar framför Alec.

Jace, Clary och Izzy skyndar fram till honom, när han sakta tar emot burken och demonerna försvinner snabbt ut från rummet.

”Vad är det?” Frågar Jace och tar burken från Alec. Jace håller upp den mot ljuset och de kan se att den innehåller en grönbrun vätska. ”Vad är det här?” Säger Jace och vänder burken åt olika håll.

”Jag tror att det är botemedlet för Magnus.” Säger Izzy och tar burken från Jace och går fram med den till Alec. ”Alec, de höll vad de lovade. Ge det här till Magnus.”

Alec vänder sig sakta till henne och verkar inte ta in vad hon säger. När Alec inte gör något försök att ta emot burken går Izzy till andra sidan av Magnus, skruvar av korken från burken, lukta en gång på innehållet och ryggar undan. ”Det luktar inte gott. Hoppas det fungerar bättre än det luktar.” Hon håller fram burken över Magnus ansikte och häller försiktigt några droppar in i hans mun.

”Izzy, vad gör du?” Frågar Jace oroligt.

”Jag hoppas att jag just har gett Magnus hans botemedel.” Och som om Magnus hörde vad Isabelle sa, hostar han till och öppnar ögonen.

”Alec?” Säger Magnus förvånade och tittar upp på sin pojkvän som snabbt böjer sig över honom och ger honom en lång kyss. När de har kyssts klart sätter sig Magnus upp. ”Vad hände? Vart är vi?” Magnus ser sig omkring och lägger för första gången märke till att Isabelle sitter bredvid honom och Clary och Jace står en bit bort tillsammans med Simon. ”Vad gör ni alla här?” Frågar han när de springer fram till honom med utsträckta armar. Izzy är den som först ger honom en kram.

”Åh, Magnus vi har varit så oroliga. Inte minst Alec. Du skulle bara veta vad vi har gjort för att få tag på botemedlet.” Säger Isabelle.

”Vilket botemedel?” Säger Magnus förvirrat och tittar från den ena till den andra. Men det är Izzy som svara honom.

”Ditt botemedel. Mot det som demonen gjorde med dig. Han förgiftade dig eller nått, för att han ville ha dina krafter. Han sa att han var din bror.”

”Ah, det var min bror som låg bakom det här.” Magnus reser sig upp och borstar av sina kläder. ”Det förvånar mig inte.”

”Inte?” Säger Alec förvirrat.

”Nej. Han har varit efter mina krafter i flera hundra år. Och det verkar som att han var väldigt nära den här gången.”

”Det kan man minst sagt säga.” Svarar Alec. ”Om vi är klara här kanske någon kan skapa en portal så att vi kan komma bort från det här obehagliga stället.”

”Visst. Men säg mig först hur ni fick botemedlet? Från min bror?” Frågar Magnus.

Alec tittar på Izzy som säger ”Det var Alec. Allt var hans förtjänst.”

”Åh!” Säger Magnus och lyser upp när han tittar på Alec.

”Äsch, det var inget särskilt.”

”Eh, jo det var det." Säger Izzy. "Han lät ett gäng med mindre demoner äta på honom för att de skulle berätta det som de visste om botemedlet. Men det visade sig att de faktiskt hade en burk med det och efter att de ätit av Alec så gav de burken till honom.”

Magnus ger Alec en puss och kram. ”Jag visste väl att jag alltid kunde lita på dig.”

”Alltid!” Säger Alec och ställer sig bredvid Magnus som skapar en portal som tar dem tillbaka till Institutet i New York, där en vit jul med mycket snö och roliga julklappar vänta på dem.

God Jul!

”Jace!” skriker Clary när Jace omringas av ett svart rökmoln. Molnet växer och varje vrå av rummet blir fullt av rök. Clary kryper ihop hos Simon, stänger ögonen och väntar på att rökmolnet skall skingras.

”Clary.” Hostar Isabelle och Clary känner att Izzy lägger en hand på hennes rygg. Clary lyfter upp huvudet och blinkar några gånger innan hon tydligt kan se Izzy som sitter hukad bredvid henne själv och Simon. ”Hur är det med honom?” Frågar Izzy och det tar Clary några sekunder att inse att Izzy menar Simon och inte Jace.

Clary tittar ner på Simon som inte rört sig någonting sedan han blev slängd mot väggen av demonen. Clary rycker på axlarna. ”Jag vet inte. Det är svårt att veta om vampyrer lever eller inte. De andas ju inte.”

”Just det.” Viskar Izzy och tar Clarys hand. Hon kramar den lätt när Clary plötsligt vänder sig om. ”Jace?! Hur är det med Jace? Lever han?”

”Jag tror det.” Säger Izzy när Clary reser sig upp och försöker ta sig fram till Jace. Rökmolnet börjar skingras och Clary kan se Jace som ligger i mitten av rummet. Hon skyndar fram och sätter sig på knä bredvid honom.

”Jace.” Viskar hon och känner på hans bröst att han andas. ”Jace, vakna snälla.” Hon kan känna några tårar som börjar rinna ner för hennes kinder när Jace rör på en arm. ”Åh, Jace.” Hon böjer sig ner och kysser honom på munnen.

”Att man skall behöva att nästan dö för att en kvinna skall kyssa en.” Kraxar Jace fram och Clary slår honom lätt på ena armen.

”Hur kan skämta om något sådant. Du kunde faktiskt ha dött. Vem vet vad demonen kunde ha gjort med dig. Du visste säkert inte ens om demonen skulle dö!”

”Sant.” Jace reser sig upp och sätter sig bredvid Clary. ”Men som de flesta andra demoner klarade han inte av att få en serafklinga i hjärtat.”

”Men det kunde du inte ha vetat.” Säger Clary och kramar om honom.

”Nej. Hur är det med Magnus?” Frågar Jace och nickar med huvudet mot Alec och Magnus som befinner sig en bit bort. ”Jag vet att Alec hellre hade sett att demonen var vid liv. Men jag ville inte riskera att han skulle döda dig, eller någon annan.” Jace tittar bort mot Isabelle och Simon, som sätter sig upp.

”Simon!” Utbrister Clary och springer bort till honom. Hon ger honom en snabb kram och håller honom sedan på ett armlängdsavstånd och tittar på honom. ”Är du okej?”

Han nickar till svar.

”Tack Ängeln, jag trodde nästan att demonens blod hade dödat dig.”

”Så lätt är det inte att döda en vampyr vet du.” Säger Simon och småskrattar.

”Nej, jag vet. Men ändå… Jag är så glad att du lever.”

”Det är väl att ta i.” Säger Jace och Clary rullar med ögonen åt honom. ”Däremot ser det allvarligare ut för Magnus. Han verkar inte ha vaknat ännu.” Säger Jace och pekar mot Alec och Magnus.

Izzy stöttar upp Alec när de går genom korridoren. ”Jag kan inte fatta att du verkligen trodde att de små demonerna skulle ha ett botemedel åt Magnus.” Säger Izzy.

”Jag sa aldrig att de hade botemedlet. Men de sa faktiskt att de visste hur jag skulle kunna rädda Magnus.” Säger Alec och haltar lite lätt när han går bredvid sin syster. ”Hur skulle jag kunna veta att de bara var hungriga?” Alec sneglar på Izzy som vägrar att titta på honom. ”Hur som helst spelar det ingen roll nu. Vårt enda hopp är att Jace och Clary har hittat demonen och fått honom till att ge dem botemedlet.

”Glöm inte bort att vi måste hitta Simon.”

”Som sprang iväg när du behövde honom som mest. Det är ju en väldigt snäll pojkvän du har.”

”Han sprang iväg för att han inte ville bita dig.” Säger Izzy och tittar på Alec som plötsligt stannar.

”Lyssna.” Säger han och pekar framåt. ”Det är någon där framme.” Alec kravlar sig ur Izzys grepp och skyndar sig mot rösterna.

”Alec. Vänta du vet inte vad det är.” Ropar Izzy och skyndar efter sin bror.

”Magnus!” Utbrister Alec plötsligt och försvinner från Izzys blick. Izzy skyndar efter och ser Alec böjd över Magnus. Izzy flyttar upp blicken när hon hör ett skrik. Clary står framför demonen som sträcker upp en kloförsedd hand i luften och slår sedan ner den precis där Clary står. Clary hinner precis att hoppa undan och backar in mot väggen.

”Sluta.” Skriker Clary. ”Vad gör du? Jag har hjälpt dig och du skulle hjälpa Simon.”

Simon, tänker Isabelle och tittar sig runt. Hennes blick fastnar på Simon som ligger vid ena väggen. Hon får en impuls att springa fram till honom, men ångrar sig och springer istället iväg till Alec och Magnus. Demonen verkar inte ha märkt att Alec eller Isabelle kommit in rummet, då hans uppmärksamhet hela tiden är på Clary.

”Alec.” Viskar Isabelle och sätter sig ner på knä bredvid sin bror. ”Vad skall vi göra? Vi måste hjälpa Clary, innan demonen dödar henne.”

Alec svarar inte utan håller blicken fäst på Magnus och stryker honom över pannan. Magnus yttrar några få ord men håller sina ögon stängda.

”Alec. Clary behöver vår hjälp.” Säger Izzy igen och tittar förbi Alec och på Clary och demonen. Clary har hasat sig utefter väggen och är nu närmare Simon. Hon säger något till demonen som Izzy inte kan höra, men demonen ser inte glad ut. Izzy drar Alec i armen och får honom att titta på henne. ”Alec. Vi måste hjälpa Clary nu.”

”Okej, men vi får inte döda demonen. Vi måste få honom att göra Magnus bra först.” Säger Alec och väntar på att Izzy nickar till svar innan han kysser Magnus på pannan och sedan ställer sig upp. Izzy ställer sig också upp och piskan slingrar sig ner för hennes arm.

”Om du inte hjälper mig är det ute med dig, din pojkvän och er mörkhåriga vän.” Säger demonen och drar med Clary längre ner genom korridoren. Han verkar inte ha märkt den kalla vind som precis svepte förbi dem. Jag hoppas Simon är här och kan hjälpa mig, tänker Clary.

Som på hennes befallning kommer Simon runt hörnet och stannar framför dem. Han lägger armarna i kors och står bredbent.

”Och vem är du?” Frågar demonen Simon. ”Ännu en skuggjägare? Kryllar det av er i den här byggnaden?” Demonen vinkar med handen åt Simon att flytta på sig.

”Jag är ingen skuggjägare” Säger Simon.

”Det spelar mindre roll för mig.” Demonen föser undan Simon. ”Flytta bara på dig, vi behöver komma till ett större utrymme.”

”Vad skall du göra med mig?” Frågar Clary medan demonen drar med henne genom korridoren. När de svänger runt ett hört står Simon åter framför dem och demonen stannar tvärt. Han tittar bakom dem och sedan rakt mot Simon igen. ”Hur kom du dit så fort?”

”Jag sa ju att jag inte är en skuggjägare. Jag är en vampyr.” Innan Clary hinner blinka har Simon satt sina tänder i demonens hals. ”Vad ända in i…” Säger demonen som släpper taget om Clary och drar bort Simon från sin hals. ”En vampyr. Den värsta sorten av nedomvärldare. När jag väl fått mina krafter skall jag utrota inte bara skuggjägarna, utan även vampyrerna. Ni är inget annat än en plåga för oss andra.” Demonen tar fram en klo och för in den i Simons hals. Simon skriker till och gröna ådror syns på Simons hud. Clary försöker springa fram till honom, men stoppas av demonen. ”Om du vill ha din vampyrvän tillbaka, skall du hjälpa mig att skapa en portal till Magnus Bane. Din vampyrvän har inte mer än en timme innan hans blod är helt förgiftat.”

Clary tittar argt på demonen innan hon stänger ögonen, öppnar dem sakta och tar fram sin stele. Hon håller den framför sig och börjar rita en runa i luften framför dem. Demonen slänger iväg Simon när ett stort hål liknande en spegel plötsligt framträder där runan precis var. Demonen ställer sig framför portalen, tittar en gång på Clary och frågar ”Kommer den ta mig till Magnus?”

Clary nickar till svar ”Bara du tänker på honom när du kliver in.”

Demonen tar ett steg framåt, tvekar och kliver sedan igenom portalen. Så fort demonen är igenom skyndar sig Clary fram till Simon som ligger på ryggen några meter bort. ”Simon, det är okej. Jag är här.”

”Clary? Jag är…”

”Jag vet. Vi skall lösa det här. Du har någon slags gift i kroppen.”

Simons ögon blir stora som tefat och han försöker säga något mer till Clary men i samma ögonblick kommer demonen ut genom portalen igen med Magnus i släptåg. Magnus ser mycket sjukare ut än när de lämnade honom för bara någon timme sedan.

”Du kan stänga portalen nu.” Säger demonen och går iväg med Magnus.

”Vart skall du ta honom?” Frågar Clary och ställer sig upp. "Vart för du Magnus?"

”Det skall du inte bry dig om.”

”Men Simon då? Du lovade att du skulle hjälpa honom om jag skapade en portal till dig.”

”Om du inte vill döda Magnus, varför har du då förgiftat honom?” Frågar Jace demonen.

”För att han skall bli svag och för att bli frisk igen genom mitt botemedel, så måste han överlåta sina krafter till mig.” Demonen ler ett stort leende mot Jace och Clary.

”Så du tänker locka hit Magnus för att få honom frisk?”

”Något i den stilen. Jag hade tänkt skicka ut mina tjänare, men så tänkte jag att jag kan byta Magnus mot dig och din kompanjon. Mycket lättare för alla parter.”

Jace tittar på demonen innan han säger. ”Genomtänkt av dig. Men du har inte märkt att jag inte är här med den kompanjon som du kidnappade?”

Demonen tittar först förundrat på Jace innan han snabbt flyttat blicken till Clary. ”En ny skuggjägare? Hur har hon hittat dig?” Demonen kommer emot Jace med utsträckt hand och sätter fingrarna runt Jace hals och lyfter upp honom. ”Ni skuggjägare är inget annat än avskum, satta på denna jord för att förhindra sådana som mig att bli för mäktiga.” Demonen klämmer åt hårdare runt Jace hals och Clary ser att han kämpar mot varje instinkt för att inte visa för demonen att han håller på att kväva Jace. ”Jag kommer inte gråta en enda tår efter att jag har klämt ut minsta lilla livstecken från dig.” Säger demonen när han trycker upp Jace mot ena väggen och för in sin tumme i Jace hals så att Jace svimmar och trillar ihop i en hög på golvet.

”Jace.” Utbrister Clary och skall springa fram till honom när demonen tar tag om Clarys arm.

”Vart är du på väg, lilla skuggjägare?” Säger demonen och tittar på Clary. ”Du kan glömma att rädda din pojkvän. Han är inte död. Men han kan bli om du inte hjälper mig.”

När Clary inte säger något drar demonen med sig henne ut i korridoren. Det sista hon ser av Jace är att han ligger på golvet vid väggen.

”Vilket sammanträffande att just du skulle komma och rädda din pojkvän.”

”Vad menar du?” Frågar Clary innan hon hinner tänka sig för.

”Jag vet allt om er sort och om dig självklart. Den lilla rödhåriga skuggjägaren med speciellt änglablod som kan skapa runor. Varför tror du jag kidnappade din pojkvän?”

”För att byta honom mot Magnus!”

”Ha!” Säger demonen och skrattar högt. ”Det var min första plan. Men sedan såg jag dig och fick en ännu bättre plan.” Demonen stannar Clary mitt i korridoren men håller fortfarande ett stadigt tag om hennes händer. ”Du kan hjälpa mig att ta mig till min bror.” Demonen vänder Clary så att hon tittar rakt mot honom. Hans ögon lyser av förväntan när han fortsätter. ”Med din hjälp behöver inga skuggjägare dö. Det är väl det du vill?”

Clary tittar bara på demonen men säger inget.

”Okej, det verkar som vi förstår varandra. Jag vill att du skapar en portal åt mig så att jag kan hämta Magnus Bane och sedan få honom att ge mig hans krafter.”

Clary flyttar blicken ner i golvet när hon känner en kall vind som blåser förbi henne. Hon flyttar blicken, ler åt demonen och säger. ”Jag kommer ALDRIG hjälpa dig.”

”Hur skall de här kunna hjälpa dig att rädda Magnus?” Säger Izzy och tittar frågande på Alec. Han försöker ställa sig upp men de små demonerna håller honom nere.

”Skugg...jägare.” Fräser en av demonerna och visar sina tänder för Alec och Izzy innan han gräver dem djupt i Alecs arm.

”Nej, sluta.” Skriker Izzy och skyndar fram till Alec när fler av demonerna börjar sätta tänderna i Alec. Hans armar och ben blir fulla av demoner som vill ha en bit av honom.

Simon som stått utanför dörren skyndar sig in och börjar dra bort demonerna från Alec. De skriker till och försöker springa tillbaka, men Simon slår dem i huvudet och Izzy delar dem på mitten med sin piska. Alec sjunker ner på golvet med överkroppen och sluter ögonen. Golvet blir nersmetat av blod som droppar från demonernas tänder och Simon stannar till. Han tittar på blodet och känner sina egna huggtänder som kommer fram. Han lägger handen för munnen och skyndar sig ut.

”Simon!” Skriker Izzy i panik när en av demonerna som Simon dragit bort ilar tillbaka till Alec och sätter åter tänderna i Alecs ben. ”Simon kom tillbaka.” Säger Izzy igen.

”Kan ni inte sluta?” säger Izzy som lyfter piskan och för den genom kroppen på de demoner som äter på Alecs arm. ”Säg vad ni vill ha i utbyte mot att vi får botemedlet för Magnus Bane.” En av demonerna lyfter huvudet och stirrar på Izzy med stora mörka ögon.

”Skuggjägare. Vi… Vill… Ha… Skuggjägare…” När demonen pratat klart sätter den åter tänderna i Alecs arm och river av ett stycke av hans hud. Flera demoner gör samma sak och backar sedan undan från Alec. Izzy skyndar fram till sin bror, men hon håller fortfarande ett stadigt tag om sin piska, beredd att använda den om någon av demonerna skulle komma för nära Alec igen.

”Alec.” Viskar Izzy och lyfter upp hans huvud. Hon stryker honom över pannan och viskar hans namn flera gånger. Tillslut öppnar han ögonen och tittar ostadigt på henne.

”Izzy?” Viskar han sakta fram och hon nickar till svar.

”Var stilla Alec. Demonerna har ätit av dig.” Izzy tar fram sin stele och rita helar-runan på flera ställen på Alecs kropp och hon ser att han sakta läker ihop.

”Jag vet. Jag lät dem göra det.”

”Du gjorde vad?” Frågar Izzy och slutar stryka honom på kinden.

”Jag… måste rädda… Magnus.”

”Jag vet. Men varför lät du dem äta på dig?”

”För att… de skall hjälpa… mig.” Säger Alec och försöker sätta sig upp igen.

”Hur?” Frågar Izzy.

”De vet var botemedlet finns.” Alec pratar väldigt sakta och tyst. ”De skall visa mig det nu. När de har ätit av mig.”

”Och du gick med på det?”

”Självklart, Izzy.” Alec tittar på henne. ”Allt för Magnus skull.”

Clary följer efter Jace som snabbt tar sig genom kontorsbyggnaden i jakt på demonen. ”Jace, jag är inte säker på att vi går åt rätt håll. Jag menar, borde vi inte ha sett demonen ens en gång? Vi har ju letat i flera timmar.”

Jace som fortsätter småspringa stannar inte ens för att svara Clary ”Vi har letat i en timme bara, Clary. Och jag är säker på att demonen är hitåt.” Jace pekar med sin serafklinga åt det hållet som de är på väg mot.

”Hur kan du veta det?” Frågar Clary.

”För att min hörsel är utomordentligt bra och det är något som låter här framme.” Svarar Jace och börjar sakta ner när de kommer till änden av korridoren. Framför dem finns två hissar, den högra har en trasig dörr och Clary ser ledningarna och vajrarna som skall hålla uppe hissen, men som nu inte ser ut att sitta fast i någon hiss längre ner. Jace stannar framför hissarna, han håller upp sin fria hand för att stanna Clary, och verkar lyssna efter ljudet som han hörde förut. Han pekar med serafklingan mot korridoren till höger och han går sakta ditåt med serafklingan framför sig. Clary som först inte förstår vad det är som Jace har hört, blir helt stilla när ett ljud liknande en sågklinga plötsligt hörs från ett rum till höger om henne. Clary går sakta efter Jace som stannar framför en stängd dörr. Innanför hörs nu ljudet av sågklingan tydligt. Jace trycker sakta ner handtaget och skjuter upp dörren.

Demonen som de letade efter vänder sitt ansikte mot dem. ”Så trevligt att ni äntligen hittade mig. Förlåt att jag bara sprang iväg sådär, men jag kunde inte låta mina tjänare förstöra allt mitt fina virke.” Clary ser i samma ögonblick att demonen håller i en träskiva som han precis har sågat till.

”Du sågar?” Säger Jace förvånat, och fortsätter att hålla upp serafklingan mellan sig själv och demonen.

”Självklart. Det här är mitt jobb.” Demonen för med ena handen över rummet som Clary nu inser håller på att byggas. Träskivan skall givetvis sättas upp över isoleringen i väggarna. "Vad trodde ni att jag gjorde? Sågade itu någon som jag inte gillar?" säger demonen och skrattar lätt.

”Så du… arbetar här?” Frågar Jace, helt klart inte beredd på att det var det som demonen gjorde.

”Ser du inte det? Det kostar en del att se så här snygg ut. Självklart måste jag ha ett arbete. Jag har ju inga krafter.” Demonen börjar bli irriterad på Jace frågor och ställer ifrån sig träskivan.

”Jag tror dock inte att vi förstår varför du vill åt Magnus krafter.” Säger Jace och tar ett steg närmare demonen.

”Om jag hade hans krafter, skulle jag inte behöva slava här som en vanlig människa.”

”Så du vill ha Magnus krafter för att kunna sluta jobba?” Frågar Jace komiskt och tar ner serafklingan.

”Ja, är det något konstigt med det? Vi har samma pappa, men ändå behöver inte han, trollkarlen, jobba mer än nödvändigt för att hjälpa små skuggjägare som tydligen inte är kapabla att klara sig själva.” Demonen ser argt på Jace och Clary och tar två stora kliv närmare dem. Clary backar undan men Jace står kvar och demonen ställer sig öga mot öga med Jace. ”Så kan ni förstå att jag är mer värdig än er kära Magnus Bane att ha hans krafter. Tänk så mycket jag skulle kunna göra. Så stor del av världen som jag skulle kunna lägga för mina fötter. Så många skuggjägare som jag skulle kunna dräpa, innan de dräper mig.”

”Du inser väl att vi kommer göra det ändå. Speciellt om du dödar Magnus för att komma åt hans krafter.” Säger Jace.

Demonen tittar mystiskt på Jace ”Vem har sagt något om att döda Magnus?”

”Jag är inte säker på att det här är rätt.” Viskar Simon. ”Borde vi inte vända om?”

Simon följer efter Izzy som sakta går utmed ena väggen. ”Varför skall vi vända om? Alec sprang ju åt det här hållet.” Säger Izzy och tittar försiktigt in i ett rum där dörren står på glänt.

”Men vi vet ju inte med säkerhet att det var åt just det här hållet?” Fortsätter Simon. ”Alec kanske sitter i något rum åt andra hållet och blir uppäten just nu.”

Izzy som får syn på Alec, drar sig snabbt tillbaka ”Sluta larva dig Simon, för jag har precis hittar Alec.” Izzy tittar snabbt in i rummet igen. ”Han sitter där inne, omringad av demoner.”

”Av demoner?” Frågar Simon

Izzy nickar till svar. ”De som jagade honom genom korridoren.”

”Men vad vill de med Alec? Jag tyckte Jace sa att de skulle äta upp Alec. Så varför gör de inte det då?”

”Inte en aning. Men det finns väl bara ett sätt att ta reda på det.” Izzy tar ett kliv och trycker upp dörren med handen.

”Izzy.” Skriker Simon viskande och tittar in i rummet precis när en av de små demonerna får syn på Izzy. Demonen höjer på sina svarta ögon och pekar på henne. Demonen viskar något till de andra som också vänder sig mot Izzy. Piskan åker sakta ner för hennes arm och in i hennes hand. Hon höjer piskan över demonerna och snärtar till med den och den ringlar sig runt midjan på en av dem.

”Izzy!” Utbrister Alec. ”Ge dig iväg.”

”Alec?” Säger Izzy frågande och drar till sig demonen med piskan. ”Vi är här för att rädda dig.”

”Jag behöver inte räddas.”

”Men du… när du sprang förbi oss trodde vi att du var jagad.” Izzy tittar förundrat på Alec som sitter på golvet mitt i rummet, med sina händer bakbundna. ”Alec, vad är det som pågår?” Izzy tar några steg längre in i rummet.

”Jag… jag gör det här för att kunna rädda Magnus.”

”Hur kan det där rädda Magnus? Du har dina händer bundna och du sitter omringad av demoner.” Säger Izzy bedjande. Demonen som hon slingrade piskan runt försöker ta sig fri genom att dra i hennes piska och hon drar den närmare sig själv. ”Om ni inte släpper min bror, dör er bror… vän, eller vad han nu är. Förstår ni?” Säger hon till de små demonerna som står i en ring runt Alec.

”Izzy nej. Döda den inte.”

”Alec?! Jag förstår inte vad du pratar om.”

”Izzy de kan hjälpa mig att rädda Magnus. De vet vad skepnadsskiftaren har gjort med honom. Men jag måste låta dem göra något först.”

”Vad?” Izzy håller ett hårt tag om den lilla demonen som sprattlar med sina små ben.

”Jag måste låta dem äta av mig.”

Izzy spärrar upp ögonen och släpper ner den lilla demonen på golvet. ”Äta hur mycket av dig?”

”Den lilla detaljen har vi inte kommit till än.”

”Jace vänta.” Skriker Izzy och springer allt vad hon kan efter Jace. Det är i sådana här lägen som Izzy är glad över att hon har snabbhetsrunan. ”Jace.” Skriker hon igen, men Jace vägrar att sakta ner. Bakom sig kan Izzy höra Clary som försöker komma ifatt dem.

Plötsligt springer Simon förbi henne och kommer fram till Jace. Simon stoppar Jace som blir irriterad och slår Simon lätt på den handen som håller fast Jace.

”Släpp mig vampyr. Jag måste hitta Alec.” Frustar Jace och försöker dra sig loss, men Simon håller fast i honom med ett järngrepp.

”Jace, vänta lite. Du vet att du inte bara kan springa iväg så där. Vi vet inte alls var Alec befinner sig.”

”Nej, det vet jag väl, Izzy. Men jag kan mina demoner och de som jagade Alec är inte några som vi vill skall få tag på honom. Du såg väl vad många de var? Om de kommer ifatt vår bror kommer det inte ta många sekunder innan de har käkat upp honom.” Säger Jace och vänder sig till Izzy.

”Kommer de att käka upp Alec?” Frågar Clary och pustar ut när hon kommit fram till dem. ”Men varför står vi då kvar här?”

”Precis vad jag också undrade.” Säger Jace.

”För att vi borde tänka igenom våra val.” Izzy sätter tillbaka piskan på armen och den blir åter ett armband som ringlar sig som en orm uppför hennes handled.

”Vilka val?” Frågar Jace irriterat.

”Vi kan antingen välja att leta efter Alec, eller också efter demonen. Glöm inte bort att vi behöver honom för att få Magnus tillbaka.”

Jace tittar kisande på Izzy och inser att hon nog har rätt. ”Okej.” Jace håller upp sin fria hand. ”Så vi delar upp oss. Två letar efter Alec och två letar efter demonen. Jag tror det är bäst att jag letar efter Alec.”

”Om det finns någon som har en chans att hitta demonen och som kan få någon information från honom, så är det du. Jag och Simon går efter Alec, och du och Clary letar efter demonen.”

Jace tittar på Clary som nickar till svar att hon tycker att Izzys förslag är okej. Jace flyttar blicken till Simon som snabbt släpper Jace hand.

”Något förslag på hur vi skall hitta demonen?” Frågar Jace och ställer sig vid Clary som bara skakar på huvudet. ”Okej, vi får helt enkelt gå åt det hållet som Alec kom ifrån.” Jace tar Clarys hand och leder henne bort från Simon och Isabelle.

”Så vad gör vi?” Frågar Simon och tittar sig omkring.

”Vi letar efter Alec.”

Simon himlar med ögonen. ”Det vet jag väl, men vart?”

”Eftersom vi är i en korridor borde Alec vara åt höger eller vänster.” Säger Izzy och pekar å båda håll. ”Så höger eller vänster?” Frågar hon Simon som rycker på axlarna och pekar sedan åt vänster.

Izzy nickar och går före Simon.

”Kan ni sluta upp med det där? Vi har viktigare saker för oss.” Säger Alec när han passerar Clary och Jace som håller om varandra i korridoren. ”Som att rädda Magnus.” Alec går baklänges och tittar på Jace, som släpper blicken från Clary och nickar en gång till Alec.

”Alec har rätt, antar jag?” Säger Jace och stryker Clary över kinden.

”Ja, Magnus mår inte alls bra.” Svarar Clary och lägger sitt huvud mot Jace bröst. ”Catarina tror att han är förgiftad av sin egen bror.” Clary lyfter huvudet för att se Jace reaktion på hennes nyhet, men han bara tittar på henne innan han säger.

”Jag vet, att Magnus har en bror. Han gick iväg när han hörde något i korridoren.”

”Det var vi!”

”Ni?” Frågar Jace förvånat.

”Ja, Simon kom på idén att vi skulle krossa några gamla flaskor för att dra demonen ifrån er. Och det verkar ha lyckats.”

”Så det var Simon kom på idén för att få dig tillbaka till mig?”

Clary nickar till svar när Simon och Izzy kommer ut från köket och fnissar. ”Vad är det som är så roligt?” Frågar Clary.

”Izzy berättade en rolig historia bara.” Säger Simon och ler stort. Han har sin ena arm över Izzys axlar och hon har flätat in sina fingrar i hans. Hon tittar kärleksfullt upp på honom.

”Något som ni har lust att dela med er av?” Frågar Clary.

”Inte direkt.” Simon skrattar. ”Jag trodde vi hade viktigare saker för oss.”

”Vart är Alec?” Frågar Izzy och tittar sig omkring. ”Jag trodde han var här ute med er.”

”Han var här. Men han gick iväg för att hitta demonen.” Svarar Jace.

”Ensam!” Utbrister Izzy. ”Vi kan inte låta Alec gå efter demonen ensam. Vem vet vad Alec kommer göra med honom.”

”Som vad? Vad skulle Alec kunna göra?” Frågar Clary. ”Jag har aldrig sett honom som den typen som kan tortera någon.”

Jace skakar på huvudet. ”Det är han normalt inte. Men om demonen är det som står mellan honom själv och att få Magnus tillbaka, då finns det nog inget som Alec inte kan göra.”

Clary tittar häpet på Jace och vänder sig snabbt om när Alec kommer springande runt hörnet. ”Vad?” Är det enda som hon hinner att säga innan Alec rusar förbi dem med en hop av demoner i hasorna. Små, svarta och med fyra ben var springer de snabbt förbi Jace och Clary. Izzy som står några meter bakom Jace får snabbt fram sin piska och virar den runt benet på den sista demonen. Hon drar den till dem och Jace tar fram sin serafklinga och gräver ner den i demonens bål. Med ett litet skrik av fasa försvinner demonen i ett svart rökmoln.

”Vad var det där?” Frågar Clary när hon får tillbaka talförmågan. ”och varför jagade de Alec?” Hon tittar upp på Jace som hänger sin serafklinga vid bältet han har runt höfterna.

”Jag tror det är bäst att vi hittar Alec... fort.” Säger Jace och sätter av ner för gången.

”Så du är Magnus bror?” Säger Jace och har väldigt svårt att tro på demonens historia. ”Och varför har du kidnappat oss?”

”Magnus vill ju inte självmant komma till mig, så då tänkte jag ut min plan att göra någon form av byteshandel.” Demonen sitter mitt emot Jace vid det lilla bordet i matsalen. Om det ens kan kallas för en matsal. Ett trångt rum med en liten kokvrå och diskbänk, det är snarare bara ett kök. Bordet som de sitter vid är intryckt mot ena väggen och Jace och Izzy har trängt in sig i ett hörn mitt emot demonen som sitter med ryggen mot spisen och även dörren in till köket.

”Byteshandel?” Frågar Izzy och petar i maten som inte består av annat än köttbullar, makaroner och några få grönsaker. ”Så det är därför du har kidnappat oss? För att du vill ha Magnus?”

Demonen ler mot Izzy ”Jag vill inte ha Magnus, jag vill ha hans krafter. Det är orättvist, tycker ni inte, att även om Magnus och jag har samma pappa så är det bara han som har fått magiska krafter?! Och vad använder han dem till?” När varken Jace eller Izzy svarar fortsätter demonen ”Att hjälpa stackars skuggjägare som jagar sådana som mig?!”

”Men du är en demon! Varför vill du ha magiska krafter?” säger Jace och slänger iväg sin gaffel så att den studsar mot väggen.

”Vilken oerhört dum fråga.” fnyser demonen. ”Vem vill inte ha magiska krafter? Tänk så mycket man kan göra med dem. Jag skulle aldrig…” Demonen vänder sig snabbt om när ett ljud hörs utanför köket. Han är snabbt på benen och framme vid dörren. ”Ni två väntar här.” Säger demonen och går ut i korridoren.

Jace och Izzy tittar förvånat på varandra och Izzy skakar på huvudet när Jace verkar fråga henne om hon hört något. ”Skall vi gå?” Frågar Izzy och sneglar mot dörren.

”Du hörde väl vad han sa? Att vi skulle vänta här.” Svarar Jace och tar upp gaffeln som åkt ner på golvet.

”Sen när börjar du följa regler?” Säger Izzy och reser sig upp ”Inte blev man mätt på maten heller.”

”Nu vet du hur vi andra känner oss efter din matlagning.” Säger Jace och småler.

”Haha. Jättekul Jace.” Izzy slänger håret över axeln i samma ögonblick som Alec sticker in huvudet genom dörröppningen. ”Alec!” Utbrister Izzy och springer in i sin brors öppna famn. ”Vad gör du här? Hur hittade du oss?” Frågar hon Alec.

”Genom vårat Parabatai-band såklart.” Säger Jace självsäkert och ger Alec en klapp på axeln. Män, tänker Izzy, de har alltid så svårt för att visa känslor.

”Faktiskt inte.” Säger Alec långsamt och Jace studerar Alecs ansiktsuttryck. ”Det var med hjälp av en av Izzys hårsnoddar.” Alec håller upp snodden som han fick från Simon. ”Och en spårningsruna.” Alec visar dem sin handflata där runan sakta sjunker in i hans hud.

”Så? Inte genom vårt band?” Säger Jace och låter en aning förolämpad.

Alec skakar i huvudet när en röst låter i korridoren utanför ”Alec? Vart är du?”

Jace spärrar upp ögonen och skyndar förbi Alec och ut ur rummet. ”Clary!” Utbrister Jace och Clary stannar till ett kort ögonblick innan hon skyndar fram till honom och lägger armarna om hans hals.

”Jace. Du anar inte vad glad jag är att se dig.” Säger Clary innan deras läppar möts i en lång kyss.

”Är du helt säker på att du vet vart vi skall ta vägen, Alec?” Frågar Clary. Hon och Simon går några fotsteg bakom Alec som håller fram till sin vänstra hand där Izzys hårsnodd ligger.

”Ja. Sluta fråga det hela tiden. Jag följer bara kompassen.” När kompassnålen visar åt höger, tar Alec ett steg åt sidan rakt ut i trafiken. Bilarna tutar på Alec som inte bryr sig om dem alls. Clary och Simon som inte tänker riskera livet, springer bort till det allmänna övergångsstället. Alec som kommit över till motsatta sida av vägen, försvinner ner för gatan och Clary springer över vägen när trafikljusen visar grönt för gående.

”Alec, vänta Alec.” Skriker Clary och försöker lokalisera Alec som tar långa kliv flera hundra meter framför henne. ”ALEC.”

”Skall jag springa ikapp honom?” Frågar Simon som väljer att springa bredvid Clary, trots att han kan använda sin vampyrsnabbhet.

”Visst.” Säger Clary bara, andfått.

Simon ökar takten och kommer snabbt ikapp Alec som har blicken fäst på kompassen. ”Alec, sakta ner, Clary hinner inte med.”

Alec tittar kort upp och suckar när han ser att det bara är Simon som pratar med honom. ”Jag har inte tid att vänta in henne. Jace och Izzys liv står på spel. Och Magnus.” Simon sätter upp ena handen framför Alec som bara puttar undan den och fortsätter ner för gatan. Plötsligt stannar Alec till och vänder sig mot vänster. Kompassnålen visar rakt in i byggnaden framför honom. Han tittar upp på den höga byggnaden och ser att det är ett nedlagt kontorshus som verkar öde.

Alec tar ett kliv fram när Simon drar honom tillbaka. ”Tycker du att det är smart att gå in själv?” Säger Simon ”Borde du inte i alla fall vänta på Clary?”

”Varför? Säger Alec och trycker sig förbi Simon.

Clary kommer ikapp dem när Alec böjer undan en träplanka som sitter för den trasiga dörren.

”Alec. Vad gör du?” viskar Clary, och ser när Alec går in i byggnaden.

När Alec inte svarar tar sig Clary fram till de uppbrutna plankorna och kikar in i mörkret. Hon kan se det svagt upplysta ljuset från kompassen som lyser i Alecs hand och Clary går försiktigt in, tätt följd av Simon.

Alec går upp för några trappsteg och stannar till när kompassnålen helt plötsligt visar åt motsatta håll. Alec vänder sig om i trappan när Clary och Simon kommit ikapp honom. Alec böjer huvudet bakåt och tittar upp på balkongen som är ovanför trappan. Han tar några steg bakåt för att komma upp högre, men han kan inte se något som ser annorlunda ut.

”Vad håller du på med?” Frågar Clary tyst och ser på kompassen i Alecs hand som börjar snurra runt. ”Alec, skall den göra så där?” Säger Clary och pekar mot Alecs hand. Han tittar ner på kompassnålen som snurrar fortare och fortare.

”Jag vet inte.”

”Vet du inte?”

”Nej, jag har aldrig gjort det här förut.” Säger Alec. Han vänder sig om och tar några trappsteg i varje steg och kommer fort upp på toppen av trappan. Han tittar ner på Clary och Simon som tittar förväntat på Alec. ”Jace och Izzy är åt det här hållet.” Säger Alec när kompassnålen har slutat att snurra.

”Jag blir galen av att sitta inspärrad här.” Utbrister Isabelle och lägger sig ner på sängen. Hon tittar upp i det trasiga taket när dörren öppnas. Isabelle reser sig upp på armbågarna när demonen som kidnappade dem sakta trycker upp dörren med hjälp av ett finger.

”Så bra att ni är kvar.” Säger Demonen och ger dem ett stort leende.

”Vart skulle vi ha tagit vägen annars?” Frågar Jace.

”Dörren är alltid öppen så ni kunde ha gått ut.”

Jace haka åker i golvet och Isabelle tittar argt på honom. ”Har du inte känt på dörren om den är öppen eller låst?” Frågar hon Jace surt.

”Det trodde jag väl att du hade gjort. Du var ju vaken tidigare än mig. Faktiskt.”

Demonen står kvar i dörröppningen med båda händerna bakom ryggen. ”Om ni är hungriga så finns det varm mat i matsalen.”

”Som jag sa förut så är vi inte hungriga.” Säger Jace och lägger sig tillrätta på sängen och stänger ögonen.

”Jace. Jace. Jace. Alltid den spydiga. Jag har hört en hel del om dig.”

”Bara bra saker, hoppas jag.” Jace tittar på demonen med ett öga.

”Vad gör vi här?” Säger Izzy plötsligt. ”Varför har du kidnappat Jace och mig?”

Demonen vänder sig till Isabelle med ett leende. ”Kidnappade? Vem har sagt något om att ni är kidnappade? Så fort Magnus Bane överlämnar sig själv till mig, så är ni fria att gå.”

”Alltså är vi fast här för evigt.” Säger Jace.

”Vad menar du med det?” Frågar Izzy och tittar oroligt på Jace.

Jace sätter sig upp i sängen. ”Magnus har varit sjuk och för att inte oroa Alec, skickade han iväg mig för att…”

”Har Magnus varit sjuk? Men han är ju aldrig sjuk!” Utbrister Izzy.

”Nej, precis. Så för att inte oroa Alec i onödan skickade Magnus iväg mig för att möta demonen som kunde hjälpa Magnus att bli frisk.”

”Så han visste att det var jag?” Säger demonen nyfiket.

”Tydligen. Men han hade nog inte räknat med att du skulle kidnappa oss.” Jace sneglar på demonen som står lutad mot dörrkarmen. ”Eller vänta nu. Vad menar du med att han visste att det var du?” Jace ställer sig upp och går fram till demonen. ”Magnus bad mig möta dig för att du kunde hjälpa honom.”

”Självklart. För att det är jag som gjort honom sjuk.” Demonen ler stort mot Jace tittar misstänksamt på demonen.

”Varför skulle du göra något sånt?” Säger Izzy.

”För att Magnus är min bror och han har något som jag vill ha.”

”Din bror?” Säger Jace och Izzy i kör.

”Ja, nu blir jag sårad. Har inte Magnus sagt något om mig?”

”Varför har du en ring i din ficka?” Frågar Alec och tittar upp på Clary med uppspärrade ögon.

”Jace gav den till mig.” Svarar Clary och tar upp sin mobiltelefon som börjat ringa i hennes ficka. ”Hej Simon!” Säger hon när hon läst hans namn på displayen. ”Isabelle? Nej, hon är inte här.” Säger Clary nervöst ”Jag är hos Magnus. Jag tror att det kanske är bäst att du kommer hit… Nej, jag vill inte säga varför på telefon. Kom bara hit Simon.” Clary trycker bort samtalet och lägger tillbaka sin telefon i fickan.

”Så? Tänker du tala om för mig varför du har en ring i fickan?” Säger Alec och håller upp ringen. ”Jace har väl inte friat?” Frågar Alec nervöst.

”Nej, inte direkt. Eller ja. Han vill att vi skall gifta oss, men det är inte viktigt nu.” Clary viftar bort samtalet som börjar komma in på ett ämne som hon inte vill prata med Alec om just nu. ”Vi måste hitta Jace. Så kan du spåra honom med hjälp av ringen eller inte?”

”Det beror på…”

”på vad?”

”Om den här ringen verkligen tillhör Jace. Eller om den tillhört någon annan.”

Clary tar tillbaka ringen ”Jag vet inte, säkert…” Hon snurrar den mellan fingrarna ”men Jace gav den till mig och sa...” Clary hinner aldrig avsluta meningen då dörren till Magnus lägenhet slåss upp och Simon kommer instormande. Han klampar med fötterna och skakar av sig snö som fastnat i håret innan han snabbt hänger av sig sin jacka och kommer in till Clary. Hon ger honom en snabb kram och han håller sedan fast hennes överarmar ”Clary vart är Izzy? Hon svarar inte när jag ringer, eller messar eller nått.” Säger Simon oroligt.

”Jag tror det är bäst att du sätter dig ner.” Clary visar honom den lediga fåtöljen bredvid Alec och Simon sätter sig sakta ner och vilar armbågarna på sina knän.

”Izzy är…” börjar Clary och vet inte hur hon skall fortsätta. Hon är osäker på hur Simon kommer ta nyheten om att Izzy är kidnappad.

”kidnappad.” Säger Alec innan Clary hinner tänka efter.

”Kidnappad?” Säger Simon förvånat och rynkar ihop ögonbrynen. ”Vad då kidnappad?” Simon tittar upp på Clary som håller blicken på en smutsfläck på golvet. ”Clary. Vad menar Alec med att Izzy är kidnappad?”

”Hon och Jace är kidnappade och demonen vill ha Magnus i utbyte mot dem.” Svarar Alec.

Simon vänder sig snabbt mot Alec. ”Så vad väntar ni på? Det är väl bara att göra bytet!?”

”Det är inte så enkelt.” Säger Clary och gnider sina händer mot varandra. ”Vi vet inte hur vi skall kunna kontakta demonen. Magnus är typ förgiftad av demonen, tror vi. Och vi sitter liksom fast just nu. Vi hade tänkt spåra Jace med en runa, men vi har inget som tillhör honom.”

”Jag som trodde att du hade något av honom, Clary.” Säger Simon och stoppar handen i fickan och drar fram en svart hårsnodd. ”Det här är Izzys, den borde väl gå att använda till att söka efter henne?” Säger Simon när Alec drar snodden från Simons hand, lägger den i sin egen hand och ritar en spårningsruna bredvid den.

”Så hur fungerar det där?” Frågar Simon och tittar intensivt på Alec som håller blicken fäst vid Izzys hårsnodd. Vitt ljus kommer från hårsnodden och bildar en ring över Alecs hand. Simon ställer sig upp och ser att ringen bildar en kompass. ”Är det...?”

”Vår väg till Izzy och Jace. Ja.” Svarar Alec och går mot ytterdörren med Simon och Clary i släptåg.

”Magnus?” Alec skriker hans namn flera gånger innan Magnus öppnar ögonen igen. ”Magnus. Catarina var säker på att det var din bror.”

”Catarina?” Frågar Magnus sluddrande och Alec lyfter upp hans huvud. ”Vilken Catarina?”

”Catarina Loss. Din vän. Som är läkare.” Försöker Alec förklarar för Magnus vars ögon går hit och dit och kan inte fokusera på något.

Magnus skakar fort på huvudet. ”Nej. Jag känner ingen Catarina.”

”Jo. Hon är en av dina bästa vänner.” Säger Alec och försöker få Magnus att lägga sig ner igen.

”Alltså om Magnus inte kommer ihåg Catarina, kanske han inte ens kommer ihåg att han har en bror. Så Catarina hade kanske rätt?” Föreslår Clary och tittar på när Alec gör ett misslyckat försök att få Magnus att lägga sig ner. Magnus fäktar med armarna och slår vilt omkring sig. Alec backar undan när Magnus sparkar honom i magen.

”Vad är det för fel på honom?” Säger Clary undrande och tittar oroligt på Magnus som fortsätter att sparka och fäkta med armarna.

”Jag vet inte. Men det verkar inte vara något bra.” Säger Alec.

”Skall vi kontakta Catarina igen?” Föreslår Clary.

”Jag vet inte.” Alec sjunker ner i en av fåtöljerna. Han lägger sitt huvud i sina händer ”Jag vet ingenting.” Clary hör att Alec börjar snyfta och hon lägger varsamt en hand på hans axel. ”Jag vet ingenting.” Säger han igen.

”Alec.” Försöker Clary tyst, ”det måste finnas något annat vi kan göra.”

”Nej. Inget. Magnus är ju den som alltid vet allt. Men nu.” Alec snyftar högre och börjar skaka i hela kroppen. ”Nu finns det inget vi kan göra. Jace är inte heller här. Han brukar också alltid ha svar på allt.”

”Nej, jag vet.” Säger Clary och ställer sig fort upp. ”Jace är inte här. Men vi är skuggjägare.”

”Som om det kan hjälpa oss nu.” Säger Alec.

”Ja, det kan det. Vi eller snarare du borde kunna använda den runan, du vet, för att söka efter någon. Och eftersom Jace är din parabatai borde du väl kunna hitta honom snabbt?”

Alec tittar upp på Clary med rödsprängda ögon. ”Det är inte riktigt så det fungerar. Spårningsrunan fungerar bättre om de som är parabatai använder den tillsammans. Inte för att en parabatai skall hitta en annan.”

”Men ändå. Parabatai är ju ändå parabatai. Det borde väl kunna fungera?” Clary tar fram sin stele från bakfickan och ger den till Alec.

”Jag har en egen.” Alec tar fram sin stele från sin jackficka och håller upp den framför Clary. ”Men jag behöver också något från Jace att kunna spåra med.” Säger Alec och håller fram sin ena hand.

”Varför tittar du på mig på det där sättet?” Frågar Clary. ”Du är hans parabatai. Har inte du något från Jace?”

Alec höjer på ögonbrynen. ”Bara för att Jace är min parabatai, betyder inte det att jag har en massa saker i mina fickor som tillhör honom. Men du däremot...”

”Vaddå? Som att jag har en massa saker i mina fickor som tillhör Jace.” Clary stoppar argt händer i fickorna på sina jeans.

”Så vad skall vi göra?” Frågar Clary Alec tyst när Catarina har lämnat dem. Hon hade tydligen ett nödläge på sjukhuset som var viktigare än Magnus, då han ju faktiskt inte svävar i livsfara.

Alec stirrar bara rakt fram, som han har gjort den senaste kvarten.

”Alec. Vi måste göra något! Även om Magnus inte kommer dö.” Säger Clary.

”Det vet du inte.” Skyndar sig Alec att säga.

”Nej, det gör jag inte. Och inte du heller. Men om du vill ha tillbaka Magnus så måste vi byta honom mot Jace. Demonen är ju tydligen den enda som vet hur vi kan väcka Magnus.”

De har gått igenom samma sak flera gånger och Alec verkar fortfarande inte förstå att det enda sättet för honom att få tillbaka Magnus från att sväva i livsfara är att de får tillbaka Jace.

”Vi borde väl i alla fall kunna kontakta demonen och typ höra hans erbjudande.” Säger Clary tyst och sneglar på Alec som verkar fundera på hennes förslag. Eftersom han själv inte kan komma på något bättre nickar han ”Okej. Vi kontaktar demonen.”

”Toppen. Jag börjar leta genom böckerna.” Clary är snabbt på fötter och skyndar bort till en hög med böcker. Hon öppnar försiktigt boken, för att inte riskera att förstöra den. Hon inser ganska snabbt att det nog inte kommer gå så lätt att hitta ett sätta att kontakta demonen som hon först trodde. Boken hon har öppnat är skrivet på ett språk som är helt främmande för henne. Hon lägger undan boken och öppnar en annan, men hon har samma problem. Hon läser på bokryggarna och inser att hon inte kan läsa någon av böckerna.

Clary vänder sig om för att förklara dilemmat för Alec när Magnus plötsligt hostar till. Alec som stått böjd över en hög med papper på soffbordet är snabbt framme hos Magnus.

”Alexander?” Säger Magnus svagt och försöker sätta sig upp.

”Nej, ligg kvar.” Alec håller kvar Magnus i soffan, samtidigt som han ger honom ett glas vatten. Alec hjälper Magnus att hålla upp glaset så han kan få i sig hela innehållet.

”Tack.” Säger Magnus och stänger ögonen igen.

Alec skyndar sig att ställa undan glaset och skakar sedan Magnus lätt. ”Magnus, vi behöver din hjälp. Magnus? Vi vet vem som har förgiftat dig.” Alec pratar med en len röst, som Clary aldrig har hört honom använda förut och hon tänker att det nog bara är när Alec är med Magnus som den rösten kommer fram.

”Magnus?” Säger Alec igen, denna gång med högre röst och Magnus ögon öppnas långsamt. Han håller blicken stadigt fast på Alecs ögon. Magnus sträcker trött upp en hand och lägger den på Alecs kind. Clary, som känner sig väldigt obekväm vänder snabbt bort blicken och tittar på snön som faller utanför fönstret och låter Alec och Magnus få ha sin intima stund ensamma, ifall det är deras sista. Clary hör Alec mumla något varpå en kort kyss hörs. Clary som kan se deras reflektioner i fönsterglaset kan inte hjälpa att tänka på hur gärna hon vill kyssa Jace. När hon ser Alec luta sig tillbaka från Magnus ansikte vänder sig Clary till dem.

”Alec, tror du Magnus kan hjälpa oss att hitta demonen?”

Utan att ta blicken ifrån Magnus, lutar sig Alec åter över honom. ”Magnus. Vi vet vem demonen är men vi behöver din hjälp med att kontakta honom. Catarina säger att demonen är din bror.”

Magnus ögon öppnas i ren panik och han sätter sig upp, snabbare än vad Alec eller Clary hade räknat med. Alec far bakåt och slår i ryggen i soffkanten.

”Vad menar du med att Jace inte längre lever?” Clary reser sig snabbt upp och tittar storögt på Catarina. Clary kan inte tro det hon hör. Hon skulle veta om Jace var död. Det skulle hon.

”Demonen som kan hjälpa Magnus, är inte direkt känd för att låta skuggjägare leva.”

”Så du vet vem demonen är?” Frågar Alec och vänder sig mot Catarina.

”Ja, tyvärr.”

”Och vad han vill med Magnus?” Frågar Alec.

”Jag kan inte vara säker på det. Men han vill antagligen ha Magnus krafter.”

”’Ha Magnus krafter’?” Frågar Clary förvirrat.

Catarina vänder blicken mot Clary ”Ja, Magnus är som ni vet en väldigt mäktig trollkarl och det finns en del demoner som är avundsjuka på trollkarlar. Främst för att vi har krafter som vi har fötts med, vilket demonerna inte har.”

”Så demonen vill ha Magnus för att få hans krafter?” Säger Clary skeptiskt. ”Finns det inte lättare sätt att få tag på dem än att kidnappa Jace?”

”Demonen har försökt flera gånger genom historien, men Magnus har alltid varit för mäktig. Och demonen kan inte få hans krafter om inte Magnus ger upp dem frivilligt.”

”Hur kan Magnus frivilligt ge en demon något om han är död?” Säger Alec.

”Magnus är inte död än.” Säger Catarina och sneglar på Alec. ”Men det verkar som att demonen har lyckats förgifta Magnus nu. Men hur eller med vad kan jag inte svara på.” Säger Catarina lugnt.

”Men varför vill demonen åt Magnus krafter?” Frågar Clary.

Catarina tittar på Clary en kort stund innan hon svarar ”Demonen är Magnus bror.”

Alec och Clary ger ifrån sig ett förvånat läte. ”Magnus har aldrig sagt att han har någon bror.” Säger plötsligt Alec skeptiskt och ställer sig upp.

”Det är inte någon som man gärna vill ha som sin bror. Det är en Eidolon demon…”

”En skepnadsskiftare!” Utbrister Alec.

”Precis.” Fortsätter Catarina. ”och de kan vara ganska krafthungriga. Så milt sagt så är han avundsjuk på Magnus och vill ha hans krafter. Och Magnus har aldrig velat ha något med honom att göra.”

”Så Magnus bror vill byta Jace mot Magnus? För att han vill ha Magnus krafter?”

Catarina nickar till svar.

”Aldrig i livet!” Säger Alec och håller upp båda händerna.  

”Alec. Tänk på Jace. Tänk på din Parabatai. Vill du inte ha tillbaka honom.” Säger Clary och går fram till Alec.

”Det är klart att jag vill. Lilla flicka.” Säger Alec och reser sig över Clary. ”Men inte till vilket pris som helst. Jag tänker inte bara ge Magnus till hans bror, bara för att han vill ha hans krafter. Det måste finnas något annat sätt.” Alec vänder sig till Catarina som ser oroligt på honom.

”Jag är rädd för att det nog inte finns något annat sätt att rädda Magnus.”

”Vad menar du med att Izzy är kidnappad?” Frågar Clary ängsligt Alec som sitter i soffan bredvid Magnus och tittar bekymrat på honom.

Det tar några sekunder innan Alec svarar och Clary känner att hennes hjärta börjar slå fortare och fortare i väntan på Alecs besked. ”Precis som jag sa. Demonen som tog Jace tog även Izzy.” Clary reser sig sakta upp ur fåtöljen och börjar gå fram och tillbaka framför brasan i den öppna spisen i Magnus vardagsrum.

”Och vad sa demonen exakt?”

”Egentligen ingenting annat än att han, demonen, vände sig om och sa att vi får tillbaka Jace om Magnus frivilligt överlämnar sig själv till honom för att aldrig komma tillbaka igen. Och sedan gick demonen upp i rök, bokstavligen.”

Clary vänder sig snabbt till Alec ”Men varför tog demonen även Izzy?”

Alec rycker på axlarna när han ser på Clary ”Jag vet inte.” säger han och håller ner blicken på en fläck på mattan.

”Så vad skall vi göra nu?” Frågar Clary oroligt Magnus.

”Varför tittar du på mig? Tror du att jag orkar göra något?” Säger Magnus ansträngt.

”Men vi kan ju inte bara sitta här och rulla tummarna när Jace och Izzy har blivit kidnappade.” Utbrister Clary och slår näven i spiselhyllan så att ett fotografi av Magnus tillsammans med sina katter åker i golvet med ett kras.

”Även om jag är sjuk, kan du väl vara försiktig med mina foton? Jag är inte död än. Först då får ni ha sönder mina saker.” Magnus hostar till och Alec ger honom en servett som Magnus kan hosta i. När Magnus tar bort servetten från munnen rycker Alec till när han får se blod. ”Magnus du hostar blod. Vad är det som är fel med dig?”

”Det var det som jag hade hoppats att demonen ni träffade kunde ha berättat för mig.” Magnus sluter ögonen och lutar sig tillbaka i soffan. ”Jag har aldrig förut mått så här dåligt.”

”Men det måste finnas något som vi kan göra för att få hit demonen igen?” Säger Clary, ”Vi kan inte bara sitta här och vänta på att Magnus dör…” Säger Clary förtvivlat och tittar på Alec.

”Magnus kommer inte dö.” Utbrister Alec och ställer sig snabbt upp. Han lutar sig över Clary och pekar med ett långt finger på henne. ”Jag tänker göra allt som står i min makt för att hålla Magnus levande.”

”Okej. Så har du något förslag på hur vi skall hit demonen?”

”Nej.” Säger Alec och sätter sig bredvid Magnus igen. Han tar Magnus hand ”Han är iskall.” Alec stirrar på Clary med stora ögon. ”Vad skall vi göra?”

”Känner du någon annan trollkarl som vi kan fråga om hjälp?” Frågar Clary och tittar oroligt på Magnus som har stängt ögonen och andas sakta.

”Magnus har nämnt Catarina Loss. Du vet hon som jobbar på sjukhuset.” Säger Alec tyst.

”Hon är antagligen vår bästa chans just nu. Vi får kontakta henne.” konstaterar Clary och tar upp sin mobil.

”Clary. Hur är det med Magnus?” Frågar Alec.

”Det är bra. Tror jag. Har det hänt något?” Alec hör Clarys oroliga röst och inser att de enda gångerna som han ringer till henne är när det verkligen har hänt något.

”Ja, det kan man säga.” Svarar Alec tyst.

”Är det Jace?! Vad är det som har hänt?” Paniken i Clarys röst går inte att ta miste på och Alec vet inte hur hon kommer att reagera på det han tänker säga härnäst. Alec tittar in i skogen och på snön som vräker ner framför hans ögon.

”Clary, Jace han är…” Alec kan inte förmå sig att säga det sista ordet.

”Vad är han, Alec?” skriker Clary nästan ut. ”ALEC?” skriker hon igen när han inte svarar henne. ”Alec, säg inte att han är död!”

Alec sväljer ”Han är inte död. Han är kidnappad. I utbyte mot...”

”Oh, shit. Alec, jag trodde han var död. Var det inte värre än att han blivit kidnappad kan vi lösa det.” Hinner Clary säga innan Alec avslutat sin mening.

”...Magnus. Demonen vill ha Magnus i utbyte mot Jace.”

Clary blir helt tyst i telefonen och Alec tar ner mobilen för att försäkra sig om att den inte är död eller har förlorat förbindelsen. ”Clary.” Säger Alec försiktigt när han sätter upp mobilen mot örat igen.

”Jag är kvar hos Magnus.”

Alec blir helt ställd. Vad gör Clary hos Magnus?

”Han vill prata med dig.” Säger Clary och Alec hör någon som pratar i bakgrunden innan han hör Magnus röst i sitt öra.

”Alec?”

”Magnus!” Säger Alec lättat.

”Varför är Jace kidnappad?”

Alec är inte riktigt säker på hur han skall formulera det rätt. Han är inte heller säker på varför Jace blev kidnappad. Eller vad det är för fel på Magnus. Det enda som Alec säger är ”Jag vet inte.”

”Alec, ta med dig Isabelle och kom till min lägenhet så att vi får reda ut det här.” Säger Magnus och Alec kan höra att han låter ansträngd.

”Vad är det för fel på dig?” Säger Alec sakta.

”Det är inget fel på mig. Som jag har försökt att förklara för Clarissa flera gånger. Ta med dig din syster hit Alec så att vi får prata om det här.”

”Jag kan inte.” Svarar Alec tyst.

”Varför inte då?” Säger Magnus oroligt.    

Alec väntar några sekunder innan han svarar: ”För att hon också har blivit kidnappad.”

”Magnus!” Utbrister Clary och hjälper trollkarlen som trillat ner från soffan. Hon skyndar sig fram till honom och även om han viftar undan hennes armar så stretar han inte emot när hon hjälper honom att sätta sig i soffan igen. ”Magnus du måste låta mig hjälpa dig.”

”Nej, jag vill inte ha någon hjälp säger jag.”

”Magnus.” Clary hjälper honom att sätta sig upp i soffan när Chairman Meow hoppar upp och lägger sig som en boll bredvid Magnus.

”Varför är du här, Clary?” Säger Magnus surt och sätter sig tillrätta med en ond grimas.

”För att Jace inte tyckte att du skulle vara själv.”

”Jasså, Jace tyckte inte att jag skulle vara själv. Det var värst vad omtänksam han blivit på gamla dagar.” Magnus sträcker sig efter sin mugg med te, men Clary hinner före och ger honom den.

”Han gör det för Alecs skull.”

”Åh.” Magnus ser lite gladare ut när Clary nämner Alec. ”Men det är ändå inget fel på mig. Jag klarar mig. Spring iväg och lek skuggjägare istället.”

”Nej.” Säger Clary bestämt och sätter sig mitt emot Magnus. Han tittar på henne över kanten av tekoppen.

”Varför tittar du på mig sådär? Det är inte fel på mig.” Säger Magnus och ställer ner koppen på låret.

Clary lyfter på sitt ena ögonbryn och granskar Magnus. Hon hoppar till när något börjar vibrera i hennes byxor. Hon sticker snabbt ner handen och tar upp sin mobil. Hon ser på displayen att det är Isabelle. ”Ja.” Svara hon och ser att Magnus iakttar henne.

”Okej… Ja… okej… Visst, det blir bra… Hälsa till Jace… ses sen.”

”Måste ni alltid hälsa till varandra?” Säger Magnus och tar en klunk till av sitt te.

”Nej. Men vi gör det.” Hon lägger tillbaka mobilen i fickan när Magnus säger:

”Vad ville Isabelle?”

Clary tittar förvånat på Magnus ”Hur visste du att det var hon?”

”Jag är synsk.” Clary spärrar upp ögonen i en sekund innan hon inser att Magnus skämtar med henne. ”Det var uteslutningsförmågan. Det var helt klart inte Jace, eftersom du ville att personen skulle hälsa till honom och jag tvivlar på att Alec skulle ringa till dig.”

”Det har han faktiskt gjort.”

”Bara i nödsituationer om jag inte minns helt fel.”

Clary vägrar att svara Magnus och går fram till ett av hans stora fönster istället och tittar ner på den alltid lika stressade New York trafiken. Hon känner mobilen vibrera igen och tar upp den. Hon läser på displayen fem gånger, Alec, Alec, Alec, Alec, Alec, innan hon trycker på svaraknappen.

”Ja, Alec.” Samtidigt hör Clary Magnus som snabbt ställer sig upp och en tekopp som åker i golvet med ett kras.

Alec tittar ut över sjön som ligger tyst och stilla. Några få snöflingor singlar ner och börjar bilda ett vitt täcke på den frusna sjön. Han vänder sig snabbt om när han hör något som prasslar bakom honom och en gestalt med långt svart hår kommer ut från skogen och ställer sig bredvid honom.

”Ser du något?” Frågar Isabelle.

”Nej. Vad det än är som vi väntar på så verkade det inte vilja visa sig just nu. Och varför Jace hade fått för sig att demonen skulle komma upp här har jag inte den blekaste aning om. Jag menar sjön är ju helt frusen.”

Isabelle nickar och rycker på axlarna. ”Jace verkade veta vad han pratade om. Men han sa ju inte när demonen skulle dyka upp.”

”Nej, det är ju just det. Jace tidsuppfattning är ju inte den bästa direkt. Han ville säkert bara ha mer tid med Clary och sa åt oss att gå hit tidigare.”

”Alec, var inte sån. Bara för att Jace har hittat någon som han kan älska. Och du har ju Magnus.”

Alec blänger på sin syster och vänder sig om för att gå tillbaka in i skogen, när Jace kommer emot honom.

”Bra, ni är här. Har demonen kommit?”

”Nej, och jag fattar inte hur han skall kunna komma hit. Om du nu menar att den skall komma genom sjön.” Alec för en hand mot sjön. ”Som är frusen.”

”Lugna ner dig Alec.” Jace klappar honom på axeln när han passerar honom och ställer sig bredvid Isabelle. ”Jag har aldrig sagt att demonen skall komma upp genom sjön. Jag sa att den kommer att komma till sjön.”

Alec skakar på huvudet och går sakta mot dem. Han ställer sig bredvid sin parabatai när en dimma drar fram över sjön. Dimman kommer närmare dem och ur dimman kommer en man som går sakta emot dem. Han ser ut att sväva där han går på isen och sjunker sedan ner med fötterna i snön som ligger vid sjökanten. Han kommer närmare dem och Alec tittar på Jace som har blicken fäst på mannen.

”Jag är här skuggjägare. Vad ville ni?” säger mannen tyst.

Jace tar ett kliv framåt medan han håller ena handen på serafklingan som är fäst vid hans bälte.

”Vi behöver din hjälp.”

”Åh, min hjälp?! Varför då om jag får fråga.” Säger mannen och Alec kan se ett leende som börjar smyga sig på hans ansikte. ”Jag trodde att skuggjägare dödade demoner, inte bad om deras hjälp.”

”Det är inte vi som behöver din hjälp. Inte direkt. En vän till oss har bett oss om att få din hjälp.” Svarar Jace kyligt.

”Åh, min nyfikna sida väntar med spänning på att få reda på vem denna vän är, som nu är i så stort behov av min hjälp.”

”Trollkarlen Magnus Bane!” Säger Jace och Alec ger ifrån sig ett förvånat läte. Han hade ingen aning om att Magnus, hans Magnus var i behov av hjälp från en demon.