• Shadowhunters började sändas!
• Lady Midnight släpptes!
• Vi fick reda på att det blir tre nya böcker med Magnus Bane!

Del 23

Krampus och följet går ut i snön som vräker ner. Clary försöker slita sig loss, men Krampus hand sitter fast runt hennes handled. Hon försöker sträcka sig efter serafklingorna som Izzy hängt vid hennes ben, men de är för högt upp. Krampus ger pergamentrullen till Jace vars armar tar rullen och hans mun läser högt det första namnet på listan. Med runan för snabbhet som både Krampus och Jace och Alec har på sig tar de sig till det första huset. Alec som är i någon slags koma tänker Clary, ser ut som en trasdocka där han hänger med huvud och armar. Jace följer efter motvilligt, men ingen av hans armar eller ben lyder honom, vilket gör att det hela ser onaturligt ut när han rör sig. Inget av Jace vanliga smidighet finns kvar, utan han rör sig med stora steg och armrörelser som en robot som styrs av någon annan. Clary försöker ta sig loss för att gå till Jace, men Krampus håller ett hårdare tag om hennes arm.

”Vad är det här?” utbrister plötsligt Krampus som tittar in genom fönstret i huset de står vid, helt klart osynliga för de förbipasserande som nog borde ha vänt på sina huvuden om Krampus stod på trottoaren framför dem. ”NEJ! Det är inte sant. Varför är han här?”

Clary tittar in genom fönstret och ser att barnet innanför håller på att öppna en julklapp. Krampus sliter till sig pergamentrullen från Jace och Clary kan se att namnet på det första barnet försvinner från listan. Krampus spärrar upp ögonen när ännu flera namn längre ner på listan försvinner. ”NEJ! Vad är det som händer?”

”Det som händer är att barnen som inte varit snälla i år har fått ett besök av en snäll man med röd dräkt som tyckte de skulle få en julklapp lite tidigare i år.” Krampus vänder sig om när Magnus börjar prata bakom dem. Magnus kommer sakta gående emot dem och ställer sig bredvid Alec.

”Hur kunde han veta? Hur kan han hinna till alla barnen innan mig? Jag som har skuggjägare blod i mina ådror. Jag hade beräknat att jag skulle hinna kidnappa alla barnen innan julafton.”

”Tja, när jultomten får lite magisk hjälp, så hinner han det mesta.” Säger Magnus och flinar.

”Han kommer inte att hinna till alla barnen.”

”Inte? Titta på listan.”

Krampus tittar på listan över alla barn som inte varit snälla, som för varje sekund krymper. Tillslut står bara ett namn kvar som även det försvinner. ”Nej! Hur kunde du? Den här gången var det min tur. Min tur att ta över världen. Jag skulle ha hunnit om det inte hade varit för dig, trollkarl. Ni skall alltid förstöra allt… Jag hade världens bästa plan den här gången… Inget skulle få stoppa mig.”

”Det du inte visste var att vi hade fler vänner än bara skuggjägare.” Krampus vänder sig till Jace som kommer emot honom. ”Vänner som faktiskt bryr sig om oss. Jag sa ju att våra vänner skulle komma och rädda oss. Men du hade inte räknat med att en av dem skulle vara en trollkarl, eller hur?”

”Du? Hur kan du gå emot mig? Jag styr dig. Ditt blod är mitt blod.” Krampus backar undan från Jace.

”Jag antar att du inte behöver oss nu. Det finns ju ändå inga barn att kidnappa så den förtrollning som du hade över mig och Alec verkar ha släppt.”

”Nej! Det kan inte vara sant… Inte igen.” Krampus släpper ner Izzy på marken och släpper ner Simon som han höll fast med svansen. Krampus vänder sig om och springer iväg när Magnus skjuter iväg en magisk kula som träffar Krampus i ryggen. Han faller ner på snön. När han försöker resa sig upp blir han nerknuffad.

”Vem är det som har övertaget nu?” Säger Jace och får hjälp av Simon, Clary och Magnus att vända Krampus på rygg. Jace ställer sig över Krampus med ett av serafklingorna i handen, som han tagit från Izzy. Jace skall precis till att sätta svärdet i hjärtat på Krampus när han skriker rakt ut och ett rött sken kommer från honom. Jace hoppar undan och landar i snön, han vänder sig snabbt om och ser att det röda skenet blir starkare och starkare.

Del 22

”Jag tror bestämt att vi har fått oinbjudna gäster.” Säger Krampus och går mot väggen där han hörde rösterna komma ifrån. Han sparkar mot väggen och gör ett stort hål i den. Han slår i väggen med handen och hålet blir större. Tillslut är det så stort att han kan se igenom det och ser tre personer som springer iväg. Han följer efter dem och med hjälp av runorna han satt på kroppen, kommer han snabbt ifatt dem och tar tag i Izzy som försöker ta sig loss genom att slänga med sin piska mot Krampus ben. Magnus slänger magiska bollar på Krampus som vänder sig mot Magnus. Han ser trollkarlen som tar upp något från en väska och känner en isande kyla som sprids på armen när Magnus kastar en vätska mot Krampus. Magnus blir förvånad när inget händer.

”Verkar som att din lilla brygd inte fungerar.” Säger Krampus och skrattar. Izzy försöker sparka Krampus men han lyfter henne högre upp och slänger henne över ena axeln. Med den andra handen tar han tag i Simon som försöker slå Krampus på ena benet.

Magnus slänger ytterligare en vätska men inte heller den har någon verkan. ”Det är ingen idé trollkarl. Jag är mycket kraftfullare denna gången. Det som fungerade förra gången kommer definitivt inte att fungera nu. Inte när jag har kraftfullt skuggjägare blod i mina ådror.

”Vad menar du?” Utbrister Izzy och försöker ta sig ner från Krampus axel, men utan att lyckas.

”Alexander och Jace blod rinner i mina ådror. Om ni försöker död mig kommer ni även att döda dem.” Då slutar både Simon och Izzy att slå Krampus och Magnus slutar skicka magiska bollar mot honom. ”Alexanders blod… rinner i dina ådror?” Säger Magnus förvånat.

”Precis. Så om ni inte vill att de skall dö… Kan ni inte döda mig. Däremot har jag inga problem med att döda er. Men var är det roliga i det? Om ni inte vill dö är det bäst att ni följer med mig.” Säger Krampus och går mot det stora hålet i väggen.

”Om döda dig betyder att döda Alexander, så kommer jag hitta ett sätt att separera er. Jag tänker inte låta dig döda Alexander.” Krampus vänder sig om när Magnus frammanar en portal som han kliver igenom.

”Magnus…” skriker Izzy och försöker sträcka sig efter honom, samtidigt som Krampus skriker ”Nej… jag hatar trollkarlar.” Krampus går med tunga steg igenom hålet i väggen och sätter ner Simon och Izzy bredvid Clary. ”Är du okej?” Frågar Izzy Clary som nickar till svar.

Krampus skyndar sig fram till bordet och tar upp den stora pergamentrullen. ”Jag antar att vi måste skynda på processen nu. Ni skuggjägare skall hjälpa mig, annars dör söta lilla Clary här. Och det vill du väl inte Jace?” Säger Krampus och tar tag i Clary. Repen runt hennes armar lossnar och Krampus lyfter upp henne.  ”Den här rullen har namnen på alla barn som inte varit snälla under året. Ni skall alla hjälpa mig att kidnappa dem.”

”Vi kommer aldrig att hjälpa dig!” Säger Jace och tittar argt på Krampus.

”Om det är någon som kommer hjälpa mig, så är det du och din parabatai. Ni är länkade till mig och kommer att lyda mig vare sig ni vill det eller inte.” Då lossar repen runt Jace armar och ben och för första gången på flera timmar kan han röra sig. Han är på väg att ställa sig upp och rusa mot Krampus för att rädda Clary men hans ben lyder honom inte. Jace blir stående vid stolen han precis suttit på och han ser Alecs kropp, med hans hängande huvud som också ställer sig upp.

Krampus tar tag om armarna på Izzy och slänger henne över sin ena axel, med sin svans tar han tag om Simon runt hans midja och lyfter upp honom och Clary dras efter Krampus i hans andra hand. Krampus går mot dörren och Jace och Alec följer motvilligt efter, som genom magi.

Del 21

”Magnus jag tror seriöst inte att det finns något här.” Simon går sakta efter Magnus som lyser upp vägen framför dem med magi. ”Det är en lagerlokal. Hur många olika rum kan det finnas?”

”Med tanke på att min magi ledde oss hit, så borde det finnas minst ett rum som vi inte har hittat ännu.”

”Så, gör lite magi och hitta dem?”

Magnus vänder sig mot Simon ”Gör lite magi… Det är inte riktigt så det går till. Plus att min magi kan avslöja oss.” Magnus fortsätter längre fram i korridoren, och skyndar på stegen när de ser en strimma ljus. De stannar framför en dörr och Magnus kikar sakta in, innan han öppnar dörren helt och går in. Simon följer nyfiket efter honom och tar ett djupt andetag när han ser att ljuset kommer från det häxljus som Izzy har i handen.

”Isabelle, vart är Clary?” Frågar Magnus med oro i rösten.

”Ena stunden går vi tillsammans, Clary går bakom mig… sen tyckte jag att jag hörde något och då stannar vi till… Clary säger att hon inte hör något… och när jag vänder mig om är hon helt borta…”

”Vart var ni när du upptäckte att hon var borta?”

”Vi var utanför den här dörren. Jag tänkte att Clary kanske hade hört eller sett något och gått in här. Men som ni ser så är hon inte här… Jag har inte varit här så länge innan ni kom in.”

”Hon borde inte vara så långt borta, eller?” Frågar Simon och ser sig omkring efter några spår från Clary. Då hör de ett skrik som verkar komma från ett rum intill. Magnus och Izzy skyndar dit.

”Jag tror jag hör röster.” Säger Izzy och lägger örat mot väggen. ”Det är definitivt några som pratar på andra sidan. Åh, jag kan inte höra vad de säger dock.”

”Låt oss se efter vem eller vilka det är.” Säger Magnus och framkallar magi framför väggen, som skapar ett fönster in till det andra rummet.

”De kan inte se oss va?” Frågar Simon oroligt.

”Nej, det fungerar bara åt ett håll. Vi kan se dem, de ser bara väggen.” Säger Magnus, när Izzy drar in luft vid åsynen av Jace och Alec som är fastbundna.

”De sitter fast. Hur skall vi få loss dem.” Frågar Izzy nästan samtidigt som Simon säger ”Är det där Krampus? Han är betydligt mycket större än vad jag trodde han skulle vara. Är du säker på att de brygder du har gjort fungerar, Magnus?”

”Nej, inte alls faktiskt.” Svarar Magnus och Simon kan höra i hans röst att han är osäker på vad de skall göra.

”Vad gör vi? Stormar in? Smyger in och hoppas att Krampus inte upptäcker oss?” Frågar Izzy samtidigt som de ser Krampus gå fram till Jace.

”Är det där Clary?” Utbrister Simon och pekar på en person som sitter med ryggen mot dem. Izzy lutar huvudet närmare väggen för att se bättre innan hon nickar ”Ja, det är hon. Vi måste få ut dem därifrån Magnus, kan du inte bara spränga väggen eller nått?”

Simon tittar på Magnus som ser bedrövad ut. ”Det måste väl finnas något du kan göra. Vad är du för trollkarl egentligen? Om du inte kommer på något så kommer jag sparka in väggen. Jag tänker inte låta Clary sitta där inne tillsammans med den där en sekund längre.” Skriker Simon och de ser då att Krampus vänder sitt huvud åt deras håll, han säger något till Jace och kommer sedan emot dem.

Del 19

”Vart är Magnus?” Frågar Izzy när hon kommer in i rummet.

”Han skulle vara tillbaka om 30 minuter sa han. Det har nu gått 35 minuter.” Svarar Simon efter att ha tittat på sin klocka och utan att titta på Izzy.

”Han kommer nog snart.” Säger Clary och bläddrar i en av böckerna som ligger framför henne på bordet.

I samma sekund ser de en portal som öppnas och Magnus som kliver ut med en stor brun väska i handen, liknande en väska som läkare använde i början av 1900-talet. ”Är ni redo?” Frågar han när portalen stängs bakom honom.

”Vi är redo. Vet du vart vi skall Magnus?” Frågar Izzy samtidigt som hon stoppar ner knivar och serafklingor i bältet hon har runt höfterna.

”Hur många brottslingar skall du fighta samtidigt?” Undrar Simon när han ser på Izzy.

”Inte allt för många hoppas jag. Men jag tänkte ta med några extra klingor till Jace och Alec. Jag tror inte de fick med sig några vapen alls när de blev kidnappade. Så Magnus vart skall vi?”

”Min magi visade på en gata inte allt för långt härifrån så jag tror vi kan ta oss dit på fots. Om vi skyndar oss lite.” Izzy går först ut genom dörren, tätt följd av Magnus. Clary tittar på Simon innan hon säger ”Skall du med, eller?” Han nickar till svar och de följer efter de två andra.

När Izzy öppnar de stora portarna till institutet möts hon av ett vitt täcke på marken och en hinna av snö som vräker ner. ”Vi skall skynda oss till fots sa du.”

”Jag hade inte räknat med så här mycket snö.” Säger Magnus.

"Kan du inte öppna en portal dit så är vi där på nolltid." Säger Simon bakom Magnus.

"Jag kan inte öppna en portal till ett ställe som jag aldrig har varit på. Så vi måste ta oss dit på något annat sätt."

”Jaja, jag skall köra er. Kom bilen står där borta.” Säger Simon innan han drar upp luvan över huvudet som skydd för snön, medan han skyndar sig bort till sin van som står en bit bort. De andra följer efter honom och hoppar in i bilen så for Simon låst upp dörrarna. ”Så vart skall vi?”

”Är du säker på att det här är rätt ställe?” Frågar Clary Magnus, när Simon stannat bilen. ”Jag menar, det ser ju inte liksom ut som ett ställe där Krampus skulle hålla till.”

”Vad hade du förväntat dig? Ett nedfallet hus och kala träd? Eller ett ställe med mer julstämning, med renar utanför och blinkande lampor? Kom nu jag är säker på att vi är rätt.” Magnus öppnar dörren och kliver ut. Framför dem finns en stor byggnad som ser ut som en lagerlokal med bortvittrade bokstäver på ena väggen som inte går att tyda.

”Bara att gå in, eller?” Säger Simon tyst. ”Vad väntar vi på?”

”Inte det bästa vädret att smyga i, utanför en lagerlokal direkt.” Säger Magnus och skyndar sig till dörren som finns längre bort. De andra följer i hans fotspår i snön. Magnus tittar in genom fönstret i dörren men kan inte se någonting. Han öppnar dörren försiktigt och Clary ber till änglarna att den inte skall knarra. Magnus och gänget skyndar in genom dörren och möts av ett mörkt rum. Izzy tar upp sitt häxljus och lyser runt i rummet. ”Vart skall vi gå?” Frågar hon och tittar på de andra. Magnus pekar bort mot en dörr i andra änden av rummet där de ser en liten ljusspringa. När de kommer närmare hör de några röster och Magnus kikar försiktigt in.

”Jag ser tre konstiga typer där inne.” säger Magnus lågt. ”Jag tror vi kan ta dem snabbt.” Clary och Izzy tar upp sina serafklingor, viskar deras namn och ser dem lysa upp. Magnus öppnar dörren och alla fyra springer in. Izzy sticker serafklingan i den första demonen som försvinner i ett moln av rök. Magnus frammanar ett magiklot som han skickar mot den andra demonen som försvinner i ett blått moln av rök. Den tredje demonen försöker fly undan, men Izzy fångar honom med sin piska, runt hans högra ben och drar honom till dem. Clary ställer sig ovanför honom och sticker sin serafklinga i magen på demonen som även den försvinner.

”Det var ju lättare än vad jag tror.” Utbrister Simon.

”För du gjorde ju ingenting.” Säger Izzy och går fram till Magnus. ”Vad gör vi nu? Alec och Jace måste ju finnas någonstans här inne.”

”Vi får leta vidare. Vi kanske skall dela upp oss två och två? Clary och Izzy ni tar dörren till vänster, så tar jag och Simon som tydligen inte är så bra på att slåss, dörren till höger. Om någon av oss hittar något, kan vi ringa till varandra.”

Simon är på väg att protestera men inser att Magnus nog har rätt. Han följer efter Magnus som med snabba steg går mot dörren. Simon vänder sig om och ser Clary och Izzy som försvinner ut genom den andra dörren.

Del 18

Jace tittar på Krampus som sätter Jace stele mot sin arm och väntar otåligt på att något skall hända. Jace börjar le och sedan skratta. ”Problem?” frågar han Krampus som tittar upp på honom. ”Du vet att du måste veta hur runan ser ut, innan du kan rita den på dig själv. Eller också kan det vara för att du inte är någon riktig skuggjägare.”

”Håll tyst. Om jag behöver din hjälp, så frågar jag efter den.” Krampus sätter stelen mot armen igen och Jace ser att Krampus börjar rita något. Jace väntar på att Krampus skall skrika av smärta som alla icke-skuggjägare gör när de får runor applicerade på kroppen. Men Krampus säger inget eller visar att det gör ont. Krampus kanske hade rätt att Jace och Alecs blod rinner i hans ådror, vilket gör att han praktiskt taget är en skuggjägare. Jace hade hoppats att det inte skulle stämma.

”Haha!” Krampus skrattar rakt ut och tittar sedan på Jace med ett stort leende. ”Det fungerade. Dags att testa om det fungerade. Eftersom det snart är jul, är det väl inte helt fel att börja samla in några av de barn som inte varit snälla i år.” Krampus lägger ifrån sig Jace stele på bordet och rullar upp pergamentet som han tittade på tidigare. ”Lättast är väl att ta någon av de barn som är närmast.” Krampus tar med sig pergamentrullen och Jace hör att dörren bakom dem öppnas och sedan stängs.

Jace och Alec är för första gången ensamma, men det finns inget sätt att kontakta Alec. Jace tittar sig omkring efter något som han kan använda till att få loss repen runt hans handleder med. Han ser inget annat än hans stele som ligger på bordet framför honom. Jace försöker hoppa, för att få stolen att röra sig framåt, men han kommer ingenstans. Han tittar på Alec som hänger med huvudet, men hans bröstkorg rör sig så han verkar i alla fall andas.

Dörren öppnas bakom dem och kvinnan kommer in och sätter sig på stolen bakom bordet. ”Var är Krampus?” Frågar Jace.

”Han hade något viktigt att göra.”

”Viktigt? Att kidnappa barn är det viktigt?”

”Jag vet inte vad han skulle göra. Han berättade aldrig det för mig.”

”Men det var ju du som frammanade honom. Du måste väl ha någon kontroll över honom?”

Kvinnan tittar upp på Jace och suckar innan hon säger ”Kära lilla barn, det spelar väl ingen roll vad jag har gjort. Det viktiga är att Krampus är här och han kan erbjuda oss en bättre värld.”

”En bättre värld? Vad är det för värld där han kidnappar barn och vem vet vad han sedan gör med dem.”

”Lämnar tillbaka dem förstås.” Säger kvinnan samtidigt som hon skakar på huvudet åt att Jace inte förstår någonting.

”Va?”

”Självklart kommer han att låta barnen återvända till sina familjer när det nya året tar sin början.”

”Men vad är det då för mening med att kidnappa barnen om han ändå kommer att lämna tillbaka dem.”

”Alla säger att skuggjägare är så smarta. Men historia har aldrig varit din starka sida kanske. Alltså, Krampus tar barnen innan Jultomten har gett dem julklappar, för då är det försent. Krampus håller sedan barnen inlåsta här i närheten tills det nya året börjar och då släpps de fria till att återvända hem.”

”Jag ser fortfarande inte vad meningen med det är.”

”Tar Krampus barnen innan de får julklappar, blir inte deras synder under året förlåtna och barnen blir alltså inte snälla. Sedan återvänder de till sina familjer och kan då sprida sina synder vidare.”

”Så Krampus planerar att ta över världen med småbarn? Det var ju något nytt.”

”Nej, inte nytt. Genom åren har det funnits människor var synder inte blivit förlåtna och de har spridit sina synder vidare. Tyvärr har alltid goda människor kommit iväg. Jultomten har blivit smartare och hittat nya vägar att ge barnen julklappar så att de blir snälla. Men detta året, tack vare dig och din parabatai, finns det inget som kan stoppa Krampus. Hahah. Han kommer att hinna ta så många barn, tack vare er.”

Already cut off from the Institute and his friends, Jace finds his situation worsen when he becomes a target for the New York wolf pack who believe Jace to be a killer. And don’t forget about Aldertree and the Shadowhunters who continue their own hunt for Jace! With Jace becoming the most wanted man in New York, can his friends get to him before everyone else?

Meanwhile, Simon is on a search of his own as Raphael puts pressure on him to find Camille.

Del 16

”Vad tänker du göra med oss?” Skriker Alec och försöker slita sig loss.

”För sista gången, jag tänker inte göra något med er. Bara hålla er vid liv.” Svarar Krampus och studerar boken som ligger framför honom.

”Varför kan du inte väcka Jace? Jag kanske vill ha någon annan att prata med än bara med dig.” Alec tittar argt på Krampus som sakta höjer huvudet och tittar på Alec.

”Visst, jag kan väcka Jace. Men då kommer du att somna. Det är liksom erat straff, för att jag skall kunna hålla mig själv vid liv. Bara en av er kan vara vaken samtidigt, så länge som erat blod är sammankopplat med mitt. Men visst. Om du så gärna vill att Jace skall vakna.” Krampus reser sig upp och går fram till Alec. Han ställer sig mellan Alec och Jace, och lägger sina händer runt deras handleder. Alec känner Krampus klor som skär in i underarmen. Alec är på väg att skrika rakt ut men då blir hans huvud tungt och det faller framåt.

Jace reser upp huvudet och blinkar med ögonen. Han tittar sig omkring och ser att den röda varelsen står mellan honom och Alec. ”Välkommen Jonathan.” Krampus släpper Jace hand och går bort till bordet som kvinnan suttit vid. Jace ser att Alec sitter i stolen bredvid honom med hängande huvud. ”Din vän Alexander ville att jag skulle väcka dig. Jag antar att du vet vem jag är.”

”Ja, jag har hört allt som ni har sagt. Du är Krampus och du tänker kidnappa barn.”

”Ah, intressant. Så du var alltså vid medvetande men inte vaken. Då är nog Alexander i samma tillstånd nu.”

”Alltså… Du kan inte bara hålla oss inlåsta här för resten av våra liv.”

”Varför inte?”

”Du bara kan inte det… Fattar du inte det. Våra liv är därute. Jag dör hellre än att vara inlåst i det här rummet med dig.” Jace försöker ta sig loss, men repen runt hans ben och händer rör sig inte en millimeter. ”Våra vänner kommer snart att hitta oss och då är det ute med dig. Fattar du, då kommer du att dö.”

”Haha, ni människor är så dumma. Alla har sagt att skuggjägare skall vara så mycket smartare än andra människor, men ni är precis lika dumma som dem.”

”Dumma?!” Fnyser Jace och tittar på Krampus som reser sig upp. Han går förbi Jace och Jace hör honom öppna dörren. Krampus mumlar något till någon utanför dörren. Dörren stängs och Krampus kommer tillbaka och sätter sig på stolen bakom skrivbordet. ”Menar du att vi är dumma som inte förstår din plan?” Frågar Jace.

”På sätt och vis. Det har blivit dags för mig att inleda min plan.” Mer hinner Krampus inte säga fören dörren öppnas och kvinnan som Jace pratade med tidigare kommer in med en rulle som hon ger till Krampus. Krampus tackar kvinna som går ut. ”Det här Jonathan är början på min plan.” Krampus tar med sig rullen och ställer sig bredvid bordet. Han slänger iväg rullen och ett långt pergamentpapper rullas ut. Det måste vara flera meter långt tänker Jace.

”Vad är det för något?” Frågar Jace oroat.

Krampus ler när han ser på Jace. ”Det här är namnen på alla barn som har varit dumma och syndat under året. Det är de barn som vi skall straffa innan Jultomten hinner ge julklappar till dem.”

”Och hur skall du lyckas med det? Det måste vara några tusen namn där.”

”Det är därför jag har dig och Alexander. Med erat skuggjägare blod i mina ådror kan jag få runor som gör mig starkare och snabbare än vad jag var förra gången. Och med eran hjälp kan vi hinna till alla barn.”

”Förra gången?”

”Ja, förra gången för 200 år sedan. De skuggjägarna var ett skämt för sitt släkte. Men jag har hört att ni två är de bästa skuggjägarna som finns. Erat blod måste alltså vara hur bra som helst, vilket nu finns i mina ådror. Dags att sätta igång antar jag.” Krampus rullar ihop pappret och lägger det bordet. Jace spärrar upp ögonen när han ser att Krampus sträcker sig efter något på bordet och plockar upp Jace stele.

Del 15

Magnus tar ett djupt andetag innan han säger: ”Jag pratade med Marcus. Han är, eller var… en skuggjägare, en av de bästa faktiskt… kanske dock inte när det kommer till att slåss mot demoner, men han alltid älskat att lära sig nya kunskaper och hela sitt liv spenderade han framför böcker för att lära sig så mycket som möjligt om både det ena och det andra. Han var en perfekt kandidat till att bli en av Tystbröderna som ni nog förstår. Men hela händelsen med att skuggjägare kidnappades och försvann och aldrig hittades igen, var lite för mycket för Marcus. Han som vill veta allt, spenderade sin sista tid i livet åt att lösa mysteriet med de försvunna skuggjägarna. Tyvärr blev han dödad innan han fann svaret, av vad vill han dock inte säga. På grund av att han inte hann få nått svar på frågan så funderar han fortfarande och befinner sig hos Tystbröderna ihop om att få reda på svaret så småningom.”

”Varför kunde han inte bli en av bröderna?” Frågar Simon viskande. Clary slår till honom på armen och tittar surt på honom. ”Det är väl inte det viktigaste. Låt Magnus få prata klart.”

”Tack Clary,” säger Magnus innan han fortsätter ”Marcus berättade dock för mig det han lyckades få reda på när han levde. Vilket var att det alltid försvann två skuggjägare åt gången. Dessa var alltid parabatai. Troligen för att parabatai skuggjägare har ett starkt band och att de tillsammans nästan blir oövervinnerliga i strid. Om man vill tortera en skuggjägare, kan man skada hans eller hennes parabatai. Då brukar de nästan alltid avslöja det som, vem det än är, vill veta. Det är alltså smart att kidnappa skuggjägare som är parabatai.”

”Och var det därför som Jace och Alec är tagna? För att torteras?” Frågar Izzy som satt sig längre ut på soffan för att komma närmare Magnus.

Magnus tittar på Izzy och lyfter axlarna ”jag vet inte om det är därför. Det är möjligt. Marcus sa också något som jag har misstänkt men inte riktigt vetat om… att när skuggjägare blir parabatai, binds deras blod samman och i en trollformel där blod behövs, kan skuggjägare blod och speciellt parabatai blod, om det är från båda skuggjägarna göra att trollformeln blir så mycket starkare än om blod från en mondän används.”

”Så du tror alltså att deras blod har använts till någon trollformel?” Frågar Clary.

”Troligen… det kan vara att någon vill frammana en mäktig demon. Marcus däremot sa något annat. Han hade hört ett rykte om att någon ville återuppväcka Krampus.”

Simon skrattar till ”Krampus. Den Krampus som straffar barn som inte varit snälla under året?”

Clary, Izzy och Magnus tittar på Simon. ”Vaddå? Ni tror väl inte att Krampus är på riktigt?”

”Varför inte?” Säger Clary ”Med allt som vi har sett sedan jag fick reda på att jag är en skuggjägare, tänker jag inte säga att något INTE är på riktigt, innan vi har bevisat motsatsen.”

”Men kom igen… Krampus… Han är typ motsatsen till Jultomten. Han straffar barn som varit olydiga.”

”Han gör mer än det, enligt Marcus.” Säger Magnus. ”Det är rätt som du säger att Krampus straffar barn som inte varit snälla, enligt en legend som Marcus läst om så stjäl Krampus barnen och tar dem med till hans hem eller håla eller vart han håller till.”

”Varför skulle Krampus stjäla barn?” Frågar Izzy.

”Vem vet, han kanske håller på med barnarbete eller något?” Föreslår Simon och får återigen onda blickar riktade mot sig. ”Varför tittar ni på mig på det viset? Är alla mina idéer så dåliga?”

”Simon jag tror inte Magnus var klar med att berätta.” Säger Clary och lägger en hand på Simons arm.

”Enligt legenden så kan Krampus bara stjäla barnen innan jultomten hinner ge barnen julklappar. Och om Krampus hinner ta barnen så håller han dem inlåsta tills efter nyåret. Då släpper han dem och de kan återvända hem, men deras synder under året har inte blivit förlåtna, vilka de tydligen blir om de hinner få julklappar. Barnen blir därmed onda och kommer att sprida sin ondska till resten av sin familj och andra som de stöter på. Sakta men säkert kommer hela världen att bli infekterad av ondska och Krampus makt kommer att öka… Tillslut kommer inte Jultomten att hinna ge julklappar till alla barn som har syndat och Krampus kan ta över hela världen.”

Del 14

Alec tittar på den röda varelsen som står framför honom. Den är 2 meter lång, med två horn som sticker ut från pannan och böjer sig bakåt som på en get. Han öron är stora och spetsiga och han har en svans som delar sig i två längst ut. Hans lång klor gör stora märken i golvet när han går bort till kvinnan som sitter bakom skrivbordet. Hon ser helt förtrollad ut, precis som att varelsen är en Gud.

”Vad vill du med mig och Jace egentligen?” Frågar Alec och tittar på varelsen. Den vänder sig om, lägger sitt stora huvud på sidan och stirrar på Alec.

”Alexander. Att du inte har förstått ännu att jag egentligen inte vill något med dig. Jag måste bara hålla dig och Jace vid liv, annars kan jag inte existera. Erat blod, så länge det flyter i era ådror kommer det även att flyta i mitt.”

”Så vadå? Vi skall vara sitta här för evigt? Så att du kan göra vad då? Ta över världen?”

Varelsen går tillbaka till Alec, böjer sig ner och tittar på honom. ”På sätt och vis. Det är väl snart jul, den mest fantastiska tiden på året?”

”Varför det?” Frågar Alec förbryllat. ”Julen är ju för alla glada människor, det är ju bara julklappar, snö, glada människor, konstiga dofter, snö och jultomten. Typ inget av det som du verkar att vara.”

”Åh, Alexander. Vi är nog mer lika än du tror. Du verkar inte vara ett stort fan av Julen.”

”Nej, inte direkt.” Säger Alec och tittar bort.

”Jultomten. Vilket skämt.” Säger varelsen och ställer sig upp. ”Den tjocka mannen som ger julklappar till alla barn. Till alla snälla barn skall vara det vara. Har inte barnen varit snälla, skall de absolut inte få några julklappar. Då blir det smisk och sedan ner i min säck.”

”Va?” Säger Alec förvånat och tittar på varelsen.

”Huh, du har visst inte hört talas om mig, har du?”

”Så du har ett namn?”

”Självklart har jag ett namn. Jag är Krampus. Du måste ha hört talas om mig.”

Alec skakar på huvudet ”Nej, tyvärr inte.”

”Va? Så länge kan jag väl inte ha varit borta? Vilket år är det?” Skriker Krampus och går med snabba steg fram till kvinnan som helt plötsligt verkar vakna ur en förtrollning.

”Det är 2016, Krampus.” Säger hon och ställer sig upp. ”Det är dags för dig och mig att ta över världen.”

”Ta över världen… Ett barn i taget.” Säger Krampus och sätter sig på stolen som kvinnan precis rest sig ifrån. ”Den här gången skall ingen få stoppa mig. Inte den tjocka gubben med skägget, eller några dumma skuggjägare.”

”Dumma skuggjägare?” Frågar Alec.

”Dumma skuggjägare. De stoppade mig i sista stund, förra gången jag var här. Det skall INTE få inträffa den här gången. Kvinna, har du en lista på alla barn som inte varit snälla i år? Vi måste börja nu om vi skall hinna hämta alla barn innan jultomten hinner ge dem julklappar. För då är det för sent. Den jädra julklappen är förtrollad med något. Så fort barnet rör vid den så blir alla deras synder under året raderade och jag kan inte ta dem.”

”Så du menar, att du förra gången blev överlistad av Jultomten?” Säger Alec och skrattar.

”Skratta du bara skuggjägare. Den gången hade jag inte det jag har nu.”

”och vad är det?”

”Du och din parbati givetvis!” Säger Krampus och flinar stort.

Del 13

Clary och Izzy ser Magnus som kommer ner för trappan och han ser inte direkt glad ut.

”Vad är det Magnus?” Frågar Clary oroligt. ”Träffade du honom? Visste han något om de försvunna skuggjägarna?”

”Ja, jag träffade honom. Han var dock inte speciellt glad att träffa mig. Men vi gjorde en deal och han berättade för mig vad han vet.”

”Och vad vet han?”

”Han trodde att han visste varför skuggjägarna för 200 år sedan hade blivit kidnappade.”

Clary är på väg att säga något mer när Magnus stoppar henne genom att säga ”Jag är trött på de här grottorna. Jag berättar mer när vi kommer tillbaka till institutet.” Magnus skyndar med snabba steg tillbaka genom grottorna som de kom ifrån. Hur han hittar tillbaka förstår inte Clary, hon tycker bara att alla grottor ser likadana ut. Men på något sätt lyckades de ta sig ut snabbare än de kom in. När de kommer ut frammanar Magnus en portal som han stiger igenom, med Clary och Izzy tätt efter sig.

”Så skönt att komma bort från de hemska grottorna. Jag förstår inte hur Tystbröderna orkar leva där nere. Det är ju så mörkt och kallt.” Säger Clary och går fram och värmer sig vid den tända brasan.

”Bröderna är inte som dig och mig direkt. De kan antagligen inte känna varken kyla eller beröras av mörker.” Säger Izzy och sätter sig bredvid Clary på soffan framför brasan.

”Vem har tänt brasan?” Frågar Magnus och ser sig omkring. ”Det var ju bara vi här när vi besökte Benstaden. Så vem har tänt brasan?”

”Det var jag.” säger en röst bakom dem. Clary och Izzy vänder sig om och får se Simon som sitter på en stol vid det stora bordet. ”Jag har försökt att ringa dig Clary, men du har inte svarat, så naturligtvis blev jag orolig. Jag försökte sedan att ringa Izzy men inte heller där fick jag något svar. Varken Alec eller Jace svarar så jag antog att ni var ute på något uppdrag.”

”Mobiltäckningen är nog inte den bästa i Benstaden.” Säger Clary och skyndar fram till Simon. Hon ger honom en stor kram.

”Vad har ni gjort i Benstaden? Besökt bröderna? Borde finnas trevligare sysselsättning än det.” Clary släpper Simon och tittar på honom.

”Har du inte hört?” Frågar Clary.

”Hört vad då?”

”Jace och Alec är försvunna.” Säger Clary och känner att tårarna börjar rinna ner för hennes kinder. Simon hjälper henne att sätta sig på en stol.

”Varför är det aldrig någon som berättar något för mig?”

”I just det här fallet kanske det inte fanns någon tanke på att berätta för dig. Du är varken släkt eller har ett förhållande med Jace eller Alec.” Säger Magnus och sätter sig bredvid Clary.

”Men ändå. Det finns något som heter en mobiltelefon, Magnus och Izzy. Så svårt är det inte att ringa eller skicka ett SMS.” Simon tittar från Clary till Izzy, men ingen av dem vill tittar på Simon. Det hade verkligen inte slagit någon av dem att Simon kanske borde få veta något. ”Jag räknar ändå Jace och Alec som mina vänner. Även om vi kanske inte är jättenära vänner, men vänner ändå.”

”Du är här nu. Och det är väl det viktigaste. Så Magnus vad fick du reda på?” Säger Izzy och tittar på Magnus.

Del 12

”Krampus?” Frågar Jace förbryllat. ”Vem är Krampus?” Han tittar på kvinnan som håller på att lägga en mängd olika saker i skålen. ”Jag tror inte jag känner någon Krampus! Alec, känner du någon Krampus?”

Alec skakar på huvudet och tittar på Jace. Jace ser att han ser likblek ut och han blir orolig för honom. ”Alec är du okej?”

Alec skakar på huvudet som sedan hänger slappt. ”Alec? Vad har ni gjort med Alec? Vad är det för fel på honom?”

”Det är inget fel på din parabatai, Jace. Han kommer att bli okej. Vissa klarar inte av blod bara.”

”Klarar inte av blod? Alec är ju en skuggjägare. Det är klart han klarar av blod. Ni måste ha gjort något annat med honom.”

Kvinnan tittar på Jace och sedan på Alec. Hon går fram till honom och känner på hans puls. ”Han är okej. Han är inte död än. Han har bara svimmat eller nått.” Hon går tillbaka till sitt skrivbord och läser i boken som hon har uppslagen. ”Låt honom vara bara. Ingen av er kommer att leva så mycket längre till ändå.”

”Vad pratar du om? Du har ju fått vårat blod. Varför kan du inte bara släppa oss?” Jace drar i repen som binder fast honom i stolen.

”Jace, jag har sagt till dig ett antal gånger, att det inte är någon idé att du försöker att slita dig loss, för det kommer inte att fungera.”

”Varför kan du inte bara säga varför du har oss kvar?”

”Jag behöver två personer till blodsoffring.” Kvinnan tar skålen från vilken det kommer en röd rök. Hon ställer skålen på golvet mellan Alec och Jace. Den röda röken sprider sig i rummet och Jace känner en doft av lik och död. Kvinnan hämtar boken från skrivbordet, ställer sig framför Jace och Alec och håller upp boken i luften. Den röda röken ser ut att försvinna in i boken, från vilken blod ser ut att droppa ner i skålen. En droppe hamnar på Jace hand, från vilken det börjar ryka och han känner att det bränner till.

Kvinnan börjar säga något på ett språk som inte Jace förstår. Den röda röken i rummet cirkulerar runt och Jace har svårt att se. Röken tränger ner i hans lungor och känner sig sömnig. Han försöker att hålla sig vaken, men röken sticker honom i ögonen. Alec har tur som svimmade, tänker han och ser i ögonvrån att något stor och rött börjar formas där skålen stod mellan honom och Alec. Han blinkar frenetiskt för att få bort röken från ögonen, men det verkar bara förvärras. Han känner en stor hand som sluts runt hans handled och sedan blir allt svart.

”Jace, är du okej?” Han hör Alecs röst, men den låter långt borta. Jace försöker lyfta upp huvudet, men det känns alldeles för tungt. ”Jace, hör du mig? Kom igen Jace vakna.”

Jace försöker lyfta huvudet igen, men det känns som att det är något som håller det nere. Och sedan hör han en röst som säger ”Din älskade Jace kan inte vakna ännu, Alexander Lightwood skuggjäggare! Du kanske inte förstår att jag styr Jace nu och han kommer inte att vakna fören jag vill att han ska vakna, Alexander.”

Jace försöker öppna ögonen för att se vem det är som pratar med Alec. Men hans ögon vill inte lyda honom.

”Varför kan du inte bara väcka honom? Han är ju nästan vaken redan!” Utbrister Alec och tittar på Jace.

”Alexander, Alexander, Alexander… Får jag kalla dig Alex?” Hör Jace rösten säga.

”Nej det är Alec!” Skriker han. Jace kan höra att Alec försöker ta sig loss från den stol som han sitter fast i.

”Okej Alec! Så här är det förstår du… Anledningen till att jag inte vill väcka Jace ännu är för att du då kommer att hamna i samma koma som Jace nu befinner sig i. Och det vill du väl ändå inte?”

Del 11

”Magnus! Magnus är det verkligen du?”

”Det är jag” säger Magnus och går med öppna armar, upp för trappan.

”Om du är här nere och lyckats hitta mig här, så måste det vara av en väldig viktig orsak.”

Magnus fortsätter att ta ett steg i taget i trappan. Han stannar när en mörk skepnad kommer in framför honom. ”Marcus! Det var inte igår!” Säger Magnus med ett leende och tittar på skepnaden som sakta sänker sig ner. Ett grått genomskinligt ansikte tittar tillbaka på Magnus, med döda och ledsna ögon.

”Magnus Bane! Den store trollkarlen Magnus Bane! Du är dig lik Magnus. Då har vi småpratat. Säg nu vad det är du vill mig, så att du kan lämna mig ifred sedan.”

”Just det, det var du som aldrig ville småprata. Okej, rakt på sak… Två skuggjägare har vad vi tror, blivit kidnappade, de är parabatai…” vid ordet parabatai spärrar Marcus upp ögonen ”Jag misstänkte att det skulle fånga ditt intresse. Vi vet att det var några skuggjägare som blev kidnappade för 200 år sedan. Vad vet du om det Marcus?”

Spöket skakar på huvudet ”Jag vet inget om det. Jag har varit här i över 200 år. Jag vet inget om kidnappade eller försvunna skuggjägare. Nej, tyvärr. Jag vet inget. Hej då. Good Bye. Farväl Magnus Bane.” Spöket vänder sig om flyger sakta upp för trappan.

”Du vet något Marcus, om de försvunna skuggjägarna för 200 år sedan. Jag vet att du dog när du undersökte deras försvinnande. Och att du inte tror att de bara försvann, utan att de blev kidnappade. Det är därför du är kvar här, för att du inte vill ge upp hoppet om att de kanske lever.”

Magnus tittar upp emot honom, men Marcus säger ingenting. Han svävar ovanför ett trappsteg och Magnus kan se genom honom att han tar upp sin händer och lägger huvudet i det.

”Marcus, ” säger Magnus och går sakta mot honom, ”jag vet att jag har rätt. Om du bara säger vad det är du vet, så kan jag hjälpa dig att lösa det här. Tillsammans kan vi kanske hitta de försvunna skuggjägarna.”

Marcus vänder sig om och tittar på Magnus. ”Vad har du för intresse i det här? Du är ingen skuggjägare? På min tid hade du absolut inget intresse i att umgås med oss heller! Vad är annorlunda den här gången, Magnus Bane?” Marcus svävar mot Magnus och tittar honom i ögonen.

”Den här gången är det någon jag bryr mig om som är kidnappad.”

Marcus skrattar innan han säger ”Jasså, du har beblandat dig med skuggjägare på äldre dagar, Magnus Bane. Det trodde jag faktiskt inte om dig.”

”Kan du hjälpa mig, Marcus? Vem vill kidnappa skuggjägare?”

”Varför skulle jag hjälpa dig, Magnus Bane? Vilket intresse har jag i att hjälpa dig?”

”Jag blir skyldig dig en tjänst.” Säger Magnus efter en kort stunds betänketid.

Marcus tittar på Magnus en lång stund innan han säger ”Okej, du blir skyldig mig en tjänst, som jag kan välja helt själv när den skall användas. När som helst?!”

Magnus nickar till svar.

”Okej, Magnus Bane. Jag skall berätta för dig vad jag vet om skuggjägarna som försvann.”

Del 10

Jace vaknar med ett ryck när han känner en brännande smärta på armen. Han ser kvinnan som står framför honom med en kniv i handen som det är blod på.

”Så du är vaken nu. Jag behövde bara lite av ditt blod.”

”Mitt blod? Vad skall du med det till?” frågar Jace trött. ”Har du drogat mig?”

”Hur skulle jag annars få ditt blod? Du vägrade att sitta still. Jag behöver både ditt och Alexanders blod.”

”Alec? Vart är Alec?” Frågar Jace och sätter sig rakare upp i stolen när hans parabatai blir nämnd. Han tittar sig runt för att se om Alec är i samma rum som Jace är i.

”Jag har skickat några av mina tjänare att hämta Alec, så han borde vara här snart.” Säger kvinnan och ser ut att studera blodet som hon precis tagit från Jace.

Jace hör att dörren bakom honom öppnas och han ser fyra män komma in med Alec som ser ut att sova. ”Han var inte alls medgörlig så vi fick ta till drastiska metoder.” Säger en av männen och tittar på kvinnan som satt sig bakom skrivbordet igen. Hon verkar studera Alec innan hon säger, ”jag trodde han skulle vara enklare än Jace här. Men det verkar som att den mörkhåriga är den som är mest motsträvig. Intressant. Det var tvärtom förra gången.”

”Förra gången?” frågar Jace och tittar från Alec till kvinnan. ”Vad menar du med förra gången? Har ni kidnappat flera skuggjägare?”

Kvinnan viftar med handen när hon säger ”Det var 200 år sedan. Inget som du behöver bry dig om nu.”

”200 år sedan? Jag har inte läst något om skuggjägare som blivit kidnappade för 200 år sedan.” Konstaterar Jace och tittar förbryllat på kvinnan.

”Du tror väl inte att de skrivit ner att några av deras egna blivit kidnappade och aldrig hittade igen?! Nej, det förväntar jag mig att du inte vet något om.”

Kvinnan reser sig igen och tar en ren kniv från sitt skrivbord som hon går med fram till Alec. Hon sprättar upp ärmen på hans tröja och skär ett snitt i hans underarm så att blodet börjar sippra fram. Blodet droppar ner på golvet och hamnar bredvid Jaces egna blod.

”Vad skall du ha blodet till?” Frågar Jace igen. ”Nu när du har fått både mitt och min parabatais blod, tycker jag det inte är mer än rätt att du berättar vad du tänker använda det till. Och varför det är så viktigt med just vårt blod.”

”Så många frågor Jace… Har du aldrig hört talas om uttrycket; den som väntar får se? Eller du kanske är en av de där otåliga typerna som vill veta allt på en gång.”

Jace säger ingenting utan tittar bara på kvinnan som skrapar ner Jace och Alecs blod i en stor skål av trä.

”Men, när jag nu har fått erat blod och jag tackar verkligen för att ni vill bidra, så antar jag att det inte är någon idé att dra ut på det hela, ni får ändå möta honom snart.” Kvinnan tittar på Jace med ett stort leende på läpparna.

”Honom?”

”Ja, honom… Krampus så klart!”

Del 8

Jace stänger snabbt ögonen när det skarpa ljuset slås mot hans ögon, när huvan tas av honom. Det tar några sekunder innan hans ögon vänjer sig vid det starka ljuset och han kan se att han befinner sig i ett stort rum. Ett stort skrivbord står mitt i rummet, på den höga stolen bakom skrivbordet sitter en kvinna.

”Välkommen Jonathan eller är det Jace?”

Jace säger ingenting. Han står kvar vid dörren och flyttar sig inte fören han får en knuff i ryggen.

”Kom in och sätt dig.” Kvinnan visar med en hand på stolen mitt emot skrivbordet. Jace går fram till stolen. När han sätter sig kommer rep fram som binder fast honom i stolen.

”Vid ängeln.” Säger han och försöker ta sig loss.

”Det är ingen idé att du stretar emot. Repen kommer inte att lossna fören jag beordrar det.” Säger kvinnan och ställer sig upp. Hon går runt skrivbordet och sätter sig på kanten mitt emot Jace.

”Vem är du?” Frågar han.

”Det är oväsentligt. Det viktiga är vad du kan göra för mig. Eller rättare sagt vad du och din parabatai Alexander kan göra för mig.”

Jace tittar på kvinnan som små-ler mot honom. ”Vad är det vi kan göra för dig? Döda några demoner, eller vad? Det finns liksom inte så mycket annat som vi är bra på.”

”Åh, jag skulle inte säga det. Ni är också parabatai.”

”Vad har det med något att göra?” Utbrister Jace och lutar sig närmare kvinnan.

”Det har med allt att göra… Eftersom ni är parabatai är ni starkare tillsammans än andra skuggjägare. Vilket gör att om man kombinerar erat blod i… låt oss säga en helt vanlig magiskbrygd som vem som helst skulle kunna koka ihop, så kommer den brygden att få en dubbelt så stark inverkan än vad den vanligtvis skulle ha haft, med blod från en vanlig skuggjägare.”

”Så vad menar du? Att du vill ha mitt och Alecs blod? Visst, ge mig bara en kniv, så kan jag ge dig mitt blod och Alecs blod självmant. Du hade inte behövt att kidnappa oss bara för att få några droppar blod.” Skrattar Jace till svar och lutar sig tillbaka på stolen.

Kvinnan reser sig upp och går förbi Jace. Hennes klackar slår emot golvet när hon går fram till ett bord bakom Jace. Hon plockar upp en bok som hon tar med till skrivbordet.

”Jace, du har helt rätt i att vi absolut inte hade behövt kidnappa er för att få erat blod. Det hade vi enkelt kunna göra bara genom att gå förbi er på gatan. Anledningen till att vi har, som du säger kidnappat er, är för att vi behöver så mycket mer än bara erat blod.” Säger kvinnan och tittar ner i boken.

”Om du tror att du skall kunna få minsta lilla bit från min välbalanserade kropp så tar du helt fel. Jag är en skuggjägare.” Jace lutar sig fram för att förhoppningsvis kunna få en liten skymt av det hon läser. ”Det finns ingen människa som någonsin har kunnat kidnappa och döda en skuggjägare. Om det var det skulle jag veta om det.”

Kvinnan tittar upp på Jace ”Det finns många saker här i världen som du inte vet Jace. Det som ingen skriver om, får inte heller någon annan reda på.”

Meanwhile, Isabelle and Raphael get closer as Alec tries to figure out what’s going on with his sister.

Del 7

”Är det någon som har hittat något?” Frågar Clary och försöker dölja en gäspning. Hon slår ihop boken hon precis tittat i och ser sig omkring. Bordet är fullt med gamla böcker i vilka skuggjägare som har bott i Institutet har skrivit ner vad som har hänt dem.

”Ingenting av intresse än så länge.” Säger Izzy och försöker tyda handstilen från en skuggjägare som inte alls var bra på att stava. ”Var de tvungna att skriva ner ALLT som hände dem? Den här skuggjägaren hade tydligen ätit något dåligt till middagen och har i detalj skrivit hur hans bajs sett ut. Det är ju jätteviktigt att veta för hans efterkommande.”

Magnus skrattar lätt och skakar på huvudet. ”Vissa skuggjägare ville vara säkra på att det fanns något av dem kvar, så att de inte skulle bli bortglömda. Det var inte alla som fick barn på den tiden. De flesta hann faktiskt att dö innan de träffat någon att gifta sig med och få barn med.”

”Ja, men riktigt allt hade de väl inte behövt att skriva ner?” Säger Izzy och bläddrar vidare i boken.

”Tja, det kan i vissa hänseenden vara bra för medicinska ändamål.” Säger Magnus och ställer tillbaka boken som han läste i hyllan.

”Om det var en massa skuggjägare som hade försvunnit, borde väl någon ha skrivit om det. Eller vill de inte att det skall komma ut?” Frågar Clary.

”De vill kanske inte att det skall komma ut.” Säger Magnus och reser sig. ”Det kanske var en skam, de kunde inte rädda dem. Försvunna skuggjägare är inte bra. De skulle få dåligt rykte. Ingen vill skriva om det.”

”Vad pratar du om Magnus?” Frågar Izzy och tittar på honom. Han tar sin jacka som han hängt på stolen.

”Vi kommer inte att hitta något bland böckerna. Ingen skuggjägare skulle vilja skriva om sina försvunna vänner om de aldrig kom tillbaka eller hittades. Det vi behöver är en skuggjägare som levde för 200 år sedan.”

”En skuggjägare som levde för 200 år sedan?” Säger Clary skeptiskt. ”Ingen skuggjägare som levde då, kan väl leva idag? De borde väl alla vara döda?”

”Det stämmer. Men vi borde kunna få kontakt med en. Jag var själv inte helt förtjust i skuggjägare på den tiden, men det fanns en som blev min vän, kortvarigt dock. Han dog av en demonförgiftning, men jag borde kunna få kontakt med honom. Han har vägrat att lämna jordlivet, då han tycker att hans liv var allt för kort, så han finns kvar, hos tystbröderna.”

”Vad menar du?” utbrister Clary. ”Du kunde inte ha kommit på det här för någon timme sedan? Att du kände någon som levde för 200 år sedan? Vi har spillt hur mycket tid som helst att leta i gamla dammiga böcker efter något som vi bara kunde ha frågat en av bröderna. Varje sekund är viktig för att vi skall kunna hitta Jace i tid.” Clary ställer sig upp och tittar argt på Magnus.

”Och Alec givetvis.” Säger Izzy snabbt innan Magnus hinner att säga något till Clary. ”Jag antar att han finns bland de andra tystbröderna i benstaden?”

Magnus nickar till svar, tar upp sina händer och framkallar en portal. ”Jag antar att ni vill följa med.” Han tittar snabbt på dem innan han kliver in i portalen, tätt följd av Clary och Izzy som helst skulle ha velat ha på sig bättre skuggjägare kläder än de träningskläder som hon har på sig. Men träningskläder är bättre än inga kläder, tänker hon innan hon kliver igenom portalen.  

Del 6        

Jace öppnar ögonen och tittar sig omkring. Han har ont i huvudet och känner sig yr. Han försöker resa sig upp men upptäcker att han sitter fast med rep runt handlederna och benen på den stol som han sitter på. Han svänger runt huvudet för att se om han kan se något bakom sig. Det enda han ser är kala stenväggar utan fönster. En liten fackla sitter fast på den ena väggen och ger det enda ljus som finns i rummet.

”Jace?” Hör han en röst som säger bakom honom. Han försöker vända sig dit, men stolen verkar sitta fast i golvet. ”Vem är där?” Frågar Jace och väntar på ett svar.

”Jace, det är Alec.” Hör han rösten säga och Jace skrattar lättat till svar.

”Alec, tack gode gud att du är här. Är du okej?”

”Ja.” svarar Alec ”Lite ont i huvudet bara. Och jag sitter fastbunden i stolen.”

”Jag med.” Svarar Jace och försöker dra loss händerna. Men repen skär då bara in mer i handlederna. ”Har du någon aning om var vi är?”

”Nej. Jag har inte varit vaken så länge. Lite längre än dig bara tror jag. Jag ropade på dig tre gånger innan du svarade mig.”

”Okej. Jag kan inte förstå hur någon har kunnat kidnappa oss. Vi är ju skuggjägare för sjutton. Vi har slagits emot demoner och andra sjuka människor. Så hur kunde vi bli kidnappade?”

”Vem som än har gjort det, vill väl åt oss båda två. Antingen för att den vill ha mer än en skuggjägare, eller kanske för att vi är parabati.” Svarar Alec och försöker flytta sin stol närmare Jace, men även den verkar sitta fast i golvet.

”Det spelar väl ingen roll om vi är parabati? Vi är skuggjägare som någon har kidnappat. Jag kan inte förstå hur det gick till.” Säger Jace och försöker slita sig loss från repen om armarna.

”Eftersom vi är parabati så är vi ju i regel lite starkare än andra skuggjägare som inte är parabati. Tillsammans är vi ju som starkast. Jag skulle tro att det är därför som någon har kidnappat oss.” Säger Alec och tittar sig omkring i det mörklagda rummet. ”Åh, nej.” Utbrister han plötsligt.

”Vad, VAD är det Alec? Är du skadad?” Säger Jace hysteriskt och försöker titta sig omkring, men han kan inte se Alec.

”Magnus hade lagat middag till oss.” Säger Alec besviket och hänger ner huvudet.

”Vi är i en krissituation och sitter fastbundna vid stolar som sitter fast i golvet och du tänker på Magnus. Du tror inte att han redan vet om att du är kidnappad, om du inte kom till middagen liksom.” Suckar Jace och lutar huvudet mot stolsryggen.

”Vi vet ju inte hur länge vi har varit borta. Om det är minuter, timmar, eller dagar. Magnus är ganska smart, så han borde förstå att jag är kidnappad.”

”Ja det är ju till tröst för mig. Då vet vi att han kommer att rädda dig i alla fall. Men mig kommer han nog inte att bry sig om. Vem är jag för den storslagna Magnus Bane?” Skrattar Jace och hajar till när en dörr plötsligt öppnas framför honom. Han ser en stor skugga som kliver in i rummet. Ansiktet är dolt i mörker och Jace kisar för att försöka urskilja något.

Skuggan kommer närmare honom, säger ingenting utan för bara en mörk luva över Jace huvud. Plötsligt tar två starka händer tag om hans armar. Repen runt armarna och benen försvinner och Jace lyfts upp från stolen. Han hör Alec som skriker. Skriken blir svagare och svagare när Jace förs bort från rummet och Alec.

Del 5

”Ursäkta, men vad menar du?” Frågar Izzy och sätter armarna i sidorna. ”Du är ju här nu. Så du måste ju ha valt att berätta för oss.”

”Hon valde att berätta för mig. Jag ville att hon skulle berätta det för er.” Säger Magnus och vänder sig om. Izzy kan se att han har tårar i ögonen och på sina kinder. Han torkar bort dem och kommer fram och ställer sig bakom Jane. ”Det var mig som hon berättade det för. Men då det även angår er, Alec är ju din bror Izzy och Jace är din pojkvän Clary, så tyckte jag att ni borde få veta.”

Jane nickar till svar och ställer sig upp. Det är tydligt att hon vill gå därifrån så Izzy tar tag i hennes handled. Izzy rycker snabbt till sig sin hand och ser att hon har fått stora brännblåsor på handflatorna. ”Du brände mig! Varför brände du mig?” Utbrister hon och visar händerna för de andra.

”Det finns en anledning till att jag har hållit mig undan från skuggjägare så länge. Vi passar inte ihop helt enkelt Miss. Lightwood. Alla skuggjägare som tar på mig blir brända. Det är inget emot dig. Om ni inte har något emot det så vill jag helst gå hem nu.”

”Om du har sagt allt du vet så…” Säger Clary och ställer sig framför Jane och blockerar dörren. ”Det finns ingen liten detalj som du har glömt att nämna, som kan hjälpa oss att hitta Alec och Jace.”

Jane bara skakar på huvudet. ”Om jag kommer på något mer, eller drömmer något mer så berättar jag det för Mr. Bane.” Med de orden passerar hon Clary och går ut från biblioteket. Magnus vänder sig om och följer henne ut.

Clary och Izzy ser på varandra och Clary tar fram sin stele och ritar runan för att hela på Izzys arm. Blåsorna blir mindre och är nästan borta när Magnus kommer tillbaka. Han ser på tjejerna innan han sätter sig i samma stol som Jane precis suttit i.

Det tar ett tag innan någon av dem säger något.

”Vad gör vi nu?” Undrar Clary och ser på Magnus. ”Vet du verkligen ingenting?”

”Just nu gör jag inte det. Jag har ingen aning om hur vi skall få reda på vart Alec och Jace är.” Säger Magnus och lägger huvudet i sina händer.

”Men du som är trollkarl måste väl kunna någon trollformel eller titta i en kristallkula eller något och få reda på vart de är?” Säger Izzy. ”Du måste väl kunna någon trollformel för att hitta försvunna personer?”

Magnus tittar upp på Izzy och reser sig sedan snabbt upp. Han går med bestämda steg fram till en av bokhyllorna och tar fram en tjock bok med slitna pärmar som han ger till Izzy. ”Här läs den här. Den kanske kan ge dig några svar om trollkarlar och magi. Den borde hålla dig sysselsatt ett tag.”

Izzy tar emot boken och tittar på Magnus. ”Jaha, och vad skall du göra? Ingenting?”

”Jag skall gå hem till mig, kolla i mina böcker och se om det finns några uppgifter om försvunna skuggjägare.”

”Du tror inte att det kanske finns fler uppgifter om det här i Institutet? Det var väl här som skuggjägarna bodde även för 200 år sedan?” Säger Izzy och lägger boken på bordet bredvid soffan. ”Om det var några skuggjägare som försvann för 200 år sedan, borde väl någon av de som var här i Institutet ha skrivit något om det. Vi kanske borde kolla i arkiven?” Föreslår Izzy och Magnus nickar till svar.

Del 4

”Parabati! Du menar att Alec och Jace är försvunna för att de är parabati?” Utbrister Izzy som ställer sig upp och stirrar på Jane.

”Det är korrekt Miss. Lightwood.” Säger Jane och nickar till svar.

”Vad får dig att tro att vi litar på ditt ord? Vem har sagt att Jace och Alec är försvunna? Vem skulle vilja kidnappa dem? Hur kunde de kidnappa dem? Hur kunde någon kidnappa Jace?” Nästan skriker Clary och tittar från Jane till Magnus, som att någon av dem helt plötsligt skall säga att det inte är sant. Att det bara är ett skämt och att Jace väntar på henne ute i korridoren.

När ingen av dem säger något brister Clary ut i gråt. Izzy skyndar över till henne och lägger armarna om Clary.

”Miss. Fray, jag förstår att det är svårt att tro på det jag säger. Men jag är helt säker på att de är kidnappade. Hur någon har kunnat kidnappa dem kan jag inte svara på. Men det liknar ett fall som sagt att stött på tidigare. Då kidnappades sex skuggjägare, alltså tre parabati-par.”

”Vem vill kidnappa parabati? I vilket syfte?” Säger Clary och lyfter huvudet. Hon torkar bort tårarna som har fallit ner för hennes kinder, med baksidan av handen.

”Om det är samma som tidigare, för över 200 år sedan, så vet jag bara att parabati är starkare tillsammans.”

”Vad har det med något att göra. Det vet väl vem som helst. Magnus skall du bara stå där? Du brukar alltid ha svar på allt. Vad tror du om det här?” Frågar Izzy och tittar på Magnus.

Clary hade nästan glömt bort att han var där och det är inte fören Izzy tilltalar honom som Clary vänder sig till Magnus. Han står lutad mot en av bokhyllorna och ser ut att läsa på bokryggarna. Han vänder sig inte om när Izzy pratar med honom, utan han ställer sig med ryggen mot dem.

”Magnus?” Säger Clary och tittar bekymrat mot honom. Hon hör honom snyfta innan han säger ”Just i det här fallet har jag inte så mycket att komma med. Det är inget som jag har stött på tidigare. Jane kom i kontakt med det, därför att det var hon som var den högsta trollkarlen i New York på den tiden. Jag levde inte ens i USA då. Det här är bortom min kontroll.”

Izzy reser sig upp och går fram till Magnus. Hon lägger en hand på hans rygg medan hon säger ”Magnus, jag förstår att det är jobbigt för dig. Det är Alec va? Att han är inblandad.”

Magnus säger inget, men Izzy kan se att han nickar till svar. Hon har aldrig sett honom så bedrövad och blir nästan rädd. Vem skall kunna hjälpa dem om inte Magnus kan det? Han som alltid har kunnat hjälpa dem förut. Hon klappar honom på axeln och går tillbaka till Clary.

”Vad skall vi nu göra? Finns det inget som du kan göra Jane? Hur löstes det sist?”

”Det var skuggjägarna som levde i institutet på den tiden. Jag ville dock inte beblanda mig med dem, alla visste ju att de höll på med saker som inte alltid var godkända av klaven. Jag bara berättade för dem vad jag hade sagt och sedan var det upp till dem att bestämma vad de ville göra med informationen.”

”Men du måste väl veta något om vad skuggjägarna gjorde med informationen, även om du inte ville beblanda dig med dem.” Säger Clary och ställer sig upp. Hon går fram till Jane och böjer sig ner över henne. När de är öga mot öga säger Clary: ”Det måste finnas en anledning till att du valt att komma till oss med information om din dröm. Någonstans långt inne i ditt kalla hjärta måste det finnas en varm plats, som bryr sig om skuggjägare. Annars hade du inte valt att dela med dig av din dröm. Och det faktum att två skuggjägare är borta.”

Jane blinkar till svar men säger inget fören Clary har rest sig upp. ”Vem har sagt att jag valt att berätta om min dröm för er?”

Del 2

Clary tittar på sin telefon. Fortfarande inget svar från Jace, tänker hon och reser sig upp från sängen. Hon tar med sig telefonen och går ut i korridoren. Det är inte alls likt Jace att inte svara när hon ringer. Det har nog aldrig ens hänt, tänker hon och svänger runt ett hörn.

Hon hör ljud längre bort och går dit. Där får hon se Izzy som tränar tillsammans med en man som Clary aldrig tidigare har sett. Hon lutar sig mot väggen, lägger armarna i kors och tittar på Izzy och mannen. Även om de tränar så ser det ut som att de dansar med varandra. Väldigt vackert ändå tänker Clary som helt plötsligt väcks från sin dagdröm av Izzy som tydligen har upptäckt att Clary är där.

”Clary, vad gör du här?” Frågar Izzy och skyndar sig över till Clary. Mannen vänder sig om och går till andra änden av rummet, där han torkar bort sin svett med en handduk.

”Jag hörde några ljud härifrån. Jag trodde att det kanske var Jace. Han svarar inte när jag ringer till honom.”

”Som du kan se så är inte Jace här.”

”Nej, jag kan se det.” Säger Clary med ett litet leende och tittar på mannen, som nu är i full färd med att packa ihop vapen som han slänger ner i en röd bag med en runa på.

Izzy vänder sig om snabbt för att se vad Clary tittar på och vänder sig sedan tillbaka till Clary. ”Åh, det där är Erik. Han är en instruktör från Idris. Jag hade tänkt att lära mig att slåss lite mera än att bara med min piska. Erik är väldigt duktig faktiskt.”

”Ja, det tror jag säkert.” Säger Clary som nu studerar Erik när han tar av sig linnet, visar sin muskulösa rygg och tar på sig en vit t-shirt som stramar åt på alla rätta ställen, så att hans muskler blir extra tydliga.

”Det är sant. Han är bara här för att träna mig. Jag ville inte åka till Idris, vilket var det som han föreslog. Jag ville hellre att vi tränar här, i institutet. Vem vet när ni behöver min hjälp med att slåss mot demoner eller nedomvärldare!”

”Bra tränat idag Isabelle. Vi ses kanske vid middagen sen?” Säger Erik som passerar förbi dem.

”Vid middagen?” säger Clary och ser frågande på Izzy.

”Han stannar givetvis kvar här i institutet till dess att träningen är avklarad. Han hade ändå inte så mycket att göra i Idris, sa han.”

”Okej.” Säger Clary som tar upp händer för att visa att hon inte längre tänker prata om saken.

Izzy springer till andra sidan av rummet och hämtar sina saker. Clary väntar in henne innan hon frågar: ”Du har inte sett Jace, alltså?”

Izzy skakar bara på huvudet innan hon säger ”Nej, Magnus ringde mig förut och undrade om jag hade sett till Alec. Han var tydligen sen hem till Magnus. Och han brukar aldrig vara sen, speciellt inte när han ska till Magnus. ”

”Hmm, det var konstigt” säger Clary.

De stannar till utanför Izzys rum när hennes mobil ringer. Hon slänger ner väskan på golvet och rotar runt bland sakerna i den innan hon fiskar upp sin mobil, visar skärmen för Clary som visar ”Magnus” och svara. Hon vänder sig till Clary med stora ögon och öppen mun. När hon lägger på säger hon bara:

”Magnus är tydligen på väg hit NU!”