Nytt citat från "Queen of Air and Darkness" med Aline & the Blackthorns

Publicerat: 2018-06-22, 18:34:35 i Cassandra Clare, Queen of Air and Darkness, The Dark Artifices,

Glad Midsommar! Vad passar bättre denna kalla midsommar (i alla fall hos mig) än att sitta inne och läsa en bra bok? Ett nytt citat från Queen of Air and Darkness kanske?
Cassandra Clare har nämligen delat ytterligare ett citat, via tumblr, för att fira Pride-månaden Juni.

Another Pride Month Snippet! Aline stands up for her woman against some dangerous foes. 🙂

“What’s that?” Tavvy asked, his eyes big.

“This,” said Aline, “is a frittata. And you’re all going to eat it.” She slammed it down onto a metal trivet in the center of the table.

“Don’t like frittata,” said Tavvy.

“Too bad,” said Aline, crossing her arms and glaring at each of them in turn. “You made Helen cry yesterday, so you’re going to eat this frittata — which, by the way, is goddamn delicious — and you’re going to like it. It’s what’s for breakfast and since I’m not Helen, I don’t care if you starve or eat Cheetos for every single meal. Helen and I both have a lot of work to do, the Clave isn’t giving us an inch, all she wants is to be with you guys, and you are not going to make my wife cry again. Understood?”

The younger Blackthorns nodded, wide-eyed.

Alla dessa citat gör en ju såå sugen på att få läsa boken.
4 december känns ganska så långt bort just nu.

Kolla in en illustration från Queen of Air and Darkness

Publicerat: 2018-06-21, 19:51:12 i Cassandra Clare, Queen of Air and Darkness, The Dark Artifices,

Med lite mer än sex månader kvar tills dess att vi får läsa Queen of Air and Darkness - den sista boken i The Dark Artifices serien, har Cassandra Clare via tumblr, delat med sig av en av de illustrationer som kommer att finnas i första utgåvan av boken.
Bilden föreställer Mark och Cristina som slåss mot harpy demoner.
Första utgåvan av QoAaD kommer att innehålla:
Tio svartvita illustrationer av Alice Duke.
En helsidesposter i slutet av boken, även den av Alice.
En novell som är som en uppföljare till Cassies tidigare novell A Long Conversation.
Enda sättet att vara säker på att få tag på en av de exklusiva första utgåvorna av boken är att förhandsbeställa den. Boken kan ännu dock bara bevakas hos de svenska bokhandlarna, men den kan förhandsbeställas från utländska sidor som Amazon UK och Book Depository. Detta är dock ingen garanti för att man får en av första utgåvorna.
Queen of Air and Darkness släpps 4 december.

Nytt citat från Ghosts of the Shadow Market #4 - "Learn about Loss"

Publicerat: 2018-06-19, 21:18:21 i Cassandra Clare, Ghosts of the Shadow Market, The Infernal Devices,

Cassandra Clare har via Instagram valt att dela ett nytt citat från Learn about Loss - novell 4 i serien Ghosts of the Shadow Market. Detta citat är ganska passande då det även idag är samma datum som Will Herondale från The Infernal Devices dog.

In honor of Will Herondale Remembrance Day, a snippet from Learn About Loss! Coming out on ebook and audio July 10.


He was Jem again, and he was in the city where he had been born. Shanghai.

Someone said, “Jem? Am I dreaming?” Even before he turned his head, Jem knew who would be sitting there beside him.


And it was Will. Not Will old and tired and wasted as Jem had last seen him, and not even Will as he had been when they’d first met Tessa Gray. No, this was Will as he had been in the first few years when they had lived and trained together in the London Institute. As he had been when they made their oath and become parabatai. Thinking this, Jem looked at his shoulder, where his parabatai. rune had been inscribed. The flesh there was unmarked. He saw that Will was doing the same thing, looking under his collar for the rune on his chest.

Så rörande och lite sorgligt. Will och Jem är mina parabatai-favoriter och när vi får citat som denna längtar jag ännu mer till 10 juli då novellen som Cassie har skrivit tillsammans med Kelly Link släpps.

Nytt citat från "Queen of Air and Darkness" med Gwyn & Diana

Publicerat: 2018-06-18, 18:41:13 i Cassandra Clare, Queen of Air and Darkness, The Dark Artifices,

Cassandra Clare är väldigt generös med citat från hennes kommande böcker just nu. Idag har Cassie nämligen delat ytterligare ett citat för att fira att det är Pride-månad. Citatet som Cassie delat via tumblr, kommer från Queen of Air and Darkness och vi får läsa om Gwyn och Diana.

Pride Month snippet from Queen of Air and Darkness: Diana and Gwyn

Gwyn seated himself opposite her, large hands at his sides, his brow creased with concern. His size and bulk somehow made him seem more helpless than he would have otherwise. “I know what happened,” he said. “When death comes in great and unexpected ways, the Wild Hunt knows it. We hear the stories told by spilled blood.”

Diana didn’t know what to say — that death was unfair? That Livvy hadn’t deserved to die that way, or any way? That the broken hearts of the Blackthorns would never be the same? It all seemed trite, a hundred times said and understood already.

Instead, she said, “I think I would like it if you kissed me.”

Gwyn didn’t hesitate. He was beside her in a moment, graceful despite his bulk; he put his arms around her and she was surrounded by warmth and the smell of the forest and horses. She wrinkled her nose slightly and smiled, and he kissed her smiling mouth.

It was a gentle kiss, for all his size. The softness of his mouth contrasted with the scratch of his stubble and the hard musculature under her hands when she put them timidly on his shoulders and stroked.

It had been a long time, and she had never imagined something quite like this: moonlight and flowers and kissing in glades were for other people.

But apparently not.

För er som inte läst Lord of Shadows kanske det är konstigt att Cassie valt att inkludera just detta citat för att fira Pride-månad. För att inte förstöra delar av handlingen för er som planerar att läsa Lord of Shadows så kommer jag inte heller att skriva varför. Vill ni absolut veta utan att läsa boken så kan jag berätta i en kommentar.

The Red Scrolls of Magic - nytt citat med Magnus & Alec

Publicerat: 2018-06-17, 18:19:48 i Cassandra Clare, The Eldest Curses, The Red Scrolls of Magic,

Cassandra Clare har via tumblr delat ytterligare ett nytt citat från Malec-trilogin The Eldest Curses, detta för att juni är Pride-månad.
Följande citat kommer från den första boken, The Red Scrolls of Magic som släpps 2 april 2019.

A slow sweet song with a shivery beat began. Alec would not have thought the dance floor could become more crowded, but it happened. Dozens of masked Downworlders in formal wear who had previously been standing near the walls converged on the floor. Alec found himself standing awkwardly alone in the center of the room as couples twirled around him in unison. Crowns of thorns and towering multi-colored feathers blocked his vision. He looked around in alarm for an escape route.

Instead he saw Magnus. Magnus all in silver and black, like the night sky. “May I have this dance, sir?”

“I was coming to find you,” said Alec, a little breathless.

“I saw you coming.” Magnus’s gorgeous lips curved beneath his shining mask. “We found each other.”

He moved in close to Alec, one hand settling on his lower back, lacing their fingers together with the other, and kissed him. The glancing touch of his mouth was like a ray of light on water, illuminating and transforming. Alec moved instinctively closer, longing to be illuminated and transformed again, then remembered they had a mission. He should remain on task.

“I met a Shadowhunter here called Helen Blackthorn,” he murmured against Magnus’s mouth. “She said—”

Magnus kissed him again.

“Something fascinating, I’m sure,” he said. “You haven’t answered my question.”

“What question?”

“May I have this dance?”

“Of course,” said Alec. “I mean—I would love this dance. It’s only that I know we should work this out.”

Magnus drew in a breath and nodded.

“We will. Tell me.”

He had been smiling before, but the smile had faded. Instead there was a certain burdened set to Magnus’s shoulders. Magnus felt guilty, Alec realized for the first time, with shattering dismay. Magnus felt as if he was spoiling Alec’s vacation when the truth was that there would be no holiday without Magnus, no shine of magic and no shocks of joy, no lights and no music.

Alec reached up and touched the bright silvery mask Magnus wore. He could see his own face reflected in the mask as if it were a mirror, eyes wide and blue against the glittering carnival of the Venetian ballroom. He almost did not recognize himself, he looked so happy.

Then he pushed the mask up and he could see Magnus’s face. That was better.

“Let’s dance first,” he said.

Hur gulligt är inte det här? Gör ju så att man längtar ännu mer efter boken.
Cassie har även via tumblr skrivit ner sina tankar i två olika inlägg om det flyttade releasedatumet för boken, samt om vad hon tycker om omslaget som ju är lite annorlunda mot hennes tidigare böcker i Skuggjägareserien. Hon säger bl.a. att vi ALDRIG mer kommer att få se ett Skuggjägare-omslag med mer än en person på framsidan.

Cassandra Clare på BookCon: Intervju med Epic Reads

Publicerat: 2018-06-15, 20:50:23 i Cassandra Clare, City of Bones, Magisterium, Queen of Air and Darkness, Sword Catcher, The Dark Artifices, The Mortal Instruments, intervju,

Dags för er att få den sista artikeln om Cassandra Clares medverkan på BookCon i New York den 2 juni.

Först blev hon intervjuad av sin vän och författarkollega Kelly Link i en The Dark Artifices - panel (del 1 och del 2). Därefter diskuterade hon olika magisystem med fyra andra författare i Magic & Power-panelen.

Lite senare samma dag direktsände Epic Reads en intervju med Cassie. Läs om höjdpunkterna här nedan, eller klicka på videon för att titta på hela intervjun här:


Intervjuaren Michael frågade Cassie om The Dark Artifices-serien. Cassie sammanfattade handlingen i stort, samt berättade att hon själv växte upp i Los Angeles, att det var roligt för henne att tänka tillbaka på hur det var för henne, vad hon gjorde på den tiden, och att låta rollfigurerna besöka samma platser.


Cassie hade en väldigt tydlig bild av hela Skuggjägarvärlden redan när hon började skriva. Hon ville bygga upp en enormt stor värld även fast hon valde att fokusera de första böckerna på New York. Buffy och vampyrerna var en av hennes favoritserier på tv, men i den serien fick man ju inte veta vad som hände i andra delar av världen (”Hur hanterar de detta i Moskva?”). Hon insåg så småningom att hon bara använt ca 5% av vad hon visste om Skuggjägarvärlden när hon skrev The Mortal Instruments, så när hon fick möjlighet att skriva en till serie tog hon chansen att fokusera på London i en helt annan era istället.


Vet hon allt som kommer att hända i alla berättelser? Jo, hon vet precis vad som kommer att hända och hur det kommer att sluta.


Om hon var tvungen att gömma sin själ, var skulle hon gömma horrokruxerna? Som en liten sten på en strand bland massor av liknande små stenar, om hon verkligen inte vill att någon någonsin ska hitta den. Men om hon bara vill göra det jättesvårt att hitta den (och för att hon själv ska kunna hitta den) skulle hon istället släppa ner dem vid Marianergraven, havets djupaste del.


Om hon kunde spendera en dag tillsammans med en av sina rollfigurer i verkliga livet, vem skulle hon välja och vad skulle de göra? Definitivt Magnus. Hon skulle låta Magnus ta med henne till alla coola ställen han känner till i New York, och hon skulle ta med honom till några av sina favoritställen. De skulle prata om hans förgångna, utbyta berättelser.


Ett ship från film eller tv som hon aldrig släpper? Elizabeth Bennet och Darcy från Stolthet och fördom.


Vad skulle många bli förvånade över att du tänker mycket på? Militär historia. Hon läste mycket sånt när hon var yngre, och det har influerat Skuggjägarvärlden på flera sätt.


Vilket råd skulle du ge dig själv om du kunde gå tillbaka i tiden till när du skrev den allra första The Mortal Instruments-boken? Att arbeta igenom magisystemet mer noggrant. Det har hon gjort med sina senare serier, Sword Catcher och Magisterium, eftersom hon vet vad som händer om man inte gör det…


Hur är det att gå från att skriva om yngre rollfigurer till lite äldre? Hon har börjat skriva på Sword Catcher nu, och tycker det är intressant att tänka sig in i de som är tio år äldre eftersom de reagerar annorlunda, bryr sig om andra saker.


Vad skulle du vara om du inte var författare? Travelgrammer. Resa runt och ta bilder av vackra ställen för Instagram (men hon undrar hur de kan tjäna pengar på det?). Hon älskar att resa.


Vad är det första citatet, ryckt ut sitt sammanhang, som du kan ge oss från Queen of Air and Darkness (QoAaD)? Jättesvår fråga. ”In the land of faerie, because there can be no sorrow there can be no joy.”

Beskriv QoAaD med fem adjektiv? Twisty, mörk, överraskande, romantisk, cliffhanger.


Kommer du skriva någon bok som inte utspelar sig i Skuggjägarvärlden? Skriver just nu på en serie för vuxna, Sword Catcher. Utspelar sig i en high-fantasy värld, och beräknas komma ut i början av 2020-2021.


Den femte och sista Magisteriumboken, The Golden Tower, kommer ut senare i år.


När kommer vi få träffa Jace och Clary igen? I QoAaD, de är rätt involverade i huvudpersonernas äventyr.


Var i världen skriver du helst? I sin skrivarlada. Hon och hennes man byggde om en gammal lada som höll på att falla sönder, och den är full med fantasygrejer som t ex kartor över Tolkiens Midgård, en brittisk telefonkiosk med en tidsmaskin inuti, en drygt 2,6 meter hög urverksängel, korsade svärd med Skuggjägarmottot etc. Ett magiskt ställe.


Hur kommer du på hur bokomslagen ska se ut? Hon var inte involverad i första omslaget, fick se det först efter att det var färdigdesignat. Hon har varit mer involverad i de senare, t.ex. var det hennes förslag att Emma skulle flyta under vattnet (det är ett av hennes favoritomslag). Hon har arbetat med samma konstnär i över tio år nu, så de är rätt synkade: hon berättar för honom om sin vision, och han ser till att skapa det.


Hur hanterar du skrivkramp? Det är jobbigt. Bäst att tänka på det som ett symptom, inte en sjukdom. Du är inte drabbad av skrivkramp, det är ett symptom på att någonting annat gått snett. Backa tillbaka i boken och hitta stället där saker och ting började spåra ur, rätta till det beslut du gjorde där som orsakar dina nuvarande problem, och då löser du samtidigt skrivkrampen.


Vilket är ditt favoritsnacks när du skriver? Spenat- och kronärtskocksdipp. Hatar kaffe, älskar te.


Vad är ditt favoritminne från alla BookCons? Första gången hon kom till BA som författare, för City of Bones, trodde hon inte att någon skulle dyka upp. 50 personer kom, och hon var jätteupprymd.



Jag vill ge ett STORT tack till min underbara läsare Magdalena som har skrivit ihop denna artikelserie i fyra delar. Jag tycker hon har gjort ett strålande jobb och gett er mer info än vad jag troligen skulle ha orkat att skriva ihop själv.

Jag hoppas att även ni andra läsare har uppskattat denna artikelserie som i huvudsak har fokuserat på Cassie och hennes böcker.

Cassandra Clare på BookCon: Magic & Power-panel

Publicerat: 2018-06-14, 20:25:22 i Cassandra Clare, Sword Catcher, The Mortal Instruments,

Dags för del 3 (av 4) i vår artikel-serie om Cassandra Clares medverkan på BookCon den 2 juni.
Förutom att Cassie deltog i The Dark Artifices - panelen (del 1 och del 2) där hon blev intervjuad av sin vän och författarkollega Kelly Link, så deltog hon även i en paneldiskussion som modererades av Daniel José Older. Den hade temat "Magic & Power" och handlade om olika magisystem och hur de skiljer sig åt. Cassie delade scenen med författarna Marissa Meyer, Brand Sanderson och Tomi Adeyemi.


Via twitter direktsände TMI Source båda Cassies paneldiskussioner från BookCon i New York 2 juni, och det var både jätteintressant och underhållande :)


Här nedan kan du läsa om många av höjdpunkterna, bla. berättar Cassie om hennes kommande high-fantasy serie som kallas Sword Catcher, men panelen är helt klart värd att lyssna på i sin helhet :)


Vill ni se på hela Magic & Power - panelen hittar ni den på twitter:
TMI Source: Magic & Power Panel (video, 50 minuter)


Denna artikelserie är skriven av min underbara läsare Magdalena. (Jag har tyvärr haft lite problem med min dator som varit inne på service, plus en del andra saker, som gjort att jag inte har haft tid att lägga ut denna förens idag.)


När Cassie presenterade sig själv beskrev hon Skuggjägarböckerna som en utspridd serie böcker som utspelar sig från nutida New York till viktorianska England, och handlar om ett gäng demonjägare som slåss mot demoner och även mot sina inre demoner. Hon skrattade sen och berättade att hon hade en kompis i high school som brukade säga att man kan få godkänt på vilket engelskaprov som helst genom att skriva ”den huvudsakliga konflikten utspelade sig i sinnet på protagonisten”.


Sanderson pratade om hur viktigt det är att hjältarna inte över oövervinnerliga, och Cassie höll med. Om en rollfigur är fullkomlig finns det ingen konflikt, och konflikten är ju det som gör berättelsen intressant. Om en rollfigur kan göra vad som helst, vara var som helst, och åstadkomma vad som helst, kommer de ju aldrig att bli utmanade.


Cassie berättade att hon ända sedan hon var barn alltid varit fascinerad av änglarna i den judiska traditionen, och att magisystemet i Skuggjägarböckerna är centrerat kring änglamagi från olika traditioner med inspiration ur demonmytologi från olika traditioner. Det handlar om kampen mellan det yttersta goda och det yttersta onda, men det utspelar sig bland varelser med brister, som lever i vår värld.


Cassie skriver just nu på en high-fantasy serie för vuxna, Sword Catcher, där magisystemet är baserat på den judiska kabbala-magin. Hon tycker det är roligt att hämta inspiration från traditioner som hon är välbekant med tack vare sin familj, och för att judendomen har en så stark anknytning till det skrivna ordet, att man kan skapa magiska amuletter genom att på rätt sätt skriva ner korrekta kombinationer av bokstäver osv.


Fanns det en brytpunkt då du insåg att du hade inte bara en bra idé, utan potential till en riktigt bra berättelse? För många år sedan, när de hade läst ungefär halva Harry Potter-serien eller så, sa Holly Black en dag att 'Jag vet hur de här böckerna slutar! Harry dödar Voldemort.' och det startade en diskussion mellan dem som blev fröet till Magisteriumserien, om en pojke som får reda på att han är den utvalda, utvald att bli den onda härskaren. Vad innebär det när du får reda på att ditt öde är att bli världens ondaste person och kommer att döda alla du älskar – i synnerhet din bästa vän, som också är utvald men till att bli motsvarigheten till Harry Potter?


”Nobody is the villain in their own story.”


Cassie pratade lite om att skriva skurkar som Valentine, Mortmain, Sebastian och de från kommande böcker. Vad är deras perspektiv, vad är det som gör att de tror att deras idé kommer att skapa positiv förändring? Hon menar att man måste ge dem någon slags anledning till varför de gör som de gör. Samma när det gäller deras anhängare, vad är det som gör att de följer den här personen? I filmer och på tv får man inte så ofta den förklaringen, tycker hon. Vad får du ut av att förstöra världen, varför står du ut med att han hugger alla i ansiktet? Varför bor Valentine i ett kallt övergivet kärnkraftverk fullt av strålning -- räcker det att det ”verkar ondskefullt”? Låter det som ett val en person skulle göra i verkligheten? Även om de är väldigt osympatiska figurer så behöver de ändå göra de val som en riktig person skulle göra. Val som för dem verkar vara positiva, bra för dem själva och för de personer de bryr sig om. Det är svårt, men nödvändigt.



Cassie säger att de nog alla blir utmanade av personer som ifrågasätter fantasyförfattare, ifrågasätter hur fantasy skulle kunna förändra världen till det bättre (”Det är ju inte på riktigt!”). Men fantasy är viktigt för personer från underrepresenterade grupper, de kan se sig själva i de här berättelserna. Och fantasy är ju även allegori, vilket i sig är en av de allra kraftfullaste formerna av historieberättande. Allegorier förändrar världen. Det gör även fantasy, som ju låter oss se världen på ett sätt som vi annars inte skulle kunna se. Folk gör inte motstånd mot ett moralistiskt narrativ på samma sätt när man presenterar det som fantasy, så det tvingar dem att se på världen på ett annorlunda sätt. Cassie berättar att hon blev otroligt ledsen över valresultatet, och att det helt förändrade hennes sätt att skriva. Serien hon då skrev på hade en viss typ av skurk, men den enda typ av skurk som hon nu kunde tänka på – som betydde något för henne i en tid när hennes gudbarn släpas ut från skolan pga bombhot från nazister – var något helt annat. Hon kände att hon måste skriva om en extremistgrupp som tar kontrollen över en del av staten, en stat som annars är bra, men inte med dem vid styret. Vad gör du som tonåring när staten är din fiende, när du ser folk göra dåliga val baserade på hat? Så, serien kom att handla om det. Cassie anser att det är viktigt att vi pratar om de här frågorna i allegoriform, eftersom det ofta får folk att tänka på det på ett helt annat sätt jämfört med om de hade läst om det som en nutidsberättelse.


Cassie berättade att hon alltid älskat att läsa, och att hennes far hade en jättestor samling av science fiction och fantasyböcker som hon läste ur. Där fanns riktigt bra klassisk fantasy, riktigt bra science fiction, men hon la märke till att det mest var snubbar – så gott som alla berättelserna handlade om män. När hon var tio-elva år gammal fick hon av sin far en av John Normans böcker om planeten Gor: en ganska genomsnittlig science fiction-bok om en man som förflyttas från vår värld till en annan värld där han får vara en riktig badass, döda en massa människor osv. Nästa del handlade om en bibliotekarie som förflyttas från vår värld till en alternativ värld där hon blir en sexslav... Cassie blev arg, riktigt förbannad, och skrev ett långt feministiskt brev om hur arg hon var, och krävde att hennes far skulle posta brevet till författaren. [Publiken jublar.] Hennes far talade då om för henne att författaren var död. Hon var upprörd i flera år att hon inte fick möjlighet att skriva till honom. Hennes far var snäll och köpte The Song of the Lioness av Tamora Pierce till henne, en jättebra bok, som inom henne tände en väldigt stor uppskattning för berättelser om tuffa tjejer, som exempelvis Robin McKinleys The Blue Sword. P.S:et för denna story är att Cassie för ca 6 år sedan berättade detta för Kelly Link, som då svarade att John Norman ju inte alls är död, att hon hade träffat honom på en mässa för typ tre dagar sedan. Hennes far visste också mycket väl att Norman inte var död :)



Cassie berättade även om feedback hon fått om Sword Catcher och det faktum att hon skriver om både en kvinnlig och en manlig protagonist i samma berättelse. De föreslog att hon bara skulle skriva om kvinnan – underförstått att de inte trodde att hon skulle klara av att skriva om en man, eller att män inte skulle vilja läsa om en man skriven av en kvinnlig författare. Hon upplevde det både som frustrerande och en tankeställare, och noterade att det var en skillnad jämfört med young adult/ungdomslitteraturgenren.


De pratade även om hur bäst hantera situationen när ens manus blir avvisat. Cassie gillar att samla vänner/andra författare omkring sig, dels för att hon gillar att ha sällskap och dels för att skrivandet annars är en så ensam sysselsättning. Det har funnits en punkt i skrivandet av precis varenda en av hennes böcker, då hon känt sig övertygad om att boken är förfärlig, sämre än alla andra böcker hon nånsin skrivit, så usel att hon kommer att bli jagad ut ur landet när den publiceras, osv. Hon har redan kollat upp att det finns ett land som heter Andorra, från vilket man inte kan lämnas ut, och dit kommer hon att fly ;) Enligt Cassie är det superviktigt att ha en stödjande gemenskap omkring sig. Och man måste älska sin bok, älska rollfigurerna. Hon börjar alltid med rollfigurerna först när hon påbörjar en bok, tar reda på vad det är hon älskar med var och en av dem, varför hon absolut vill berätta deras story osv, och hon är övertygad om att den kärleken sedan kan bära dig igenom alla kommande svårigheter, och alla utmaningar.


Senare samma dag direktsände Epic Reads en intervju med Cassie på Facebook, där hon bland annat berättade vem av sina rollfigurer hon helst skulle vilja spendera en dag tillsammans med i verkliga livet, och vad de skulle göra. Nyfiken? Håll utkik efter vår nästa artikel :)

The Red Scrolls of Magic omslag

Publicerat: 2018-06-13, 22:35:49 i Cassandra Clare, The Eldest Curses, The Red Scrolls of Magic,

Några Malec-fans där ute? EW.com har precis släppt en bild på omslaget till den första boken i trilogin om Magnus Bane och Alec Lightwood.
Boktrilogin som har namnet The Eldest Curses skriver Cassandra Clare tillsammans med Wes Chu och den första boken i serien som har titlen The Red Scrolls of Magic kommer att släppas 2 april, 2019 och framsidan av boken kommer att se ut på följande sätt:
 Ganska snyggt eller vad?
Cassie säger följande om boken:

The Red Scrolls of Magic is a project very close to my heart,” she tells EW. “An essential part of the Mortal Instruments series is the love between Alec and Magnus, a reserved demon-hunter and a freewheeling warlock. I carved out a space for their first romantic vacation through Europe halfway through [Mortal Instruments] and always hoped I’d get a chance to revisit it. They went on that holiday having just gotten together, and return committed to living and dying for each other, so I knew something big had happened! This book is a first chance for fans of ‘Malec’ to see them not as part of an ensemble, but taking center stage. And it’s my chance to explore the development of both the characters and their relationship — their flaws and their triumphs.”

Vill ni läsa resten av artikeln kan ni göra det hos EW.
Men för er som inte orkar klicka er vidare så kan jag avslöja att vi kommer att få läsa om att:
  • Magnus och Alec blir bortrövade ombord på Orient Expressen,
  • De träffar sura och buttra vampyrer i Venedig, och
  • deras kärleksliv kommer att bli testat på alla sätt möjliga.
Vi kommer även att möta andra Skuggjägare som Clary och Jace, Isabelle och Simon, Helen och Aline, men Magnus och Alec är huvudpersonerna i denna trilogi.
Bokens handling är följande:
All Magnus Bane wanted was a vacation—a lavish trip across Europe with Alec Lightwood, the Shadowhunter who against all odds is finally his boyfriend. But as soon as the pair settles in Paris, an old friend arrives with news about a demon-worshipping cult called the Crimson Hand that is bent on causing chaos around the world. A cult that was apparently founded by Magnus himself. Years ago. As a joke.

Now Magnus and Alec must race across Europe to track down the Crimson Hand and its elusive new leader before the cult can cause any more damage. As if it wasn’t bad enough that their romantic getaway has been sidetracked, demons are now dogging their every step, and it is becoming harder to tell friend from foe. As their quest for answers becomes increasingly dire, Magnus and Alec will have to trust each other more than ever—even if it means revealing the secrets they’ve both been keeping. (x)

Nytt citat från ”The Red Scrolls of Magic” med Alec &Raphael

Publicerat: 2018-06-12, 18:44:00 i Cassandra Clare, The Eldest Curses, The Red Scrolls of Magic,


Cassandra Clare delade igår ytterligare ett citat, via sin tumblr, för att fira att vi just nu är inne i Pride-månaden. 

Detta citat kommer från Cassies kommande serie om Alec och Magnus - The Eldest Curse och den första boken The Red Scrolls of Magic som släpps 5 mars 2019. 

Another snippet for Pride Month: Alec and Raphael bond in Red Scrolls of Magic, coming March 2019 A dryad is disappointed.

"I am trying not to make eye contact with anyone here," said Raphael. "And I’m not a snitch for Shadowhunters. Or a fan of talking to people, of any kind, in any place."

          Alec rolled his eyes. At this point, a faerie woman came twirling through. She had leaves in her updo and was swathed in ribbons and ivy and not much else. She tripped on a trailing line of ivy and Alec caught her.

          "Good reflexes!" she said brightly. "Also great arms. Would you be interested in a night of tumultuous forbidden passion, with an option to extend to seven years?"  

          "Um. I’m gay," Alec said.

          He was not used to saying that casually, to any random person. It was strange to say it, and feel both relief and a shadow of his old fear, twined together.

Of course, the declaration might not mean much to faeries. The faerie woman accepted this with a shrug, then looked down at the floor where Raphael was sitting sulking, and lit up. Something about the leather jacket or the scowl seemed to appeal to her strongly.

          "How about you, Vampire Without A Cause?"

          "I’m not gay," said Raphael. "I’m not straight. I’m not interested."

          "Your sexuality is ‘not interested’?" Alec asked curiously.

          Raphael said: "That’s right."

          The faerie thought for a moment, then ventured: "I can also assume the appearance of a tree!"

          Raphael looked scandalized. "Young lady tree person, reconsider your life and your choices. In church."

          The faerie frowned. "Oh, are you Raphael Santiago? I’ve heard about you."

          Raphael made a gesture of dismissal. "Have you heard I like it when people go away?"

Cassandra Clare på BookCon: The Dark Artifices - del 2

Publicerat: 2018-06-11, 19:25:44 i Cassandra Clare, Clockwork Prince, Clockwork Princess, Lord of Shadows, Magisterium, Skuggjägare & Sagor, Sword Catcher, The Dark Artifices, The Last Hours, The Mortal Instruments,

Under förra helgen deltog Cassandra Clare på eventet BookCon där hon pratade om sina kommande böcker.
Via twitter direktsände sajten TMI Source båda Cassies paneldiskussioner från BookCon i New York 2 juni. I första delen av The Dark Artifices-panelen blev Cassie intervjuad av sin vän och författarkollega Kelly Link.


Därefter var det dags för frågor för publiken, vilket var minst lika underhållande som Cassie och Kellys samtal, och Cassie var som alltid väldigt generös med sina svar :)


Vill ni se på hela intervjun från panelen hittar ni den på twitter:
TMI Source: The Dark Artifices Panel (publikens frågorna börjar ca 39 minuter in)


Denna artikelserie med en sammanfattning från Cassies medverkan på BookCon är skriven av min underbara läsare Magdalena.



Om personerna vid Los Angeleles-institutet magiskt skulle förvandlas till smoothies, vad för slags smoothies skulle de bli och varför? Julian skulle bli en med lönnsirap eftersom han gillar att göra pannkakor. Emma skulle bli en med ingefära eftersom hon både är söt och har hetta. Mark skulle bli en med jordnötssmör och kikärtor, eftersom han är lite förvirrad här i livet…!


Film eller tv-serie, vilken typ av adaptioner föredrar hon? Det beror på vilken bok det är, vissa böcker passar bättre för det enda än det andra. Nuförtiden är tv-serier bra, speciellt om man får vara med och påverka hur de utformas; hon gav The Handmaid’s Tale och Big Little Lies som exempel på riktigt bra adaptioner.


Hur väljer hon namn till rollfigurerna? Som hon nämnde tidigare, exempelvis låna från morföräldrarna. Kollar ofta igenom alla eftertexter till filmer för att hitta namn som låter bra, hotelliggare, kyrkogårdar etc.


Har hon nånsin tänkt skriva en Skuggjägarsagobok, som den hon nämnde i The Dark Artifices? Skulle gärna vilja om det fanns tid. Cassandra Jeans sagoillustrationer med Skuggjägarna kommer att bli en liten bok som en del av pr-kampanjen för Queen of Air and Darkness (QoAaD), som följer med till de som förbeställer.



Finns det nånting som du inte tog med i en bok, eftersom du visste att ingen kommer att uppskatta det? Cassie skrattar högt :) Hon brukar oftast ta med allt. Hennes redaktör Karen brukar säga ifrån ibland, ville till exempel absolut ta bort scenen där [SPOILERVARNING!!!] Jem och Tessa hånglade i Clockwork Prince. Karen menade att Jem ju är en så hygglig kille, men Cassie säger att han är absolut inte himla hygglig, och hans skulle absolut göra det! :)


Vilken var den första rollfiguren hon kom att tänka på för Skuggjägarserien, och blev de som hon hade tänkt sig? Clary, och jo hon blev ungefär som hon hade tänkt sig. Den största utmaningen var att Clary var så visuellt orienterad, medan Cassie inte alls är det (om hon läser en serieroman så läser hon bara texten, bryr sig inte om bilderna).


Hur mycket av de känslomässigt traumatiska händelserna i böckerna hämtar du från ditt eget liv? Mycket. Hon jämför med ”method acting”; du kanske inte tar själva händelserna, men du använder känslorna. Om du exempelvis skriver om någon som dör i sin brors famn, så får du hämta från något lika traumatiskt i ditt eget liv, exempelvis då Cassies mormor (farmor?) dog i hennes famn. Hon vill att det ska kännas äkta. [SPOILERVARNING!!!] När hon skrev om hur Will dog tog hon inspiration från när en av hennes vänner gick bort.


En kille i publiken tackade väldigt entusiastiskt för att hon skapat Simon Lewis, hans favoritvampyr, och publiken applåderade rejält :) Cassie sa att hon såg framför sig en showdown mellan Simon och Edward Cullen ;)


Hur lyckas hon väva ihop rollfigurerna och alla deras berättelser? Cassie lyfter ut och skriver varje rollfigurs storyline separat, och ser till att alla funkar enskilt såväl som tillsammans.


Har du nånsin funderat på att skriva om Owen Herondale (James Herondales son) och hans generation? Måste vara försiktig med i vilken ordning man berättar; att berätta alltför mycket om dem skulle kunna avslöja alltför mycket om det som hände innan det. Hon skulle kunna tänka sig skriva om dem, men måste skriva The Last Hours först.



Vem av dina rollfigurer är mest lik dig? Simon (för att hon också skulle bli dödad på en gång) och Tessa (för att hon läser så mycket).


Hur mycket har Skuggjägarserien påverkat Magisterium-böckerna? Skuggjägarna lärde henne att skapa ett magisystem. I Lord of Shadows (LoS) finns en dikt som även finns med i Magisterium.


Vilken skulle vara din Skuggjägarsläkt? Antagligen Herondale. Är nog inte ärlig nog för att vara en Lightwood. Carstairs är rätt stabila, dem gillar hon. Hon skulle vara en Carstairs.


Vad tycker hon om tv-serien? Hon tittar inte på den, men hon har inget med den att göra och pratar inte med de som gör den, hon vet inte ens vad som händer i den. Berätta inte, hon vill inte veta. Den är så annorlunda jämfört med böckerna, skulle nog bara kännas förvirrande. Hon uppskattar att folk gillar den.


Vilken är den svåraste scenen du nånsin skrivit? Scener där folk dör är väldigt svåra att skriva, att återuppleva såna känslor. Slutet av LoS och slutet av Clockwork Princess.


Vilken kommer få oss att gråta mest, LoS eller QoAaD? Hon vet inte vad som berör mest, det är nog olika från person till person. LoS har antagligen den mest chockerande och sorgligaste scenen, medan QoAaD innehåller sånt som är smärtsamt, en riktigt smärtsam sak mot slutet, mindre chockerande men… säger hon och skrattar.


Vilken rollfigur var svårast att skriva? Zara för att hon är så osympatisk. Diana som är en transkvinna, eftersom hennes upplevelser är så annorlunda än Cassies egna (hon gjorde research bl a genom att prata med 16-17 olika transkvinnor). De som är allra svårast kan samtidigt vara de som ger allra mest att skriva om.


Om du lånar från folk i din bekantskapskrets, vilka karaktärsdrag är lättast att känna igen i dina rollfigurer? Hennes vänner känner aldrig igen sig själva. Vännen som hon baserade Magnus på läste första boken och konstaterade självsäkert att ”Jag är ju definitivt Jace!” :D Hennes väns mamma var övertygad om att hon baserat Valentine på hennes ex-man (inte sant).


Var fick du idén om runorna ifrån? Hon baserade Clary på en av sina vänner som är konstnär, och när Cassie först började skriva böckerna gav hon henne 10 dollar och bad henne skapa runorna (hon gav henne en rejäl slant extra senare!). Alla runorna är vännens konstverk, från hennes fantasi. Hon har nyss skapat 30 nya runor.



Vem är din favorit bland alla i Skuggjägaruniversumet? Magnus är den roligaste att skriva om. (Stor varm applåd från publiken!)


Finns det någon rollfigur som du inte kommer att döda? Church! Honom kommer hon aldrig att ha ihjäl :)


Det andra panelsamtalet som Cassie deltog i under BookCon hade titeln "Magic & Power" och handlade om olika magisystem. Cassie berättade bland annat lite om hur magin i Swordcatcher-serien kommer att vara annorlunda jämfört med i Skuggjägarböckerna, så det vill du inte missa! Håll utkik efter vår nästa artikel :)

Läs Queen of Air and Darkness - kapitel 3

Publicerat: 2018-06-10, 20:57:38 i Cassandra Clare, Queen of Air and Darkness, The Dark Artifices,

Besökarna på BookCon som gick av stapeln förra helgen hade möjlighet att få ett kapitel från Queen of Air and Darkness med sig hem och nu har även vi andra som inte var där möjlighet att läsa kapitel 3 - Nothing That is Ours.

Nothing That is Ours

The pyres were still burning as the procession turned and headed back toward the city. It was customary for the smoke to rise all night, and for families to gather in Angel Square to mourn among others.

Not that Emma thought it was likely the Blackthorns would do that. They would remain in their house, closeted in with each other: They had been too much apart all their lives to want comfort from other Shadowhunters who they barely knew.

She had trailed away from the rest of the group, too raw to want to try to talk to Julian again in front of his family. Besides, he was holding Tavvy’s hand.

“Emma,” said a voice beside her. She turned and saw Jem Carstairs.

Jem. She was too surprised to speak. Jem had been a Silent Brother once, and though he was a Carstairs, he was a very distant relative, due to being more than a century old. He only looked about twenty-four, though, and was dressed in jeans and scuffed shoes. He wore a white sweater, which she guessed was his concession to Shadowhunter funeral whites.

Jem was no longer a Shadowhunter, though he had been one for many years, and was one of the most famous of the Carstairs family, along with his cousin Cordelia.

“Jem,” she whispered, not wanting to alert anyone else in the procession. “Thanks for coming.”

“I wished you to know how sorry I am,” he said. He looked pale and drawn, but that couldn’t be grief for Livvy, could it? He’d barely known her. “I know you loved Livia like a sister.”

“Can we talk?” she said abruptly. “Just us?”

Ni kan läsa resten av kapitlet HÄR.
Okej... jag vill ha boken i mina händer NU! Kan inte fatta att vi måste vänta ända tills December innan vi får läsa den. Hela sommaren och hösten måste gå innan dess... Blir nog till att läsa de två första böckerna i serien till hösten för att ladda ordentligt.
Vad tyckte ni om detta kapitel? Har ni några tankar om vad som kommer att hända i boken?
Queen of Air and Darkness släpps 4 december.

Cassandra Clare på BookCon: The Dark Artifices - del 1

Publicerat: 2018-06-09, 22:44:25 i Cassandra Clare, Queen of Air and Darkness, The Dark Artifices, The Eldest Curses, The Last Hours, The Red Scrolls of Magic,

BookCon gick av stapeln den 2 juni i New York och en av de som deltog under eventet var vår favoritförfattare Cassandra Clare.
Hon medverkade i bl.a. två paneldiskussioner, en signering och en intervju med Epic Reads.
Då Cassie deltog i flera intervjuer som var ganska långa där vi fick reda på en mängd med info om Cassies böcker har jag valt att dela upp intervjuerna och panelerna i flera olika inlägg som ni kommer att få under de kommande dagarna. Denna artikelserie är skriven av en av mina underbara läsare - Magdalena, som gärna ville skriva om Cassies intervjuer på BookCon, medan jag var och roade mig i London.
En sammanfattning om Cassies första panel som hade titeln The Dark Artifices får ni i denna artikel, där Cassie svara på några privata frågor, om hon rekommenderar skrivarkurser, varifrån hon har hämtat inspiration till sina böcker, vad hon gör som avkoppling, om vad vi kan förvänta oss i Queen of Air and Darkness och mycket mer.
Sajten The Mortal Instruments Source direktsände båda Cassies paneler på Twitter, och de var fantastiskt bra!

I den första panelen, som gick under titeln "The Dark Artifices", blev Cassie intervjuad av sin vän och författarkollega Kelly Link. Här nedan kan du läsa om många av höjdpunkterna, men panelen är helt klart värd att lyssna på i sin helhet :)


Kelly började med att fråga Cassie om hennes mor- och farföräldrar. Cassie berättade att hennes mormor Isabelle var lärare, och att hennes morfar Max gjorde jättedåliga skräckfilmer. Och ja, Isabelle och Max i Skuggjägarberättelserna är uppkallade efter dem. Cassies farmor jobbade som sekreterare i Vita Huset på president Franklin Roosevelts tid.


Cassie får ofta frågan om hon rekommenderar skrivarkurser eller författarutbildningar på universitetsnivå. Själv valde hon inte författarutbildning på universitetet. Det berodde till viss del på hennes erfarenheter från college där de inte uppmuntrade genrer som fantasy, skräck eller science fiction, utan styrde mot realism istället. Vilket Cassie inte gillade. Hon försökte göra om sina fantasyorienterade berättelser till att bli mer ”realistiska”, vilket ofta resulterade i berättelser om seriemördare och mystiska farsoter. Vilket hennes lärare inte var speciellt förtjusta i. Men hon hoppas att folk nuförtiden är mer öppna för magisk realism, fantasy etc, eftersom det ju finns så många unga personer som vill skriva just såna berättelser.


Cassie läser många varierade böcker - bl.a. militärhistoria, ett intresse som hon fick tack vare att hennes pappa läste mycket och var intresserad av andra världskriget och antikens historia. Mycket av det Skuggjägarna gör är hämtat från romersk och grekisk stridsteknik och strategi.
Begreppet parabatai, till exempel, är hämtat från grekiskans benämning av en vagnskusk som strider sida vid sida med en annan kämpe; alltid tillsammans och utan att skiljas åt.
Inspirationen bakom Praetor Lupus var pretoriangardet (romerska kejsarnas livvaktsstyrka), och även benämningen centurion kommer från romersk militärhistoria. Cassie berättade att hon ofta hämtar inspiration från just verklighetens militärhistoria när hon skriver kamp-scener och slagsmål, för att göra dem mer realistiska.



När Kelly avslöjade att Cassie ofta tittar på sjukhusdramaserier på tv som avkoppling skrattade Cassie högt och tyckte det kändes skämmigt. Hon förklarade att hon gillar att de är så långt bort som man kan komma från det hon själv skriver om, och att narrativet och strukturen inte alls finns där på samma sätt. Omväxling, helt enkelt. Och hon gillar de garanterade lyckliga sluten i tv-serier som I Shouldn’t Be Alive.


De pratade lite om hur skrivandet inte nödvändigtvis måste ske i avskildhet, och att de – Cassie, Kelly och Holly Black – ofta samlas för att skriva ihop; både på hemmaplan från vecka till vecka, och även under längre retreats/workshops med lite större författargrupper runt om i världen. De lärde känna varandra och blev vänner tack vare att de gillar varandras böcker, och för att de uppskattar varandras sällskap och stöd medan de arbetar. Cassie berättade även några lustiga anekdoter från ett par olika retreats - bl.a. bortbrända ögonbryn, en adopterad katt och författare som springer nakna i korridoren för att fly undan fladdermöss... :)


På frågan om vad det mest överraskande Cassie nånsin upplevt på en turné har varit - berättade Cassie om hur hennes förlagsteam en gång hjälpte hennes dåvarande pojkvän, som numera är hennes man, att flyga henne till Kanada så att han kunde fria till henne där. Hon sa ’ja’ :)


De pratade lite om vad som förändrats i branschen sedan Cassie först började skriva, bl.a. att förlagen på den tiden inte vara villiga att acceptera att Alec är gay, och att en sån sak gjorde att böckerna inte skulle komma att säljas av de stora butikskedjorna, inte läsas i bokcirklar eller i skolor osv. Men som tur är råder det mycket mer transparens nuförtiden och det har skett stora positiva förändringar, exempelvis att förlagen nu är villiga att publicera en hel serie om Alec och Magnus.


Kelly kommenterade hur unik Skuggjägarserien är, med sin komplexa världsuppbyggnad, och det faktum att Cassie först skrev en serie nutida böcker, därefter en historisk serie i samma värld (en risk som verkligen lönade sig!), och dessutom flera sammanflätade novellsamlingar i samarbete med andra författare. Cassie berättade att hon alltid gillat stora komplexa världar och när det överlappar med verkligheten, och att Tolkien var hennes första favorit i fantasygenren. Hon beskriver det som att Skuggjägarvärlden är som en karta med mängder av häftstift, där varje häftstift är en egen unik berättelse. Hon menar att det finns så många fler berättelser än hon själv skulle kunna skriva ner på egen hand, så därför bjuder hon gärna in sina vänner i Skuggjägarvärlden. Hon nämnde bl a en ”jättefantastisk” berättelse som Kelly skrivit, som handlar om förlust, Jem och en mörk karneval..!



Publiken applåderade stort när Cassie berättade att hon skrivit klart Queen of Air and Darkness (QoAD). Hon beskrev den som väldigt lång (”en kvarts miljon ord”), att det händer väldigt mycket i den, att den var både rolig och svår att skriva, att mycket förändras i Skuggjägarvärlden (”vad som helst kan förändras och bli annorlunda”), och att hela mittdelen av boken utspelar sig på ett ställe i Skuggjägarvärlden som vi inte besökt tidigare. Och, hon tror att slutet kommer att väcka en hel del känslor… Publiken lät både förtjusta och rädda ;)


”You should not expect anything that you think is a permanent part of the world to stay the same...”


Cassie berättade att det första hon själv hoppas när någon säger att ”allt kommer att förändras”, är att det inte kommer att dyka upp utomjordingar och rymdfarkoster :)


Kelly frågade skämtsamt om Cassie tycker att folk ska känna sig nervösa över vad som händer i QoAD. Cassie skrattade och svarade att det beror på hur pass fästa vi är vid Skuggjägarvärlden ;) Ja, du kan alltid vara nervös! Förhoppningsvis är du investerad i berättelsen och bryr dig om vad som händer rollfigurerna osv. Strukturellt är QoAD annorlunda än hennes tidigare böcker, eftersom det händer något jättestort mitt i boken som förändrar allt. Men vi behöver inte vara rädda att det inte kommer hända något roligt alls eller att alla bara deppar ihop totalt och försöker lappa ihop livet efter det sorgliga som hände i slutet av Lord of Shadows (LoS); det kommer att hända roliga saker också, och det finns många spännande vändningar m.m..


”You can be nervous, you could be angry. Whatever you want!” ;)


Cassie pratade även lite om The Red Scrolls of Magic, den första boken i den vuxna serien The Eldest Curses, om Magnus och Alec. Hon tycker att vi kan vara lite mindre nervösa inför den ;) Hon lämnade medvetet plats i början av City of Fallen Angels för att kunna återvända dit. I slutet av City of Glass hade de nyss blivit ihop, och åker sedan på en resa tillsammans. När de kommer tillbaka är de helt sammansvetsade, så vad hände egentligen på den resan? Det är handlingen i The Red Scrolls of Magic. Det är en bok om att bli kär, ”ett rom-com äventyr genom Europa med gästroller av många av de rollfigurer vi tycker om”.



Cassie berättade även lite kort om de efterforskningar hon gjorde för The Last Hours när hon nyligen besökte London. Byggnader, platser (bl.a. en gammal grav från digerdödens tid), hur såg livet ut på den tiden?


Därefter var det dags för frågor från publiken, då Cassie bland annat avslöjade vilken rollfigur som är allra mest lik henne själv och vilken karaktär hon aldrig skulle döda :) Svaren på dessa frågor och många fler får ni i nästa artikel - The Dark Artifices-panelen, del 2.

Citat från Ghosts of the Shadow Market med Alec och Max

Publicerat: 2018-06-09, 18:44:02 i Cassandra Clare, Ghosts of the Shadow Market,

Cassie har delat ytterligare ett citat via tumblr för att fira att det är Pride-månad. Denna gången är det också ett citat från Ghosts of the Shadow Market, med Alec och lilla Max som är från novell 8 - The Land I Lost som släpps 9 Oktober.

Another Pride Month Snippet — Magnus, Alec, and their beautiful family. 🙂 In The Land I Lost, coming out in October!

As he spoke, Magnus gave a little sigh and leaned into Alec, one of the small unconscious gestures that meant the most to Alec. It always reminded him of the first day he’d ever touched Magnus: at the time, he’d thought he felt dizzy with relief and joy because he was finally touching someone he wanted to be touched by, when he’d thought he might never have that. 

Now he thought he’d felt that way because it was Magnus: that even then, he’d known. Now the gesture spoke of all the days since the first.  When he felt Magnus relax against him, he felt like he could relax too.Whatever this strange task Jem and Tessa needed him to do, he could do it. Then he would come home.

As Alec fell silent, Chairman Meow made a wild break for freedom from Max’s loving stranglehold, streaking across the floor into Alec and Magnus’s bedroom where Alec suspected he would be hiding under the bed for the rest of the day. Max stared sadly after the cat, then looked up and grinned, his teeth tiny pearls. He toddled past the shimmering pentagram and launched himself at Alec as if he had not seen him for several weeks. Alec always got the same enthusiastic greeting, whether he was back from a trip, back from patrolling, or had simply been in the other room for five minutes.

“Hey, daddy!”

Alec took a knee and opened his arms to scoop Max up. “Hey, my baby.”

He stood with Max curled against his chest, a warm soft bundle of ribbons and round limbs, Max’s gurgling laughter in his ears. When Max was tiny, Alec used to marvel at how neatly his little body fit into the crook of Alec’s arm, as if he’d been made to nestle there. Alec had scarcely been able to imagine Max getting bigger. He needn’t have worried. Whatever size his kid was, he was always a perfect fit for Alec to hold.

Okej hur sött är inte det här? Det är ju så att man smälter... Ser ju sjuktmycket framemot Oktober när vi äntligen kan läsa mer om Alec, Magnus och lilla Max.

Citat från Ghosts of the Shadow Market #3 - Every Exquisite Thing

Publicerat: 2018-06-08, 18:25:24 i Cassandra Clare, Ghosts of the Shadow Market,

Juni är Pride-månad och för att fira detta kommer Cassandra Clare att dela med sig av en massa citat från hennes LGBTQ+ karaktärer som vi kommer att få möta i hennes kommande böcker - Queen of Air and Darkness, Ghosts of the Shadow Market, The Red Scrolls of Magic och kanske även från Chain of Gold.
Via sin tumblr har Cassie delat följande citat från Every Exquisite Thing - novell 3 i serien Ghost of the Shadow Market som släpps 12 juni.

Hello my Shadowhunters! It hasn’t escaped my attention that this is Pride Month, and also that it’s FOUR DAYS until the release of Every Exquisite Thing, the story of Anna Lightwood’s first love and the biggest wlw event in the Shadowhunters world since Helen and Aline got married. We’ve got a lot to celebrate! So I thought that I’d celebrate with you all by putting up snippets all month featuring LGBTQA+ characters in my upcoming books–Queen of Air and Darkness, Ghosts of the Shadow Market, The Red Scrolls of Magic and perhaps even Chain of Gold! Let’s have a pride party… it’s what Anna would want!

Anna came up and guided her, forcing herself to maintain her composure as she took Ariadne’s hand in hers and guided the toss. She was surprisingly good at climbing, but once on the ceiling beam, she took a bad tumble. Anna jumped underneath and caught her neatly.

“Oh, very impressive!” Ariadne said, smiling.

Anna stood there for a moment, Ariadne in her arms, unsure of what to do. There was something in Ariadne’s gaze, in the way she was looking at Anna … as if mesmerized …

How did she ask? How did this happen with someone like Ariadne?

It was too much.

“A very good attempt,” Anna said, gently setting Ariadne on her feet. “Just … watch your footing.”

“I think I’ve had enough of that for today,” Ariadne said. “How does one have fun in London?”

“Well,” Anna said. “There is the theater—”

“No.” Ariadne took hold of one of the pillars and gently spun around it. “Fun. Surely, you know a place.”

“Well,” Anna said, “I know a place full of writers and poets. It is quite louche. It is in Soho and starts after midnight.”

“Then I assume you will be taking me,” Ariadne said, eyes sparkling. “I will wait for you by my window at midnight tonight.”

Ghosts of the Shadow Market - Alec och lilla Rafael

Publicerat: 2018-05-28, 17:13:40 i Cassandra Clare, Ghosts of the Shadow Market,

Cassandra Clare har nyligen delat en ny bild som kommer från Ghosts of the Shadow Market och föreställer Alec som knyter lilla Rafales skosnöre, i närheten av ruinerna av Institutet i Buenos Aires.
Bilden är ritat av samma konstnär som gjort omslaget till de tidigare novellerna i serien, vilket kan betyda att denna bild också är ett omslag, eller en del av ett omslag till en av de kommande novellerna.
Troligen novellen The Land I Lost, som kommer ut i oktober och där Alec kommer att resa till Buenos Aires tillsammans med Lily.

Nytt citat från "Queen of Air and Darkness" med Emma & Julian

Publicerat: 2018-05-25, 19:18:54 i Cassandra Clare, Queen of Air and Darkness, The Dark Artifices,

Cassandra Clare skickade igår ut ett nytt nyhetsbrev där vi inte bara fick se omslaget till novell 4 i Ghosts of the Shadow Market, utan vi fick även ett ganska långt citat från Queen of Air and Darkness, den tredje och sista boken i serien The Dark Artifices.
Julian’s room was small, and painted an incongruously cheerful shade of blue. A white-painted four-poster bed dominated the space. Emma tugged him toward it, sitting him down gently, and went to bolt on the door.

“Why are you locking the door?” Julian raised his head. It was the first thing he’d said since they’d left Ty’s room, though he’d followed her calmly enough.

“You need some privacy, Julian,” she said. She turned toward him; God, the way he looked broke her heart. Blood freckled his skin, darkened his stiff clothes, had dried in patches on his boots. Livvy’s locket glittered in the hollow of his throat, though it had dangled against Livvy’s sternum. Emma remembered that locket: a gift from Julian to his sister when she’d turned thirteen, it had belonged to their grandmother. It had a circlet of the family thorns on the front, and Julian had added an etching to the back: a pair of crossed sabres, Livvy’s weapon.

It held a picture of Ty, Emma knew. She’d barely noticed Livvy wearing it at the Council meeting, though she knew Livvy often wore it when she was feeling nervous, the same way Emma kept tight hold of Cortana.

She wished she’d noticed Livvy more in those last moments, paid more attention to her, rather than worrying about the Cohort, about Manuel and Zara and Jessica, about Robert Lightwood and exile, about her own broken, messed-up heart. She wished she had held Livvy one more time, marveling at how tall and grown-up she was, how she had changed from the chubby toddler she recalled in her own earliest memories.

“Don’t,” Julian said, roughly.

Emma came closer to him; she couldn’t stop herself. He had to look up to meet her eyes. “Don’t do what?”

“Blame yourself,” he said. “I can feel you thinking about how you should have done something different. I can’t let those kind of thoughts in, or I’ll go to pieces.”

He was sitting on the very edge of the bed, as if he couldn’t bear the thought of lying down. Very gently, Emma touched his face, sliding the palm of her hand across his jaw. He shuddered and caught her wrist, hard.

“Emma,” he said, and for one of the first times in her life, she couldn’t read his voice — it was low and dark, rough without being angry, wanting something, but she didn’t know what.

“What can I do,” she breathed. “What can I do, I’m your parabatai, Julian, I need to help you.”
Cassie delade även denna bild på Cristina och Emma som delades ut under eventet YALLFest:
Queen of Air and Darkness släpps 4 december.

Ghosts of the Shadow Market - omslag bok 4

Publicerat: 2018-05-25, 00:01:59 i Cassandra Clare, Ghosts of the Shadow Market,

I Cassandra Clares senaste nyhetsbrev som hon nyligen har skickat ut har hon gett oss en bild på hur omslaget till bok 4 - Learn about Loss i novellserien Ghosts of the Shadow Market kommer att se ut. 
Novellen som släpps 10 juli kommer att handla om följande:

In a small town lost to despair, a dark carnival of a market appears. Faeries and warlocks we know converge, and the fate that will one day produce Kit Herondale is sealed.

Learn about Loss är skriven av Cassie tillsammans med Kelly Link.
Två noveller i serien Ghosts of the Shadow Market finns redan ute och novell #3 - Every Exquisite Thing släpps 12 juni.

The Mortal Instruments: The Graphic Novel Vol. 2 - Omslag

Publicerat: 2018-05-22, 19:21:46 i Cassandra Clare, City of Bones, Shadowhunters, The Mortal Instruments, The Mortal Instruments: The Graphic Novel,

Hoppas ni är redo för ytterligare en version av City of Bones (Stad av Skuggor) i oktober släpps nämligen volym 2 av den illustrerade utgåvan av boken. Idag har Cassandra Clare gett oss en bild på omslaget till just den boken:
Även detta omslag (liksom omslaget till volym 1) är ritat av Cassandra Jean som även gjort alla bilder i denna "serietidnings-version" av City of Bones.
Boken kommer även innehålla en extra scen plus några karaktärsporträtt.
Releasedatumet är satt till 30 oktober och redan nu kan ni förhandsboka boken via t.ex. Bookdepository (som skickar böckerna gratis till sverige)

Nytt citat från "The Last Hours" med James & Matthew

Publicerat: 2018-05-21, 19:03:34 i Cassandra Clare, The Last Hours,

Cassandra Clare har delat ett nytt citat från serien The Last Hours, med James och Matthew som visar varför det kan vara bra att ha en Parabatai ibland:

The whole way to the Fairchilds’ James had felt as if he were choking, and now he could breathe, the pressure on his chest easing. He couldn’t find words now, couldn’t do anything but clutch on to the front of Matthew’s shirt and put his head down on his shoulder.

Cassie har även gett oss en tidslinje för när olika noveller och böcker utspelar sig som har med James Herondale att göra. Detta efter att ett fan har upptäckt att vissa händelser inte passar in tidsmässigt med hur bövkerna har släppts och Cassie skriver även att hon inte har släppt dem i kronologiskordning och att hon därför kan förstå att några blir förvirrade.
Tidslinjen är i vilket fall följande:
Nothing But Shadows (från Tales from the Shadowhunter Academy) utspelar sig 1899 (James är 13),
Cast Long Shadows (från Gosts of the Shadow Market) utspelar sig 1901 (James är 15),
och The Midnight Heir (från The Bane Chronicles) utspelar sig 1903, under den första boken i serien TLH (James är 17).

Nytt citat från "Queen of Air and Darkness" med Cristina & Kieran

Publicerat: 2018-05-18, 19:10:32 i Cassandra Clare, Queen of Air and Darkness, The Dark Artifices,

Med lite mer än ett halvår kvar till realeasen av Queen of Air and Darkness så har vi fått ganska många citat från den kommande boken redan. För några dagar sedan gav Cassandra Clare oss ytterligare ett citat, denna gången med Cristina och Kieran:
“I am not a princess,” Cristina said; she was leaning over him, one of her hands braced against the blanket. Kieran’s face was close to hers, so close she could see the dark fringe of his eyelashes. “And I do not want you to go.”
Det verkar som om det kommer att hetta till i den avslutande delen av The Dark Artfices serien som släpps 4 december.