Via twitter direktsände TMI Source båda Cassies paneldiskussioner från BookCon i New York 2 juni, och det var både jätteintressant och underhållande :)

Här nedan kan du läsa om många av höjdpunkterna, bla. berättar Cassie om hennes kommande high-fantasy serie som kallas Sword Catcher, men panelen är helt klart värd att lyssna på i sin helhet :)

Vill ni se på hela Magic & Power - panelen hittar ni den på twitter:
TMI Source: Magic & Power Panel (video, 50 minuter)

Denna artikelserie är skriven av min underbara läsare Magdalena. (Jag har tyvärr haft lite problem med min dator som varit inne på service, plus en del andra saker, som gjort att jag inte har haft tid att lägga ut denna förens idag.)

_______________

När Cassie presenterade sig själv beskrev hon Skuggjägarböckerna som en utspridd serie böcker som utspelar sig från nutida New York till viktorianska England, och handlar om ett gäng demonjägare som slåss mot demoner och även mot sina inre demoner. Hon skrattade sen och berättade att hon hade en kompis i high school som brukade säga att man kan få godkänt på vilket engelskaprov som helst genom att skriva ”den huvudsakliga konflikten utspelade sig i sinnet på protagonisten”.

Sanderson pratade om hur viktigt det är att hjältarna inte över oövervinnerliga, och Cassie höll med. Om en rollfigur är fullkomlig finns det ingen konflikt, och konflikten är ju det som gör berättelsen intressant. Om en rollfigur kan göra vad som helst, vara var som helst, och åstadkomma vad som helst, kommer de ju aldrig att bli utmanade.

Cassie berättade att hon ända sedan hon var barn alltid varit fascinerad av änglarna i den judiska traditionen, och att magisystemet i Skuggjägarböckerna är centrerat kring änglamagi från olika traditioner med inspiration ur demonmytologi från olika traditioner. Det handlar om kampen mellan det yttersta goda och det yttersta onda, men det utspelar sig bland varelser med brister, som lever i vår värld.

Cassie skriver just nu på en high-fantasy serie för vuxna, Sword Catcher, där magisystemet är baserat på den judiska kabbala-magin. Hon tycker det är roligt att hämta inspiration från traditioner som hon är välbekant med tack vare sin familj, och för att judendomen har en så stark anknytning till det skrivna ordet, att man kan skapa magiska amuletter genom att på rätt sätt skriva ner korrekta kombinationer av bokstäver osv.

Fanns det en brytpunkt då du insåg att du hade inte bara en bra idé, utan potential till en riktigt bra berättelse? För många år sedan, när de hade läst ungefär halva Harry Potter-serien eller så, sa Holly Black en dag att 'Jag vet hur de här böckerna slutar! Harry dödar Voldemort.' och det startade en diskussion mellan dem som blev fröet till Magisteriumserien, om en pojke som får reda på att han är den utvalda, utvald att bli den onda härskaren. Vad innebär det när du får reda på att ditt öde är att bli världens ondaste person och kommer att döda alla du älskar – i synnerhet din bästa vän, som också är utvald men till att bli motsvarigheten till Harry Potter?

”Nobody is the villain in their own story.”

Cassie pratade lite om att skriva skurkar som Valentine, Mortmain, Sebastian och de från kommande böcker. Vad är deras perspektiv, vad är det som gör att de tror att deras idé kommer att skapa positiv förändring? Hon menar att man måste ge dem någon slags anledning till varför de gör som de gör. Samma när det gäller deras anhängare, vad är det som gör att de följer den här personen? I filmer och på tv får man inte så ofta den förklaringen, tycker hon. Vad får du ut av att förstöra världen, varför står du ut med att han hugger alla i ansiktet? Varför bor Valentine i ett kallt övergivet kärnkraftverk fullt av strålning -- räcker det att det ”verkar ondskefullt”? Låter det som ett val en person skulle göra i verkligheten? Även om de är väldigt osympatiska figurer så behöver de ändå göra de val som en riktig person skulle göra. Val som för dem verkar vara positiva, bra för dem själva och för de personer de bryr sig om. Det är svårt, men nödvändigt.

Cassie säger att de nog alla blir utmanade av personer som ifrågasätter fantasyförfattare, ifrågasätter hur fantasy skulle kunna förändra världen till det bättre (”Det är ju inte på riktigt!”). Men fantasy är viktigt för personer från underrepresenterade grupper, de kan se sig själva i de här berättelserna. Och fantasy är ju även allegori, vilket i sig är en av de allra kraftfullaste formerna av historieberättande. Allegorier förändrar världen. Det gör även fantasy, som ju låter oss se världen på ett sätt som vi annars inte skulle kunna se. Folk gör inte motstånd mot ett moralistiskt narrativ på samma sätt när man presenterar det som fantasy, så det tvingar dem att se på världen på ett annorlunda sätt. Cassie berättar att hon blev otroligt ledsen över valresultatet, och att det helt förändrade hennes sätt att skriva. Serien hon då skrev på hade en viss typ av skurk, men den enda typ av skurk som hon nu kunde tänka på – som betydde något för henne i en tid när hennes gudbarn släpas ut från skolan pga bombhot från nazister – var något helt annat. Hon kände att hon måste skriva om en extremistgrupp som tar kontrollen över en del av staten, en stat som annars är bra, men inte med dem vid styret. Vad gör du som tonåring när staten är din fiende, när du ser folk göra dåliga val baserade på hat? Så, serien kom att handla om det. Cassie anser att det är viktigt att vi pratar om de här frågorna i allegoriform, eftersom det ofta får folk att tänka på det på ett helt annat sätt jämfört med om de hade läst om det som en nutidsberättelse.

Cassie berättade att hon alltid älskat att läsa, och att hennes far hade en jättestor samling av science fiction och fantasyböcker som hon läste ur. Där fanns riktigt bra klassisk fantasy, riktigt bra science fiction, men hon la märke till att det mest var snubbar – så gott som alla berättelserna handlade om män. När hon var tio-elva år gammal fick hon av sin far en av John Normans böcker om planeten Gor: en ganska genomsnittlig science fiction-bok om en man som förflyttas från vår värld till en annan värld där han får vara en riktig badass, döda en massa människor osv. Nästa del handlade om en bibliotekarie som förflyttas från vår värld till en alternativ värld där hon blir en sexslav... Cassie blev arg, riktigt förbannad, och skrev ett långt feministiskt brev om hur arg hon var, och krävde att hennes far skulle posta brevet till författaren. [Publiken jublar.] Hennes far talade då om för henne att författaren var död. Hon var upprörd i flera år att hon inte fick möjlighet att skriva till honom. Hennes far var snäll och köpte The Song of the Lioness av Tamora Pierce till henne, en jättebra bok, som inom henne tände en väldigt stor uppskattning för berättelser om tuffa tjejer, som exempelvis Robin McKinleys The Blue Sword. P.S:et för denna story är att Cassie för ca 6 år sedan berättade detta för Kelly Link, som då svarade att John Norman ju inte alls är död, att hon hade träffat honom på en mässa för typ tre dagar sedan. Hennes far visste också mycket väl att Norman inte var död :)

Cassie berättade även om feedback hon fått om Sword Catcher och det faktum att hon skriver om både en kvinnlig och en manlig protagonist i samma berättelse. De föreslog att hon bara skulle skriva om kvinnan – underförstått att de inte trodde att hon skulle klara av att skriva om en man, eller att män inte skulle vilja läsa om en man skriven av en kvinnlig författare. Hon upplevde det både som frustrerande och en tankeställare, och noterade att det var en skillnad jämfört med young adult/ungdomslitteraturgenren.

De pratade även om hur bäst hantera situationen när ens manus blir avvisat. Cassie gillar att samla vänner/andra författare omkring sig, dels för att hon gillar att ha sällskap och dels för att skrivandet annars är en så ensam sysselsättning. Det har funnits en punkt i skrivandet av precis varenda en av hennes böcker, då hon känt sig övertygad om att boken är förfärlig, sämre än alla andra böcker hon nånsin skrivit, så usel att hon kommer att bli jagad ut ur landet när den publiceras, osv. Hon har redan kollat upp att det finns ett land som heter Andorra, från vilket man inte kan lämnas ut, och dit kommer hon att fly ;) Enligt Cassie är det superviktigt att ha en stödjande gemenskap omkring sig. Och man måste älska sin bok, älska rollfigurerna. Hon börjar alltid med rollfigurerna först när hon påbörjar en bok, tar reda på vad det är hon älskar med var och en av dem, varför hon absolut vill berätta deras story osv, och hon är övertygad om att den kärleken sedan kan bära dig igenom alla kommande svårigheter, och alla utmaningar.

Senare samma dag direktsände Epic Reads en intervju med Cassie på Facebook, där hon bland annat berättade vem av sina rollfigurer hon helst skulle vilja spendera en dag tillsammans med i verkliga livet, och vad de skulle göra. Nyfiken? Håll utkik efter vår nästa artikel :)