”Jag vill att ni tar hit tomten. Skall det vara så svårt att förstå? Er lilla magikervän borde väl kunna hjälpa till? Vart är han förresten? Borde han inte vara här snart?” Frågar demonen i tomtedräkt och vänder sig till Jace och Clary som står i dörröppningen till institutets sjukavdelning.

Clary ser på Jace som ser på demonen som väntar på att någon av dem skall svara.

Jace är den som först öppnar munnen, ”Vet du, han står oss inte så nära. Så det skulle inte förvåna mig om han bara har lämnat oss här och dragit från New York.”

Demonen tittar tvekande på Jace innan den säger, ”Du tror alltså att han inte tänker komma tillbaka med mina julklappar?”

Clary kan se att demonen nästan får tårar i ögonen när den kommer närmare dem och sätter sig på sängen mittemot dem.

”Inga julklappar?”

”Troligen inte.” Säger Jace och skakar på huvudet. ”Du får nog helt enkelt fira jul utan julklappar.”

”Nej!” Säger demonen och reser sig upp. Den går snabbt fram till Jace och ställer sig öga mot öga till honom, ”Jag tänker INTE acceptera att jag inte får några julklappar. Jag vill ha, nej, jag skall ha hela upplevelsen med jul och däri kommer julklappar som jag har förstått är en väldigt viktig del.”

Demonen fortsätter att titta Jace i ögonen som gör likadant med demonen. Det är inte fören Clary säger något som dem släpper blicken från varandra och tittar på henne.

”Jag kan fixa julklappar, om du bara är beredd att låta mig gå iväg.”

Jace är på väg att protestera när Clary lägger en hand runt hans arm som för att visa honom att det är okej.

Demonen fortsätter att titta på Clary som fortsätter prata ”Jag kan ge mig iväg och köpa julklappar, om det ens är möjligt med allt som har hänt med mondänerna, och jag LOVAR att komma tillbaka med julklapparna. Om du lovar att lita på mig att jag kommer att komma tillbaka.”

Demonen verkar fundera en långstund innan den är på väg att säga något men ångrar sig och sätter sig istället på en av sängarna.

”Du vill att jag skall släppa iväg ännu en av er?”

”Snarare två. Jag tänker inte låta Clary gå ut dit ensam.” Säger Jace och går fram och ställer sig mellan demonen och Clary som för att skydda henne mot den.

”Jag tänker inte släppa iväg en skuggjägare. Nej, det är inget att diskutera.” Säger demonen i tomtedräkt, skakar på huvudet och håller upp händerna.

”Jace, jag klarar mig själv.” Säger Clary och vänder sig om.

”Hallå, har jag sagt att du får gå?” Skriker demonen och skyndar sig fram till dörren.

Hur den kunde komma dit så fort förstår inte Clary som tittar från sängen som demonen precis satt i och till stället som den står vid framför henne vid dörren till sjukstugan.

”Hur kunde du komma dit så fort?” Undrar Clary.

”Bry dig inte om det. Det som du behöver bry dig om är att lova att om jag släpper iväg dig, så måste du lova att du hittar Magnus Bane och tar med honom hit så att han kan ta hit tomten.”

”Varför vill du ha hit tomten?” Frågar Jace.

Demonen vänder sig till honom och ler. ”Jag vill ha en jul som alla mondäner har. Och det inkluderar att tomten kommer med julklappar till mig. Svårare än så är det inte. Så Clary, går du med på att hämta Magnus till mig, mot att jag låter dig gå och köpa julklappar?”

Clary behöver ingen lång betänketid innan hon nickar på huvudet och säger, ”Ja, det kan jag gå med på.”

”Underbart. Låt mig följa dig till dörren.” Säger demonen och går före Clary ut från sjukavdelningen.

”Vad håller du på med?” Viskar Jace när han följer efter Clary ner för trappan till stora dörren.

”Precis det som jag sa. Jag skall köpa julklappar.” Svara Clary bestämt.

”Jag vill inte att du skall gå ut dit ensam. Vem vet vilka demoner som kan finnas där ute.” Säger Jace argt.

”Jag följer med henne.” Säger Simon helt plötsligt och Clary kollar på honom.

”Det behöver du inte, Simon.”

”Jag vill.”

”Ok” Säger demonen när de är framme vid institutets stora dörr. ”Jag låter dig gå om du lovar att komma tillbaka om… skall vi säga 4 timmar?”

”Visst, men då vill jag att även Simon skall få följa med.”

Demonen tittar på Simon innan den svarar, ”Visst, om ni går nu och kommer tillbaka om 4 timmar.”

”Vi lovar.” Svarar Clary och hon och Simon kliver ut genom dörren.