Julkalender 2014 - Lucka 2
”Vad tror ni att det är?” Frågar Alec.
”Det ser inte ut att vara någon demon, så troligen är det något med magi.” Säger Jace och går närmare institutet. Han sträcker fram handen och skall precis till att rör vid det när han hör en röst bakom dem.
”Jag skulle inte göra så om jag var du.”
Alla tre vänder sig om och ser att trollkarlen Magnus Bane är på väg mot dem. Magnus nickar till Alec, rör vid hans arm och går fram till Jace.
Magnus tittar upp mot institutet som är gömt bakom det som finns framför dem.
”Vet du vad det är Magnus?” Frågar Clary.
Magnus svara inte. Han tar fram något ur fickan som han ger till Jace.
Clary ser hur Jace och Magnus diskuterar någonting innan Jace återigen för fram sin hand. Helt plötsligt försvinner hans hand, sedan hans arm och sedan är hela Jace borta.
”Jace”. Skriker Clary.
”Det är ok Clary,” säger Magnus ”Jace är inte borta.”
Magnus håller tillbaka Clary som stretar emot för att följa efter Jace. ”Clary, lyssna på mig. Jace är inte borta.”
”Men varför låter du mig inte följa efter honom då?” Clary försöker slingra sig ur Magnus grepp. Men det är som att han har lagt magiska rep runt henne, så att hon inte skall följa efter Jace.
”Magnus, vart ÄR Jace?” Frågra Alec samtidigt som han kommer fram till dem. ”Jag såg att han gick igenom det här, vad det nu är.” Alec viftar med handen mot det som är framför dem.
”Det är just det som jag inte riktigt vet. Vad det är alltså.”
”Men hur kunde Jace gå igenom? Men Clary kan inte?”
”Jag gav Jace en speciell sten som jag hade lagt en förtrollning över. Men jag hade tyvärr bara en av dessa stenar kvar. Det kändes ganska tryggt att låta Jace gå igenom för att undersöka.”
”Det känns tryggt för dig ja. Vem vet vad som finns där bakom? Bara för att du inte bryr dig om Jace.” Ryter Clary mot Magnus.
Då ser Clary att en hand kommer igenom hinnan och efter handen följer armen och resten av Jace.
Han ser oskadd ut i alla fall, tänker Clary.
”Fick du reda på någonting?” Frågar Magnus.
”Det fanns inte så mycket att se där bakom. Det var bara institutet som var helt mörkt och det var inte heller någon snöstorm. Det var som att allt var dött. Det enda som jag hittade var den här. Den satt på dörren till institutet.”
Jace sträcker fram en pappersbit som han ger till Alec.
Alec och Magnus försöker att läsa vad som står på pappret, men det är nästan omöjligt med all snö som faller.
”Jag tror att vi måste gå någon annanstans för att kunna läsa vad som står här.” Säger Magnus och ser på Clary. ”Det finns inte någon möjlighet att vi skulle kunna tränga ihop hos din mamma och dig? Er bostad ligger väl närmast, om jag inte minns fel?”
”Det skall nog gå bra. Om du bara kan lossa mig från din magi.” Säger Clary surt.
Jace ser från Magnus till Clary med ett frågande uttryck.
Magnus knäpper med fingrarna och Clary känner genast att hon kan röra sig igen.
Hon springer fram och kramar Jace.
”Jag trodde att du hade försvunnit från mig.”
”Aldrig Clary. Det skulle jag aldrig göra. Inte utan att säga till först.”
Hon slår honom lätt på bröstet och skrattar till. ”Det är ingenting att skämta om. Jag trodde verkligen att du var borta.”
”Men jag är här nu.”
Jace tar Clarys hand och tillsammans med Alec och Magnus går de bort från institutet och hem till Clary.
Inne i värmen skakar de av sig snön och tar av sig alla lager med ytterkläder. Clary gör i ordning en kanna med kaffe som hon serverar till Magnus, Jace och Alec som är i full diskussion om pappersbiten som Jace fann.
”Den som än lämnade den där, gjorde det för att vi skulle hitta den. De vet att det inte är några andra än vi skuggjägare som kan se institutet.” Säger Jace och tar en klunk av kaffet.
”Och Magnus. Meddelandet kan vara till honom.”
”Vad är meddelandet?” Frågar Clary som satt sig bredvid Jace.
Alec sträcker fram pappersbiten till Clary som läser den.
Institutet är bara början. Det finns inget som NI kan göra. Resten av världen kommer att följa efter. Ingen jul, ingen som kommer att få det kul.
