Julkalender 2014 - Lucka 10
Väl hemma går Magnus raka vägen till högen med böcker som dem kollade i tidigare. Han letar igenom flera böcker tills han hittar den som han letar efter. Boken där trollformeln stod och med vilken trollkarl som hade kastat den.
Magnus beslutar sig för att försöka kontakta sin gamle vän, för att få honom att hjälpa till att ta bort magin runt institutet.
Det enda sättet som Magnus vet att kontakta honom är genom att skicka en duva med ett brev och hoppas att han får det så snabbt som möjligt.
Magnus väntar ivrigt på att trollkarlen skall svara honom, när han hör ett bang inne från köket. Han skyndar sig dit och får se en kort och tjock man stå och rensa ut saker från Magnus kylskåp.
”Vad håller du på med?” Frågar Magnus och lägger armarna i kors, för att ge ett barskt uttryck.
Mannen tittar förvånat upp på Magnus en kort stund innan hela hans ansikte blir ett stort leende och mannen kommer fram och kramar om Magnus.
”Magnus Bane. Det var så längesedan vi sågs. Jag är glad att du kontaktade mig, även om jag inte riktigt vet varför.” Mannen tar ett steg tillbaka och sätter sig på en av stolarna i köket.
Magnus står kvar och tittar på mannen. ”Charles.” Säger han bara.
”Magnus.” Säger Charles.
”Charles. Du har alltså ingen aning om varför jag har kallat hit dig?” Frågar Magnus.
Charles bara tittar på Magnus och tar en stor tugga av äpplet som han tog ut ur kylskåpet. ”Nej, jag har ingen aning, Magnus.” Säger Charles mellan tuggorna.
”Du har inte märkt något konstigt ute? Att det inte finns någon snö eller så? Eller att det är en stor magimur runt skuggjägarnas institut?” Frågar Magnus.
”Jaså, du menar det? Jag trodde inte du har något emot det. Du brukar väl inte bry dig om varken snö, julen eller skuggjägarna. Vad har förändrats nu, huh?” Säger Charles.
”En del saker.” Svarar Magnus och går och sätter sig på en av stolarna mitt emot Charles. ”Jag har ett starkt band till skuggjägarna som bor i institutet och jag vill helst inte att de skall komma i fara. En av dem är väldigt fäst vid julen och hon vill helst att den skall bli så normal som möjligt, för ALLA.”
”Magnus, Magnus, Magnus. Om du ändå visste hur kul det har varit att förstöra julen för alla mondäner. Jag säger som demonen, Varför skall alla mondäner få fira jul när ingen av oss andra får ha kul?”
”Varför, Charles, har du hjälpt en demon att inta institutet?”
”Varför inte, Magnus? Det är kul att skoja lite med mondänerna bara. Jag lovar att de kommer att få sin jul tillbaka om några månader eller så.”
Magnus reser sig upp och går fram till Charles. Han lägger sina händer på hans axlar så att deras ansikten kommer i samma höjd innan han säger: ”Charles, jag vill att du tar bort all magi som ligger runt institutet och gör så att alla mondänder blir vanliga igen. Innan jul.”
Charles sjunker ihop på stolen och stammar fram orden ”Jag… vet… inte… hur…”
Magnus sluter ögonen och skakar på huvudet innan han frågar ”Du vet inte hur du skall få bort all magi?”
”Precis.” Svarar Charles och tar en ny tugga av äpplet.
”Det här är ju inte sant. Jag visste att du inte var den bästa trollkarlen att kasta en sådan stor trollformel, men nog trodde jag i alla fall att du skulle veta hur du tar bort den magi som du kastat.”
”Det kanske står något i en av dina böcker? Om jag inte minns fel så har du ett mindre bibliotek med magiböcker. Jag vet på ett ungefär hur trollformeln var och vad jag använde för att kasta den.”
”Ok, visst. Vi går till mina böcker och då förväntar jag mig att du berättar exakt hur det ligger till. Vilken demon det är som har bett dig att göra allt detta och varför, men även exakt hur trollformeln var och vad du använde.”
